Efter att tårarna har torkat måste vi agera.

Videon ovan har spridits över nätet de senaste dagarna. Jag ser den och gråter. Jag gråter över den smärta Jonah berättar om.

Hur han skurit sig själv sedan första klass. Hur han har mobbats hela sin skoltid. Hur han inte orkar mer.

Tårarna vill inte sluta komma. För jag blir så berörd av hans mod. Att han vågar sätta ord på sina smärtor. Och att han trots allt känner att han har miljoner saker att leva för.

Men när jag har torkat mina tårar så tänker jag på vad den här videon borde ses som: ett vittnesmål om ett samhälle som behöver förändras.

För till skillnad från många av kommentarerna videon har fått så tvivlar jag på att Jonah har gjort videon för att folk ska tycka synd om honom.

Snarare vill han visa hur smärtsamt det är att bli mobbad. Att hatas för den du är. Och hur den smärtan kan bli överväldigande och destruktiv.

För Jonah är långtifrån ensam. Han finns i varenda skola. Vi minns alla någon från vår skoltid som mobbades och frystes ut för att hen sågs som annorlunda, fel och mindre värd.

Kanske var du själv den personen.

Precis som jag har skrivit om It gets better-kampanjen, projektet som ville nå alla de tusentals unga hbt-personer som funderar på att ta livet av sig, så får det inte stanna vid att vi bara blir berörda.

Självklart kommer det att bli bättre för all världens Jonahs, men under tiden måste alla vuxna som jobbar med barn och ungdomar, förskole- och skolpersonal, fritidsledare, rektorer, göra sina jobb.

Det är de som har vuxenansvaret för vad som pågår på skolgårdarna, fritidshängen och på dagisen. Föräldrar ska uppfostra och disciplinera sina ungar så att de inte behandlar andra illa.

Men i skolan och på förskolan är inte de närvarande. Där ligger ansvaret för respekt och schysst beteende på personalen som jobbar där. Det är de som har möjligheten att se och reagera när mobbning förekommer.

Det är de som måste behandla varenda mobbad unge med tillräcklig respekt för att hjälpa dem. För vi vet hur lätt ens hjärta kan gå sönder i den åldern.

Vi måste se till att göra det vi kan för att inga hjärtan ska gå sönder och om det sker ändå ge de unga redskapen att pussla ihop sina hjärtan igen.

Visst blir det bättre, men under tiden måste alla som jobbar med barn och ungdomar ta sina ansvar. Föräldrar måste göra sitt för att se och stärka sina barn.

Och vi alla måste agera som medmänniskor.

Jonah mår bättre nu och har överväldigats av all den positiva feedback han har fått. Det är verkligen glädjande. Men det ska inte krävas en video för att en mobbad ungdom ska få höras.

För att få det bättre.

Det kräver något av oss alla. Att vi själva behandlar andra med respekt. Och att vi har nolltolerans gentemot de som inte gör det.

Advertisements

10 thoughts on “Efter att tårarna har torkat måste vi agera.”

  1. Jag läste att det är obligatoriskt med kondomer inom bögporren men inte straight porren där de har täta tester efter virus istället. Vet inte om antalet smittade är så mycket högre på grund av det eller något annat men det är lite intressant. Tydligen så driver den kristna högern på att det ska bli olagligt att spela in porr utan kondomer över huvud taget i Kalifornien, vilket kan låta bra i teorin men i praktiken kanske kommer att leda till att fler blir smittade.

    Hursomhelst, jag skulle vilja ha typ fair trade porr, så att de som är med får lite mer okej behandling.

    1. åsa, oj tror du kommenterade fel inlägg… men nej, det är inte obligatoriskt med kondom inom bögporren. vissa produktionsbolag har den regeln, men många inte då det finns en stor marknad för så kallad bareback, alltså sex utan kondom. tyvärr har hiv-fall därför dykt upp. och även om man utför hiv-tester finns det ju alltid den där fönsterperioden…

    2. Fortsätter kommentera här fast det är fel inlägg då jag vill säga att fair trade-porr låter som en sjukt bra idé! Jag har ett väldigt kluvet förhållande till porr: jag konsumerar den gärna, men har samtidigt mycket svårt för själva industrin bakom den.

      1. peaches, jag satt i styrelsen för ett nätverk, postporn, där vi faktiskt försökte skapa alternativ till mainstreamporren. en sorts rättvisemärkt feministisk porr. det var svårt och nätverket upplöstes efter ett tag, mest pga att det var ideellt och att folk fick för mkt annat för sig. även om jag är rätt ointresserad av porr känner jag fortfarande att det var ett bra initiativ så länge det varade.

  2. Jag var under lång tid en av de där mobbade skolbarnen. Lågstadiet och högstadiet var värst. Jag känner så väl igen mig i Jonahs tillvaro, det gjorde riktigt ont att se filmen. Idag har jag kommit ur mobbingen, men jag är fortfarande väl medveten om hur mycket jag har påverkats av den. Mobbingen gjorde mig till den jag är idag, den fick mig att misstro människor, att inte våga prata inför större grupper och att aldrig räkna med att få något gratis från andra. Det har tagit mig många år att återfå tilltron till människor, att se folk i ögonen och inse att de flesta faktiskt är bra medmänniskor. En dag ska jag skriva riktigt långt om det här.

    1. emil, ja skriv något om det! ja, det sätter sig djupt, mobbning. det är därför det är så viktigt att ta det på stort allvar.

  3. Utan att gå in på alla solklara känslor som kokar efter inlägget så ville jag bara säga att du har en varm blogg, Precis vad den här veckan behövde. Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s