I dag är det World AIDS Day. Det är en dag då vi bör minnas alla de som har avlidit i aids. Det är en dag då vi bör uppmärksamma hur det är att leva med hiv.
Det är en dag då vi bör samtala om hur vi bryter tystnaden och stigmat som fortfarande omgärdar hiv/aids. För tystnaden om hiv leder bara till fortsatt okunskap vilket ökar risken för att hiv sprids än mer.
Omkring 5 800 personer lever med hiv i Sverige i dag och 465 nya fall av hiv-smittade rapporterades förra året.
Det kan tyckas vara få av de 30 miljoner människor som har hiv runt om i världen. Men det är för många och de kommer bara att bli fler om kunskapen om hiv/aids inte blir större hos fler.
Förra veckan bad jag om era tankar om hur ni tror kännedomen och kunskapen kring hiv/aids kan öka. Nedan är era svar och mina kommentarer till dem.
Matilda Flodin skriver:
”Jag har testat mig för HIV ett par gånger på kvinnokliniken i min stad. Varje gång har det varit samma sak ”Nej men DET måste du inte testa mot såvida du inte haft sex med någon i riskgruppen!”. Precis som att det syns på mig vilken typ av människor jag legat med och precis som att BARA de i riskgruppen har hiv!
Det har gjort att jag ibland känt ”Nej men inte ska väl jag besvära dem med att testa lilla mig.” och det är ju helt uppåt väggarna.
Om jag ska överföra det till en politisk handling vill jag ge i uppdrag till de som jobbar inom vården, om det bara är i detta landsting det sker eller överallt, att testa alla som vill utan att ifrågasätta om det verkligen behövs. Förutom att det kan hindra en smittad att testa sig skickar det signalen att vissa ör säkra att ligga med utan kondom, vara de inte är i riskgruppen.”
Sådant beteende är oacceptabelt från vårdens sida. Tyvärr har jag hört om liknande fall. Alla som vill måste få testas och det utan fördömanden. I stället borde de som testar sig uppmuntras.
De gör det mer säkert även för oss andra.
Martha skriver:
”Jag är förvånad över att inte alla vet hur HIV smittar. Det bore vara lika självklart som att Cancer inte smittar. Kanske skulle någon figurera i en tv-serie, idol, bonde söker fru,osv, och beratta inför kameran, någon som vågar säga ”jag har HIV” och dessutom berätta hur det smittar. Det skulle ge löpsedlar. Kanske skulle HUR också fastna.”
Andreas Lundstedt var modig när han gick ut med att han lever med hiv. Tyvärr tror jag att det faktum att han är homosexuell gör att vissa inte kan identifiera sig med honom och viftar bort hiv som en bögsjukdom.
Absolut kan det hjälpa att kända personer vågar vara öppna med det. Samtidigt krävs det mycket av dem, och kunskapsspridningen måste ske genom andra kanaler också.
Krille skriver:
”Det är lite moment 22. Idag finns en skam & ett stigma kring sjukdomen, därför ser vi få som vill/vågar #PrataOmHiv vilket gör att skammen / stigmat lever kvar.
Det är därför alla har ett ansvar att börja #PrataOmHiv så att fördomar kan bemötas, skam och stigma kan minska.
Vi måste prata om att hiv kan drabba alla, vi måste prata om vad det får för inverkan på livet att leva med bromsmediciner, att inte kunna träffa nya partners lika lätt, att inte kunna skaffa barn lika lätt osv.
Speciellt HBT-rörelsen borde bli aktiva igen. Trots allt är en absolut majoritet av inhemskt smittade bögar. Antalet nysmittade har varit på en fortsatt rekordhög nivå de senaste 4 åren på grund av tystnad när hiv-preventionen skurits ned i hela landet och man dessutom av någon anledning slutat rikta insatser mot riskgrupperna.”
Jag håller helt med. Vi måste alla våga prata om det. För just tystnaden och stigmat är lika farliga som okunskapen.
Jag håller även med om att hbt-rörelsen har ett ansvar och jag tycker att de organisationer som finns gör sitt allra bästa. Tyvärr verkar det vara svårt att nå framför allt män som har sex med män.
Jag tror att det beror på ett glapp mellan generationerna där min och yngre generationer är de första som växer upp utan att ha bevittnat vad hiv gjorde med hbt-kulturen när viruset blev känt på 1980-talet.
Det glappet måste överbryggas.
Svalin skriver:
”HBTQ-rörelsen är intresserad av att göra något åt problemen med hiv men RFSL kommer inte få bidrag för att göra det arbetet längre. I många informationsbroschyrer om könssjukdomar finns inte ens information till transpersoner med. http://debatt.svt.se/2011/11/23/hivspridningen-okar-nar-landstingen-struntar-i-transpersoner/”
Det viktiga du påpekar är att det krävs finansiella medel för att bedriva opinions- och kunskapsbildning på ett omfattande och bra sätt. I slutändan handlar det om hur viktig politikerna tycker frågan är, och där finns det mycket att önska.
Lillen skriver:
”Jag går tredje året på gymnasiet och har aldrig fått någon vettig information om HIV/Aids i skolan. Det är en uppenbar travesti som dagligen pågår i våra skolor. För att höja medvetenheten så måste skolan ta ett ansvar för att undervisa barn och unga lär sig sånt här – utöver alla andra könssjukdomar en bör skydda sig mot. Förutom skolan så tror jag att en välriktad reklamkampanj är väldigt nyttig. Man kan exempelvis ta de pengarna från de pengar som krigsministeriet lägger på sin trupprekrytering.
Jag tror att den höjda medvetenheten är nyckeln. Om folk blir mer medvetna om riskerna så kommer folk på alla nivåer i samhället att prioritera HIV-prevention högre. I ett exempel ovan beskrivs hur en förfrågan om ett test blir ifrågasatt. Det är inte okej och så ska vi inte ha det på 2000-talet. Det är ovärdigt oss.”
Jag håller med om att skolan har ett enormt ansvar i att utbilda alla unga. För om du tidigt lär dig hur hiv smittas och hur du kan skydda dig, så lever det förhoppningsvis kvar resten av livet.
Tyvärr är sexualundervisningen i skolan relativt dålig överlag. Vad finns det för riktlinjer egentligen? Och vems ansvar är det att kunskapen förbättras? Både politikers och skolans.
Johanna skriver:
”4 ggr har jag fått aha-upplevelser kring hiv. Berg flyttar in hos Andreas Lundstedt är ett av dom tillfällena. Önskar att fler pratar om det. På ett sånt avslappnat icke-skamset sätt, men med en allvarlig underton. En andra gång är på en utbildning där vi prata om barn och hiv. I skolsituation och hur det ser ut i Stockholm idag. Det gav mig en funderare på hur vi pratar i skolvärlden. Tredje i fjärde tillfället är på Mvc. Första barnet och jag gör mitt FÖRSTA hiv-test 29 år gammal. Hur kan det komma sig att duktiga och hypokondriska jag helt struntat i både kondomer och test? När jag väntar barn 3 erbjuds jag inte test bara en fråga om jag har samma man…
Vet det är en kostnadsfråga men att mer systematiskt genomföra tester. Inte bara på riskgrupper. Tror jag att man skulle komma närmare att prata om det. Som någonslags screening tätare vid sexdebutålder men såklart även senare.”
Jag tror många kan känna igen sig i din beskrivning. Många går halva livet utan att hiv-testa sig. Men det är det främsta du kan göra som privatperson förutom att skydda dig med kondom.
Jag vet också att hiv-test kostar pengar, men det får det vara värt. Om du inte har sex med en massa med olika partners eller utsätter dig för andra potentiella risker så krävs det inte att du testar dig ofta.
Det viktiga är att alla gör det regelbundet.
Slutligen. Tack alla ni som kommenterade! Jag tycker ni alla tog upp olika, men likaviktiga, tankar som visar hur komplex denna fråga är. Men det är inte en omöjlig fråga.
Den kräver bara eftertanke och aktion.
Jag vill avsluta med att citera vad Johan Carlson, generaldirektör Smittskyddsinstitutet och Christina Franzén, förbundsordförande Hiv-Sverige, tycker det behövs för åtgärder. Håller med om dem alla:
”- Förbättra uppföljningen av stigmatisering och diskriminering av personer som lever med hiv genom intervjuer och enkäter riktade till hivinfekterade
– Fler asylsökande och anhöriginvandrare bör erbjudas hälsokontroller och dessutom i nära anslutning till ankomsten till Sverige
– Öka kondomanvändningen och minska riskbeteende bland ungdomar genom att aktivt arbeta med att höja kunskapen och förändra beteende och attityder
– Förbättra möjligheterna för missbrukare att få tillgång till rena sprutor
– Genomföra relevanta och effektiva informationsinsatser riktade till riskgrupper”
(Som jag lovade förra veckan skulle jag lotta fram en vinnare bland de som har kommenterat. Vinnaren får en halsduk designad av Acne från Smittskyddsinstitutet / Hiv-Sverige. Jag lottade och vinnaren är: Matilda Flodin! Grattis! Jag mejlar dig om kontaktuppgifter.)