Att inte se hemlösa som människor.

Jag brukar nästan varje morgon stöta på en hemlös man som sitter i en av datasalarna ute på universitetsområdet. Han sitter alltid på samma plats, morgon efter morgon.

Det var först förra veckan som jag insåg att han inte har någon inloggning till datorerna. Han sitter alltså bara där, stirrar in i dataskärmen. Det måste han ha gjort varenda morgon.

Jag fann det oerhört sorgligt. Det bara knep till i hjärtat. För det blev som en symbol för hur han inte är inkopplad till samhället. Bokstavligen. Men det är inte bara en symbol, utan han är faktiskt utanför, precis som de flesta hemlösa.

Jag har sett hur människorna som ser honom reagerar. Hur så många rynkar på näsan, hur vissa lämnar salen. Jag har sett det, och gått vidare varje morgon.

Men det går inte att gå vidare från att det är så många i vårt land som står utanför. Utan hem, utan stöd, utan solidaritet. Det går inte att bara gå vidare från det.

I förorten jag bor i sitter det varje dag en tiggare utanför köpcentrumet, utanför mataffären.Vvid rulltrapporna säljer en hemlös Situation Sthlm.

Jag går förbi minst en hemlös person varje dag. Ibland köper jag en tidning, ibland ger jag mynten jag har i fickan. Aldrig tänker jag på dem sekunden efter att jag har sett dem. För jag har mitt liv, jag går vidare med mitt liv.

Till mitt tak över huvudet.

Men måste jag tänka på dem mer för att kunna klappa mig själv på huvudet? Nej, det handlar inte om antalet tankar, utan om vilken människosyn man har och vilka uttryck den tar.

Om man ser hemlösa som människor som behöver samhällets, det vill säga ens egen, hjälp eller om man bara ser dem som irritationsmoment i sin annars prydliga vardag.

För tidigare i år ville Sala kommun införa tiggeriförbud, Sverigedemokraterna förordar samma sak i sitt partiprogram och ett antal moderata politiker har genom åren uttryckt samma önskan.

De vill det för att slippa se eländet, istället sopa det under mattan.

Det är en sådan människosyn som absolut inte får prägla politik utformad för att hjälpa hemlösa. Att ge en slant till en hemlös är en extremt kortsiktig hjälp som på sin höjd ger personen ett mål mat för dagen.

Det behövs mer långsiktig politisk hjälp för att bygga ihop ett liv och den hjälpen måste utgå från en solidarisk människosyn som inte avhumaniserar människor som kämpar för sin överlevnad utanför samhället.

Annonser

8 thoughts on “Att inte se hemlösa som människor.”

  1. Det är så himla äckligt det där resonemanget om att uteliggare, tiggeri etc. ska kriminaliseras. För det första hjälper det knappast de som redan är utsatta, vilket ju är vad man borde sträva efter att göra- hjälpa. För det andra känns det som det ultimata beviset på hur vissa människor vill sopa skiten under mattan, allt för att tankesättet om att det som inte syns, det finns inte. För att ingen får förstöra deras perfekta världsbild och storstäderna, de måste vara vackra, sprudlande av liv och bara visa upp välmående. Äckligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s