Mammor har inget i politiken att göra.

Det finns få politiker som jag respekterar så mycket utan att hålla med om i särskilt många frågor. Men Folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson är verkligen annorlunda.

För varje djupdykning Folkpartiet till synes tvångsmässigt gör i de djupblåa vattnen så blir hon allt mer ensam närmast ytan. För hennes klassiska socialliberalism har inget naturligt hem längre i svensk politik.

Men hon kämpar på så gott hon kan, med livvästen runt midjan.

När Alliansen vann förra valet tänkte jag att en ljusglimt i allt jävla mörker hade varit om Birgitta Ohlsson blev jämställdhets- och integrationsminister.

Som den mest (och enda) debatthungriga och passionerade jämställdshetskämpen inom borgerligheten såg jag henne som självklar på posten.

Istället blev det Nyamko Sabuni. Jag har inget annat än svordomar för att beskriva vad jag tycker om hennes insats. Med henne på posten fick Alliansen precis som de ville: inte ett steg närmare jämställdhet.

När nu Cecilia Malmström blir Sveriges nya EU-kommissionär är platsen som EU-minister ledig. Birgitta Ohlsson ropade snabbt ja tack och gick med i Facebook-gruppen som krävde henne på posten.

Men det finns ett problem enligt vissa: Birgitta Ohlsson ska få sitt första barn i juli. Det menar journalister med ”insyn” har gjort henne otänkbar som ny minister. För att de menar att en gravid/nybliven mamma som statsråd skulle innebära ett frånvarande statsråd.

Det skulle vara ett mer lättförståeligt argument om det inte var så att män kan få hur många ungar som helst under sitt politiska liv utan att det påverkar deras chanser till ministerposter eller hur de sköter de de redan har.

Som Karin Olsson skriver:

”I mars förra året blev migrationsminister Tobias Billström (M) pappa. Ingen ifrågasatte att han skulle klara av sitt jobb. En pappa behöver ju inte snusa den nyfödde i nacken dag och natt för att räknas som en normal förälder. Det måste däremot en mor. Det är ett kulturellt underförstått krav, omöjligt att förhandla bort.”

Hon poängterar att det absolut inte alltid är lätt att kombinera föräldraskap och ett arbete, men att det går. Hon menar att det måste, liksom det alltid har varit för män, vara kvinnors eget val hur de vill utöva sitt föräldraskap.

Hon har fullständigt rätt. Det är föreställningar om kvinnlighet, och framför allt om moderskap, som gör att mammor viftas bort direkt.

Om det inte är för att de automatiskt tros vara mammalediga i några år, så är det för att de har ”gröt” i hjärnan i ett halvår efter förlossningen.

Detta är klassiska hinder som sätts upp för kvinnor som får barn. De diskrimineras ständigt i arbetslivet, och får efter en mammaledighet, ibland börja om från början.

Det är dumt, orättvist och förlegat. Ett problem bland annat för en jämställdhetsminister att ta tag i.

Jag hoppas verkligen inte att den borgerliga regeringen vinner i september. Men om olyckan är framme hoppas jag återigen på Birgitta Ohlsson som jämställdhetsminister.

Nu har hon ju tyvärr fått ännu mer personlig ammunition.

Annonser

19 thoughts on “Mammor har inget i politiken att göra.”

  1. En sak som missas i diskussionen är ändå att Birgitta Ohlsson (och vilken kompetent kvinna som helst) ska kunna vara tänkbar även om hon väljer att vara hemma en tid med sitt barn. Varför begränsa diskussionen till att Birgitta Ohlsson måste gå tillbaka en månad efter födseln? Det borde vara enklare även om man väljer att vara hemma några månader med barnet. Nästan ingen ifrågasätter en man som är hemma ett halvår med sitt barn. Den risken (chansen) finns ju faktiskt för Tobias Billström.

    1. anna-karin, bra synpunkt. det handlar om att förenkla för föräldrar att vara med sina barn samtidigt som jobbet sköts. och inte sätta upp hinder varken för män eller kvinnor.

  2. Du och jag verkar ha samma åsikt om Birgitta. Jag är inte alls blå och i mycket håller jag inte med henne men hon är ändå den enda i alliansen som jag gillar. Jag hoppades också på en ministerpost till henne, och gör det fortfarande.

  3. Jag blir så trött på sånt. Klart det kan bli påfrestande att kombinera arbete och föräldraskap, men varför ska allt ligga hos kvinnan?

    1. candy, folk verkar tror att ungar måste vara nära mammornas tuttar, annars dör de. men så är det ju knappast längre.

  4. BRA skrivet! Jag gillar också Birgitta.
    Jag ska ta så jävla mycket pappaledighet när jag får barn.

  5. Ett problem är hon lär behöva leva som hon lär och behöva ta ut minst halva föräldraledigheten och det är inte förenligt med vissa jobb. Efter det bör hon dela föräldraskapet till hälften och det är heller inte förenligt med det jobbet.

    Det är bara att inse att 50/50 inte är rätt i alla lägen. Om en i ett förhållande vill göra karriär måste man dela på ett annat sätt för att få det att fungera. Senare finns inget som hindrar att man gör en omvänd fördelning.

    1. krille, 50/50 är svårt men det går att komma så nära som möjligt. jag tror att hon ser det som naturligt att dela ganska lika med sin partner, och att hon kommer att hitta sin väg.

      1. Det handlar om hur man prioriterar. Ett 50/50 föräldraskap fungerar inte om man har vissa jobb eller i vissa perioder. En riksdagsplats ser jag som fullt möjlig att ha, men en tung post som EU-minister med all pendling det innebär går inte.

      2. krille, håller med. men vissa jobb har man inte för alltid. man hittar olika sätt att försöka dela lika, om man vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s