Jag läste ett reportage i helgen om en kvinna som fick hjärnskador efter en bröstförstoringsoperation i Polen. Familjen pratade om att hon var en perfektionist, att hon hade pratat om att förstora brösten i flera år.
Nu låg invalidiserad på ett sjukhem.
Det är ofrånkomligt för mig att koppla ihop den olyckliga historien med de skönhets- och kroppsideal som unga flickor, och allt fler pojkar, tvingas växa upp med.
I tidningar, i musikvideos, i tv-serier. I all populärkultur och reklam får vi veta vilken sorts kropp och vilket sorts utseende som är det godkända, det eftersträvansvärda. Och vi får veta att det förväntas att vi just eftersträvar dessa ideal.
Vissa påverkas väldigt lite av det och lyckas skapa sin egen uppfattning om sitt utseende och sin kropp. Andra påverkas desto mer och införlivar dessa snedvridna och ouppnåeliga ideal i sin egen självbild.
Resultatet blir osäkerheter, komplex och smärta över att man aldrig kan tycka att man duger som man är. Värre följder kan bli olika sorters ätstörningar och skönhetsoperationsfixering.
Allt hänger ihop. Det finns reella kopplingar mellan idealen som manifesteras i populärkultur och reklam och med hur människor tänker och känner kring sina utseenden och vad de tankarna leder till för beteenden.
Problemet med dessa ideal är att ingen vill ta sitt ansvar för att ha varit med och reproducerat dem. Alla skyller på andra och ingen lovar bättring. Och ingenting händer, hur mycket vi feminister än skäller.
Men förra året gick en av de största bovarna , Veckorevyn, ut och lovade bättring. De startade en Size Hero-kampanj som syftade till att visa olika sorters kroppar på modellerna i tidningen.
De påstod också att de skulle vägra annonser för skönhetsoperationer och bantningspreparat i tidningen. Chefredaktören Louise Bratt sa: ”Vi har alla skyllt ifrån oss i flera år och det håller inte längre.”
Jag ville då ge dem en klapp på axeln för att de åtminstone försökte ändra sig. Jag har ingen aning om de har skött sig. Jag läser aldrig tidningen. Men när jag nu ser deras kommande nummer får jag nog svaret.
De må ha fina intentioner, men de verkar inte ha fattat grejen. För i det kommande numret slänger redaktionsmedlemmarna kläderna för att visa hur ”vanliga” kvinnor ser ut.
Känner ni igen greppet? Det är väl använt. Amelia Adamo har gjort det till en närmast årlig grej att näcka på omslaget till sin tidning för att visa att även äldre kvinnor minsann är vackra.
Näckandet är tydligen det enda mediekvinnor kommer på för att utmana normerna och idealen.
För vänta nu lite. Veckorevyns redaktion viker ut sig, poserar som vilka leende och putande utvikningsbrudar som helst i Moore eller Slitz, och menar att det på något sätt ska stärka dess unga kvinnliga läsare?
De menar alltså att de på något sätt bryter med skönhetsideal och könsnormer genom att posera som stereotypt avklädda sexiga objekt? Detta som kvinnor i populärkultur och reklam alltid reduceras till?
Som om en stor rumpa eller gropiga lår blir ok bara för att man poserar sexigt, ler och ser kåt ut?
I mina ögon reproducerar de samma trånga och trista kvinnoroll som tidningen alltid har gjort. Men denna gång gömmer de sig bakom ”vanlig” och ”riktig” kvinna-försvaret. Det gör det inte bättre.
Visst, det är deras kroppar och deras val att visa upp dem som de gör. Det är modigt, och intentionerna är säkert goda. Säkert är det så, men det är inte frågan här. Det är att valen dessa kvinnor gör förmedlar något, vare sig de är medvetna om det eller ej.
Vare sig det är deras mening eller ej.
De blir bara ytterligare ett exempel där mediekvinnor kastar kläderna för att visa hur ”vanliga” kvinnor ser ut, men mest bara visar upp sina egna dåliga insikter om att de reproducerar en gammal unken stereotyp kvinnoroll där lite kläder och stort leende är normen.
Om ni vill se på ”vanliga” och ”riktiga” människors kroppar och på riktigt problematisera era egna och andras tankar om ideal, kroppsstorlekar och vikt, gå in på Kroppsbilder istället.
Där må det också vara avklätt, men här återfinns inga påklistrade leenden eller peppande oneliners. Istället det enkla syftet att utmana alla föreställningar vi har om kroppsformer och vikt.
Utan att reproducera en stereotyp kvinnlighet på köpet.
(Uppdatering: Läs gärna Isabelle Ståhls utmärkta debattartikel på ämnet.)
linus fremin. 
Kroppsbilder är bra – eller gå iväg och teckna kroki. Det borde egentligen tillhöra allmänbilden att få objektifiera en naken kropp på det viset… att verkligen iakta den.
Och som krokimodell vet jag att det är ett bra sätt att bli betraktad på också. Utan värdering – den kropp som finns är facit som andra ska efterlikna. Oavsett hur den ser ut.
hanna, intressant det där med kroki. modigt också. frigörande när man gör det skulle jag kunna tänka mig.
Men veckorevyn är ju fundamentalt vidrig. Att förvänta sig något gott från den blaskan är väl ungefär som att förvänta sig att Amelia Adamo någonsin i sitt liv skulle klämma ur sig något som ens liknar ett sympatiskt uttalande.
Och om det inträffade så skulle det antagligen innebära någon slags universell paradox och orsaka att världen imploderar.
kristiporr, jag försöker varva min cynism med hopp om att även de värsta kan ändra sig. s ville ge veckorevyn en chans. att de ändå hade fattat något. nu är cynikern hos mig tillbaka igen.
Det börjar bli väldigt tröttsamt med alla dessa ”värdemakeovers” som chefredaktör efter annan ska göra med Vecko-Revyn men misslyckas totalt. Den enda jag fortfarande applåderar är när Emma Hamberg la ner Fröken Sverige-tävlingen, eller ja, den fortsatte ju ett tag som mer renodlad Slitz-tävling men inte i VR.
mimmi, tidningar som är så slaviskt rädda för att förlora sin målgrupp gör alltid felet att underskatta just sin målgrupp och leverera dem med samma innehållslösa och normerande skit man alltid har gjort.
Här tycker jag att det främst är du som utmålar dem till ”avklädda, sexiga objekt”.
Vill tillägga, för att utveckla lite mer, att jag tycker det är jättetråkigt att du faller i den fällan själv, som många av de bakåtsträvare du ofta vänder dig mot trillar i. Varför, varför, varför kan du inte ta kvinnor som visar sig nakna på lite större allvar? Man förlorar inte automatiskt sin hjärnkapacitet och förmåga att göra något bra så snart man kastar kläderna. Att det sedan finns vissa som tycker det gör inte att kvinnan i sig utmålar sig till ett objekt. Kvinnan väljer själv att vara naken med ett bakomliggande syfte som enligt henne (och många andra är gott), hur kan det då handla om att göra sig till ett objekt? Ett objekt är passivt.
Det skulle jag inte vilja påstå att de på Veckorevyn är nu, även om konceptet bakom deras tidning och innehållet i den nte är något jag diggar särskilt mycket. Jag tycker att brudtidningar på många sätt bidrar till att upprätthålla tråkiga föreställningar om kön och snarare sänka än stärka tjejers självkänsla, men detta kan jag omöjligt se som ett steg i detta och jag finner det enormt nedtyngande att du har en så trist syn på kvinnor som kastar kläderna.
Det är sorgligt att nakenhet och kvinnor ska vara så pass icke accepterat och att du bidrar till att upprätthålla den trista synen på lättklädda kvinnor. Att du offerstämplar dem och själv utgör dem till objekt (ganska så icke-feministiskt, vill jag säga) när du i samma andetag tror att du är en snäll kille och värsta feministiska människan som säger att de blir objekt genom klädkastandet…
candy, tråkigt om du uppfattar det som att jag har något emot alla avklädda/nakna kvinnor. det har jag verkligen inte. jag tipsar ju t ex om kroppsbilder där det finns många avklädda kvinnor, och män.
det jag kritiserar är att veckorevyns redaktion med detta tilltag placerar sig själva i en stereotyp kvinnoroll där de förväntas vara sexiga och snygga och leende. jag tror mycket väl att det är deras val, att de har fina intentioner och jag tycker de är modiga som gör det, och det skriver jag också, men jag menar att det de förmedlar är ingenting nytt. de har iklätt sig samma standardroll för kvinnor som de alltid, och många med dem, alltid har gjort.
det rubbar inte idealen eller normerna. idealet och normen är fortfarande sexig leende kvinna. jag vill problematisera vad det är de egentligen förmedlar, bortom de goda intentionerna.
om jag jämför med kroppsbilder t ex, så försöker de där att problematisera våra föreställningar om kroppar och vikt. och de gör det utan att reproducera gamla trista könsroller. för mig är det skillnaden. jag är inte emot nakenhet eller nakna kvinnor. men jag tycker att det är mitt ansvar som feminist att problematisera det när jag ser att vissa könsmönster reproduceras.
det kanske inte gör mig till en ”snäll” kille i dina ögon, men det är ok. vi måste ju inte hålla med varandra om allt, eller hur?
Dessutom slätas groparna ut när man putar med häcken och knixar med benen. De skulle stå rakt upp och ner istället!
tildaf, damn straight!
Vill för det första hålla med Mimmi. Det bästa som hänt i ”kvinno-magasinens” historia är då Hamberg sa nej till fröken Sverige i Veckorevyn. Ett ”AMEN” på det!När Hamberg slutade som chefred för tidningen gick allting utför. Det satsades alltmer på skönhetsrepotage med sjuka ideal, precis som i alla andra tidningar.
Men kan VR nu vara på väg mot att skaffa sig en mer hälsosam image? Vi kan ju åtminstone hoppas. Håller däremot er andra ang. poseringen. Måste man alltid posera sexigt? Hur naturligt är det att stå och puta med rumpan? Bra försök anyhow VR!
Förstår inte varför vuxna kvinnor som sitter i redaktionerna på Elle, Cosmo osv. inte kan vakna och agera! Dom har makten- use it!
hanna, håller med om att veckorevyn iaf har kommit till viss insikt, om ett tag kanske de tänker klart hela tanken. hoppas de förstår att samma tänk måste genomsyra alla delar av tidningen.
Jag tycker inte det känns rätt
det är hårt, svart, pornografiskt
krävande, icke-sensuellt
svarta trosor och skylda bröst
och knappt ens informativt
om hur en kropp ser ut
pia, bilderna ser ut som vilka andra näckbilder som helst. det är problemet.
Jag kan tycka att det är ett bra iniativ men samtidigt så gillar jag inte bilderna riktigt. Det är lite för mycket posering. Undrar om inte budskapet blivit tydligare om det varit rakt upp och ner typ Här är min kropp – i stil med de bilder som finns på Kroppsbilder. Jag känner mycket mer på den sidan att min kropp trots sina fel och brister duger och är i gott sällskap än när jag tittar på VR:s redaktion.
Sen kan jag inte låta bli att känna att en sån här Alla tjejer har olika former men duger jäkligt bra för det – kampanjer borde synas och visas i grabbtidningar också. Men det steget är kanske för tidigt att ta?
anna j, jag tror de hade fina intentioner, men jag är trött på att mediekvinnor alltid känner att de måste klä av sig för att göra en poäng. finns det inget annat sätt?
Jag säger Anna J här ovan, bilder på dem rakt upp och ner hade varit mycket mer informativt och bättre!
Jag gillar också initiativet, även om jag tycker att det klingar lite falskt med tanke på tidningens historia. Men jag tror inte det här är rätt väg.
Och nu vill jag inte vara tråkig här, men jag ser inte riktigt vilken skillnad dessa bilder skulle göra? Som du säger Linus, poserande och plutande kvinnor, dessutom helt normalviktiga och skitsnygga, på vilket sätt kommer de med sina fina, stylade bilder bidra till vilken bild unga kvinnor ser när de tittar sig i spegeln?
anna, ja det handlar om hur de har gjort och vad det sänder för signaler. de kunde ha gjort det mkt bättre utifrån syftet.
När jag läste Veckorevyn i början av 90-talet (ja, jag är gammal) höll de också på med nåt som kallades ‘mulliga modeller’. De hade tävlingar för större kvinnor om att bli modell, tror jag, och större modeller. Nothing new under the sun, liksom. Och Veckorevyn har alltid känts som att få en kletig spya upptryckt i ansiktet. Jag kan inte riktigt förklara det på något bättre sätt, men jag älskar utländska modetidningar typ Vogue för att de är vackra, eskapistiska och konstnärligt inspirerande men VR är så jäkla sjaskig och äcklig och nedvärderande i tilltalet.
åsa, hatar åtskillnaden de gör mellan smal och ”mullig” vilket bara förstärker idealet och vi och dom mellan godkända och icke godkända kroppar.
vad det handlar om är att det i vanliga fall bara är accepterat att puta med rumpan och se sexig ut så länge man har den rätta kroppen.
veckorevyn bryter visst mot ideal, genom att visa att man kan vara sexig och snygg även om kroppen inte är perfekt. faktum är att det är mycket mer provocerande att visa upp ”avvikande” (i brist på bättre ord) kroppar som sexiga än att visa dem rakt upp och ner.
hur kul är det dessutom som ung kvinna att se att smala och ”vackra” kvinnor visst får vara sexiga på bild, medan de ”avvikande” reduceras till tråkiga rakt-upp-och-ner-poser? vad ska jag lära mig av det? att jag visserligen ska vara stolt, men att jag för allt i världen inte ska tro att min kropp är sexig eller att någon man kan attraheras av den? hur kul är det med en sådan kampanj? svar: inte speciellt!
jag tycker att kampanjen är grym just för att tjejerna vågar ta de extra steget och framställa sig själva som åtråvärda tjejer fastän de inte passar in i mallen för vad som är åtråvärt.
men tydligen kan ingen kvinna vilja vara åtråvärd utan att det sänder fel signaler? vi kvinnor ska tydligen nöja oss med att gå runt som små madonnor utan könsdrift överhuvudtaget. synd för er att ni inte är nöjda med det.
momiji, förstår din åsikt. men jag har gjort en annan analys. veckorevyn har det uttryckliga syftet att visa att man ska vara nöjd med sin kropp oavsett hur den ser ut. det är ett fint budskap, och som jag skriver är det inte det jag kritiserar. det ja kritiserar är själva utförandet. genom att avbilda sig själva i samma traditionella stereotypa leende sexiga kvinna-poser förmedlar de bara att kvinnors kroppar duger så länge de ser glada ut och putar med läpparna. det är så jag ser det.
fina intentioner, men utförandet skickar andra signaler. och det handlar inte om att kvinnor inte ska få vara sexiga eller att de måste gå runt utan könsdrift. om det är något som förväntas av framför allt unga kvinnor i vårt samhälle är just det att de ska vara sexiga och snygga. det är den stereotypa kvinnorollen för unga kvinnor: att vara sexig för andras (mäns) blickar. och det är precis det veckorevyn gör också. dessutom: att posera sexigt och uttrycka sin sexualitet behöver inte alltid gå hand i hand.
känns som att du missar min poäng.
ja, visst har kvinnor idag ett krav på sig att vara sexiga. men för mig är detta ett krav som är väldigt starkt förknippat med ett visst typ av utseende. vi kvinnor blir inte automatiskt sexiga för att vi putar med rumpan, utan vi måste också ha den smala midjan, de stora brösten och anknäbb till mun. om det är något man får veta som kvinna är det att det att man måste se ut på ett visst sätt för att vara attraktiv och åtråvärd, och något av det svåraste som finns är att våga vara sexig trots att man inte är perfekt, just för att mallen för vad som är sexigt är så otroligt snäv.
vad man än tycker om det så är det otroligt många kvinnor som vill upplevas som sexiga och attraktiva, och egentligen tycker jag inte att det är något fel i det. jag uppfattar sexig som något positivt och åtråvärt.
just därför är det fint att veckorevyn visar att man inte behöver ändra sin kropp eller sig själv för att vara sexig. jag tycker att kampanjen går ett steg längre genom att våga framställa den vanliga kroppen inte bara som något man ska vara stolt över utan även som något som är attraktivt och åtråvärt!
visst kan man kritisera att samhället idag är väldigt sexualiserat, och det är en kritik som jag kan hålla med om. den nakna kroppen är idag otroligt laddad jämfört med ett eller ett par decennier sedan. men vi har det samhälle vi har, det tycker jag inte att man ska förneka. unga tjejer har vissa värderingar, vad vi än tycker om det. veckorevyn pratar med unga tjejer på deras språk och använder sig av de värderingar som unga tjejer har för att göra sin kampanj så effektiv som möjligt. det tycker jag är mycket bättre än att framställa sin kropp enligt de värderingar man tycker att samhället ska ha, vilket lätt leder till ett ovanifrånperspektiv som känns tråkigt och ointressant.
dessutom, det är inte ens alla bilder som är speciellt sexiga. om du exempelvis går in på denna artikel http://www.aftonbladet.se/wendela/article8366209.ab och klickar till bild fyra i bildspelet, så ser vi knappast en kvinna som putar med rumpan, utan en rakt-upp-och-ner-pose precis som du efterfrågade. så jag tycker verkligen inte att kampanjen visar att man bara måste vara sexig, utan att man kan vara på olika sätt.
som sagt: att upplevas som sexig ÄR oerhört viktigt för kvinnor idag, oavsett vad vi tycker om det. att helt utelämna sexighetsperspektivet i en kampanj som handlar om att tycka om sin kropp tycker jag blir förljuget och fel.
momiji, jag förstår din poäng och hur du tänker. även jag är för att det som anses sexigt, de idealen, vidgas. att det inte bara är smala midjor och stora bröst som duger. och jag fattar att det är vad veckorevyn vill förmedla. fint så. men det jag tröttnar på är just detta att man reproducerar samma kvinnoroll, om än med andra kroppar än idealet, och att det är problematiskt.
jag håller inte med om att man bör lägga sig på en nivå man tror att unga tjejer är på. för problemet är att det ofta leder till att man underskattar sina läsare. det är ofta är tjejtidningars problem. att de kommersialiserar i all oändlighet för att de underskattar sina läsares tankeförmåga och kritiska tänkande. jag kan tycka att man fördummar sina läsare ofta utan anledning. det om något tycker jag känns tråkigt och ointressant.
jag vet att många med dig tycker att veckorevyns utvik är bra, och om läsare av veckorevyn påverkas positivt så är jag lika glad som alla andra. jag ville bara problematisera hela tanken med detta att alltid inta en viss kvinnoroll och vad det kan sända för signaler. sedan om du och jag uppfattar kampanjen olika, det visar bara på att veckorevyn åtminstone lyckades få till en diskussion, så all kredd till dem för det.
[…] det faktiskt fortfarande är en form av objektifiering, om än i en något mildare form, precis som Linus Fremin var inne på i början av […]
[…] Av Linus Fremin lyfts bloggen kroppsbilder, där vem som helst kan lägga ut en bild på sig själva, fram som ett bättre alternativ. Kroppsbilder är förvisso ett mycket bra och hedervärt initiativ som jag gillar, men jag tycker inte att de fyller samma funktion. Kroppsbilder handlar om att se kroppar för vad dem är i vardagen, veckorevyns kampanj handla rom att vara stolt över och vilja visa upp sin kropp trots att den inte är perfekt. Hanna skrev i ett inlägg angående detta om att vanliga kroppar alltid framställs på ett tråkigt sätt, de får inte vara sexiga eller utmanande utan bara vanliga. Det är sant! Alltid när det skrivs om vanliga kroppar så framställs de på ett tråkigt sätt. Det man tänker då blir ju snarare: jaha, sådär boring ser man ut om man har en normal kropp, kul för mig! […]
[…] inte med att man skriver om att kvinnor ska vara stolta över sina kroppar. Man ska vara påklädd, inte för sexig och dessutom ska man helst inte sälja några tidningar på det. Helst ska man säga något om […]
Grymt bra skrivet Linus. Jag orkde knappt ens reagera när jag läste om Veckorevyns redaktionsutvik som ska vara ett ytterligare försök i visa att naturligt är vackert. So what else is new liksom?! Jag tror de bara använder som en ursäkt för att få vara med i tidningen själva, deras 15 minutes of fame så att säga…
cecilia, tack!
tycker inte de där poserna är särskilt sexiga om jag ska vara ärlig
sofia i london, nä det är ju subjektivt så klart, men sättet de poserar på är ju klassiskt sexiga tjejen i tidningen-poser.
[…] flesta kvinnor måste handskas med och relatera till. Så pass cementerad är den att Veckorevyn viker ut sig och tror att de gör något […]
[…] Adamo gör det nästan årligen, Veckorevyns hela redaktion har gjort det och nyligen gjorde Isabella Löwengrip det på omslaget på sin egen […]