Jag har inte hiv, har du?

Jag hiv-testade mig nyligen. Det gör jag regelbundet. Inte för att jag tror risken är särskilt stor att just jag har fått viruset, utan för att det inte skadar att veta med säkerhet.

Och att det skulle kunna skada om jag inte visste med säkerhet.

Jag som bög tillhör en högriskgrupp. Det har jag vetat i hela mitt sexuella liv. Jag har därför vidtagit de åtgärder jag kan för att skydda mig och mina sexpartners.

Jag använder alltid kondom och jag hiv-testar mig regelbundet, speciellt efter en ny sexuell kontakt. Och jag ser till att fråga de jag har sex med om de gör samma sak.

För mig handlar det om ett självklart ansvar för min och andras hälsa.

Tyvärr tänker inte alla så. Men det finns som tur är eldsjälar som gör sitt bästa för att sprida mer kunskap om hiv/aids så att fler människor göra kloka val och skyddar sig.

I veckan kontaktade en pr-byrå mig och undrade om jag hade lust att skriva något om Smittskyddsinstitutet / Hiv-Sveriges kampanj inför World AIDS Day den 1 december.

Jag blir kontaktad av pr-byråer hela tiden som vill att jag skriver om allt möjligt, men jag tackar alltid nej med anledningen att jag inte vill kränga deras budskap om jag inte själv tror på dem.

Men den här gången handlar det om en samhällsfråga som jag tycker är viktig så jag lyfter gärna kampanjen. Framför allt då jag tycker att den är bra.

Den tar ner något som i Sverige kan vara så ogreppbart och lägger det på en vardagsnivå. Genom att bli vän på Facebook med tre verkliga personer som alla lever med hiv på något sätt blir det så mycket mer verkligt.

Hur lever människor med hiv i Sverige? Vad är jobbigt? Hur bemöts de av andra? Vad tänker de kring att vara hiv-positiva? Och vad krävs för att kunna leva öppet med det?

Det finns fortfarande så stor okunskap och så många fördomar kring hiv/aids. Ungdomar vet inte hur det smittar. Människor med hiv stigmatiseras. Det är ledsamt att mer inte har hänt sedan 1980-talet.

Jag blev tillfrågad av pr-byrån om jag ville tävla ut en röd halsduk (se bild ovan) från Smittskyddsinstitutet / Hiv-Sverige designad av Acne.

Varför inte?

Det enda jag vill är att ni i kommentarerna skriver om hur ni tror kännedomen och kunskapen kring hiv/aids kan öka. Vad kan göras på en individnivå och på en politisk nivå?

Det är en svår fråga, och jag är inte ute efter mirakellösningar, bara era tankar kring det. Tillsammans kanske vi kan komma en bit på vägen.

Om inte annat göra oss själva mer medvetna.

Jag tänker inte utse den som skrev det bästa förslaget. I en sådan här viktig fråga är alla seriösa förslag bra förslag. Därför kommer jag att lotta ut halsduken bland de som har gett seriösa svar.

Det känns mest rättvist.

Se det som en anledning att tänka ett varv till och få en bonus för det.

På World AIDS Day den 1 december lottar jag sedan fram vinnaren och samlar ihop alla era förslag i ett inlägg. Så ni har fram tills dess på er att kommentera och samtidigt ha chansen att vinna halsduken.

Och kolla in kampanjen här.

11 responses to “Jag har inte hiv, har du?

  1. Jag har testat mig för HIV ett pår gånger på kvinnokliniken i min stad. Varje gång har det varit samma sak ”Nej men DET måste du inte testa mot såvida du inte haft sex med någon i riskgruppen!”. Precis som att det syns på mih vilken typ av människor jag legat med och precis som att BARA de i riskgruppen har hiv!
    Det har gjort att jag ibland känt ”Nej men inte ska väl jag besvära dem med att testa lilla mig.” och det är ju helt uppåt väggarna.
    Om jag ska överföra det till en politisk handling vill jag ge i uppdrag till de som jobbar inom vården, om det bara är i detta landsting det sker eller överallt, att testa alla som vill utan att ifrågasätta om det verkligen behövs. Förutom att det kan hindra en smittad att testa sig skickar det signalen att vissa ör säkra att ligga med utan kondom, vara de inte är i riskgruppen.

  2. Jag är förvånad över att inte alla vet hur HIV smittar. Det bore vara lika självklart som att Cancer inte smittar. Kanske skulle någon figurera i en tv-serie, idol, bonde söker fru,osv, och beratta inför kameran, någon som vågar säga ”jag har HIV” och dessutom berätta hur det smittar. Det skulle ge löpsedlar. Kanske skulle HUR också fastna.

  3. Det är lite moment 22. Idag finns en skam & ett stigma kring sjukdomen, därför ser vi få som vill/vågar #PrataOmHiv vilket gör att skammen / stigmat lever kvar.

    Det är därför alla har ett ansvar att börja #PrataOmHiv så att fördomar kan bemötas, skam och stigma kan minska.

    Vi måste prata om att hiv kan drabba alla, vi måste prata om vad det får för inverkan på livet att leva med bromsmediciner, att inte kunna träffa nya partners lika lätt, att inte kunna skaffa barn lika lätt osv.

    Speciellt HBT-rörelsen borde bli aktiva igen. Trots allt är en absolut majoritet av inhemskt smittade bögar. Antalet nysmittade har varit på en fortsatt rekordhög nivå de senaste 4 åren på grund av tystnad när hiv-preventionen skurits ned i hela landet och man dessutom av någon anledning slutat rikta insatser mot riskgrupperna.

  4. Jag går tredje året på gymnasiet och har aldrig fått någon vettig information om HIV/Aids i skolan. Det är en uppenbar travesti som dagligen pågår i våra skolor. För att höja medvetenheten så måste skolan ta ett ansvar för att undervisa barn och unga lär sig sånt här – utöver alla andra könssjukdomar en bör skydda sig mot. Förutom skolan så tror jag att en välriktad reklamkampanj är väldigt nyttig. Man kan exempelvis ta de pengarna från de pengar som krigsministeriet lägger på sin trupprekrytering.

    Jag tror att den höjda medvetenheten är nyckeln. Om folk blir mer medvetna om riskerna så kommer folk på alla nivåer i samhället att prioritera HIV-prevention högre. I ett exempel ovan beskrivs hur en förfrågan om ett test blir ifrågasatt. Det är inte okej och så ska vi inte ha det på 2000-talet. Det är ovärdigt oss.

  5. 4 ggr har jag fått aha-upplevelser kring hiv. Berg flyttar in hos Andreas Lundstedt är ett av dom tillfällena. Önskar att fler pratar om det. På ett sånt avslappnat icke-skamset sätt, men med en allvarlig underton. En andra gång är på en utbildning där vi prata om barn och hiv. I skolsituation och hur det ser ut i Stockholm idag. Det gav mig en funderare på hur vi pratar i skolvärlden. Tredje i fjärde tillfället är på Mvc. Första barnet och jag gör mitt FÖRSTA hiv-test 29 år gammal. Hur kan det komma sig att duktiga och hypokondriska jag helt struntat i både kondomer och test? När jag väntar barn 3 erbjuds jag inte test bara en fråga om jag har samma man…

    Vet det är en kostnadsfråga men att mer systematiskt genomföra tester. Inte bara på riskgrupper. Tror jag att man skulle komma närmare att prata om det. Som någonslags screening tätare vid sexdebutålder men såklart även senare.

  6. Pingback: Så kan vi försöka öka kännedomen om hiv/aids. «

  7. Pingback: World AIDS day « Matildas blogg

  8. På individuell nivå så testar jag mig regelbundet men också uppmuntrar mina nära och kära att göra detsamma. Jag tror många är rädda för att göra testet eftersom rädslan finns där för tänk om man skulle vara hiv-positiv. Därför tycker jag att man ska prata om testet som något viktigt och ofarligt.
    På politisk nivå så tycker jag att man ska prata om det på gymnasiet och eventuellt hyra in personer som har hiv så de kan dela med sig om sina erfarenheter men också för att människor ser att vem som helst kan få hiv och inte endast homosexuella eller missbrukare som jag tror många människor tror.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s