Jag ska avslöja en hemlighet. Jag har aldrig i hela mitt liv använt en smiley. Och jag kommer troligtvis aldrig att göra det heller. Jag känner mig minst sagt rätt ensam om det.
Det handlar inte om att jag skulle ha någon sorts pretentiös överlägsen attityd om att det är ett fult sätt att kommunicera. Jag skriver ju för fan jävla och fan hela jävla tiden.
Jag har bara inte fattat det sättet att kommunicera.
Jag minns faktiskt inte när folk började använda smileys, men jag minns att jag redan då tyckte att det kändes mer som ett hinder i kommunikationen än en hjälp.
Jag minns att jag satt där med ett sms eller ett mejl och undrade vad fan en viss smiley betydde. Är personen glad, arg, ledsen eller kåt? jag fattade aldrig riktigt.
Det kom alltid en ny smiley så fort jag hade lärt mig en annan.
Jag förstår ju syftet med smileys. Att de på något sätt ska ersätta det vi inte kan se i en text. Det vill säga en viss känsla och hur en person uttrycker den känslan.
Vi vet alla att sms kan tolkas på helt olika sätt. Är det allvarligt menat? Sarkastiskt? Aggressivt? Med en smiley ska det som står mellan raderna bli tydligare och vi ska förstå varandra bättre.
Allt det fattar jag. Men jag fattar inte varför folk använder smileys till allt de skriver. Till slut blir det som att vissa inte säger något alls förutom en smiley.
Det blir som att de inte längre kan uttrycka sig med ord.
Jag tror att det som egentligen stör mig med smileys är just när de används som krycka när det inte behövs en. En onödig överanvändning som för mig personligen bara förhindrar kommunikationen.
Men, med allt det sagt så är jag ju van. Det är inget stort problem i min värld. Alls. Alla jag känner använder smileys. Jag tycker inte sämre om dem för det.
De kommer bara inte få en smiley tillbaka.
linus fremin. 
Vill bara tala om att jag tycker hemskt mycket om din blogg. Den behöver inga smileys. Jag har aldrig ens tänkt tanken att använda några i mina blogginlägg heller. Däremot förekommer de i mina sms. Kanske för att jag har svårt att uttrycka det jag vill med bara några få ord. Jag klarar mig dock med tre – :), 😉 och :(.
pipperoni, åh tack!
Jag slutade använda smileys för ett par år sedan, vilket verkade provocera många. Jag tycker att jag blev otydlig av att använda dem. Att kunna kommunicera känslor med det skrivna ordet funkade ju faktiskt före 1995 – även ironi, tänkte jag.
Jag vill kunna uttrycka mig på ett sätt så andra förstår vad jag menar. Tyvärr har det överdriva användandet av smileys också bidragit till att många är sämre på att förstå ett meddelande utan, tycker jag.
Eller är det så att jag inte lyckas så bra med att skriva tydligt…hmm får se över det här känner jag.
Fortsätt utan smileys Linus – det är skönt med en blogg utan de små gula gubbarna.
kristina, tack, håller helt med dig.
Jag gillar smileys, så till den grad att jag ibland saknar dem när jag skriver för hand. Skulle dock aldrig använda dem i ett blogginlägg till exempel, utan det är vid chatt, sms och annan direktkommunikation de kommer till sin rätt, istället för ett tonfall liksom. (Och sådant var väl inte direkt vanligt före 1995.) Sen måste man ju vara noga med att anpassa dem till mottagaren, (y) är jag försiktig med till exempel. (Det är en ”tummen upp”, men det vet man ju bara om man använt tex MSN mycket.) Men 🙂 utgår jag ifrån att alla som använder sms förstår!
Däremot är det störande när folk använder smileys för att avväpna, t ex skriver ett stort sjok av ganska elak kritik och samtidigt kryddar med leende smileys. Då fattar man ju att de inte menar att de ler och sånt känns bara fel. Typ som att de är rädd att man ska bli (rättmätigt) arg, och så kan de skylla ifrån sig om man skulle bli det. Vanligt i kommentarsfält!
mary, håller med om det du skriver om att folk använder smileys efter kritik. känns ofta så nedlåtande.
Det jobbiga är när folk tror att jag är sur för att jag inte använder en smiley. Trots att jag kan vara hur glad eller neutral som helst. Jag tycker inte att jag ska behöva lägga till en smiley för att det ska framgå, men tydligen ”måste” en för att vissa ska förstå.
Den här smileyn tycker jag mest illa om:
😛
Folk använder den ofta när de ska trycka ner en på ett ”fint” sätt, lite så där så att en inte märker. Fast jag märker ändå & tänker USCH, VILKEN ÄCKLIG MÄNNISKA.
sugarhearted, lite det jag menar, att smileys även när de inte används kan störa kommunikationen. för mig är det lite bisarrt.
Väldigt bra inlägg!
Det jag tycker är svårt i användandet av smileys, är just när en väljer att inte använda dessa och då blir fullkomligt missuppfattad. Som om ett par små krumelurer plötsligt blivit en väsentlig del av den textbaserade kommunikationen. För ett tag sedan fick jag ett sms av en vän, hen frågade vad jag skulle göra under kvällen varpå jag svarade: ”En kompis ska släpa med mig på fest. Kul!” och tillbaka fick jag följande: ”Jamen, fest är väl roligt?” Tydligen ansåg hen att jag framstod som ironisk. Jag skrev ju aldrig en smiley som bekräftade att jag verkligen tyckte att fest var ”Kul!”
Samma sak när jag fört diskussioner på internet och blivit anklagad för att ha en otrevlig ton, eftersom jag inte petat dit en smiley efter varenda mening.
dom kallar mig yngve, tack. precis det jag menar, att smileys nästan blir hinder i kommunikationen ibland.
Jag gillar smileys! De hjälper en att visa att man är framåt och positiv och inte tex ironisk som ni sa här innan! Dock blir det lite svårt när jag skriver smileys och inte den andre gör det.. Då vet man ju inte riktigt så användandet av smileys har blivit så ”inne” att det nästan är onormalt att inte skriva det! Annars är det bra för att visa hur man känner för något men de får ju inte användas på fel sätt! 😀
sofia, jag vet, jag är onormal! och gärna det!