I det nya numret av Arena skriver Tobias Hübinette och Carina Tigervall om ”gulinghumorns grunder”. Om hur det är ok att skämta och kränka asiater utan att någon hojtar till, utan att någon upprörs.
Tv-program som Henrik Schyfferts Stor i Japan och TV4:s Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show som överdriver en fantasibild av Japan, precis som Mi Ridells karaktär Oumi i Kanal 5 några år tidigare.
Exemplen har blivit allt fler inom svensk kultur. Det kanske mest klassiska exemplet är Fazers godispåse Kina Snacks med en leende asiatisk man i kulierhatt.
Dessa stereotypa bilder av asiater reproduceras allt oftare inom svensk kultur, utan mycket kritik. Om det hade varit stereotypa bilder av judar eller svarta skulle det säkerligen, och självklart, ha hörts protester.
När jag läser artikeln tänker jag på något jag upprördes över för några år sedan. Ett perfekt exempel på hur asiatiska stereotyper utnyttjades utan särskilt mycket kritik.
Det handlade om popstjärnan Gwen Stefani vars stil på den tiden var att agera fantasifigur med platinablont hår, getingmidja och crazy outfits.
Några av hennes till synes viktigaste attribut var fyra asiatiska kvinnor, The Harajuku Girls. De skulle likna de japanska ungdomarna med spejsade kläder från Harajuku-diskriktet i Tokyo.
The Harajuku Girls var med på Gwen Stefanis skivomslag, i hennes videos, ja till och med vid intervjuer och premiärer. De var som hennes egna små asiatiska dockor.
De satt för det mesta tysta, eller fnissade emellanåt. Om de pratade skulle det helst vara på japanska trots att de alla var amerikaner.
Den amerikanska komikern, och min personliga favorit, Margaret Cho var kritisk mot Gwen Stefanis kärlek för asiatiska skyltdockor:
”I want to like them, and I want to think they are great, but I am not sure if I can. I mean, racial stereotypes are really cute sometimes, and I don’t want to bum everyone out by pointing out the minstrel show.”
Margaret Cho ville att asiater skulle synas mer i amerikansk media och i resten av det amerikanska samhället. Asiater var och är osynliga där, precis som de flesta andra minoriteter i de allra flesta samhällen.
Det är bättre att synas än inte, försöker Margaret Cho ironiskt resonera med sig själv.
”I am so sick of not existing, that I would settle for following any white person around with an umbrella just so I could say I was there… An ugly picture is better than a blank space.”
Men är det bättre att synas som en vit popstjärnas ägodelar än inte alls? Nej, det tyckte ändå inte Margaret Cho. Gwen Stefani har helt enkelt köpt sig några minoriteter för att de passar med hennes outfit.
Men självklart såg inte Gwen Stefani det på det sättet. I en intervju svarade hon på Margaret Chos kritik:
”It pisses me off that [Cho] would not do the research and then talk out like that. It’s just so embarrassing for her. The Harajuku Girls is an art project. It’s fun!”
Vilken research? Var det kvittot på när Gwen Stefani köpte sig lite smårasistiska stereotyper som saknades? Men förlåt, de fyra asiatiska kvinnorna var ju bara kul! Och konst! Dumma mig.
Jag fann det så konstigt att Gwen Sefani inte kunde se att det fanns alternativa tolkningar än att det var ett ”konstprojekt”. Att hon inte kunde se att det hela faktiskt var problematiskt. Det underströks när hon sa följande i samma intervju:
”Everybody’s making jokes about Japanese girls and the stereotypes. I had no idea [I’d be] walking into that.”
Vad var det som var konstigt?
Att folk under en lång tid har sett japanska kvinnor som underlägsna och följsamma och att den bilden bara reproducerades när du Gwen Stefani gick runt med fyra egna som fnissande levande rekvisita?
Det är så typiskt att de som ingår i normen inte förstår de som står utanför den. Vare sig det handlar om asiater, bögar eller några andra minoriteter.
Att vara utanför normen innebär att man måste kämpa för att få tillgång till samma rättigheter och möjligheter som de tillhörande normen. För att göra det måste man hela tiden slåss mot minimerande stereotyper som hindrar folk från att lyssna på en och ta en på allvar.
Alla vi som tillhör en minoritet får ofta dras med dessa stereotyper, dåliga skämt och ibland regelrätt förnedring. Gwen Stefani sållade sig till den skara genom att exploatera en minoritet för att kränga skivor och för att det är ”kul”.
Men det är inte hon som sätter skrattet i halsen. Det är vi som när skämtet har dragits fortfarande står där som andra klassens människor. Just för att personer som Gwen Stefani ser till att vi stannar där.
Men det här var inget Gwen Stefani någonsin kommer att förstå. För hon är en vit amerikansk brud med pengar och makt. En kul tjej!
Vad gör man när man bankar huvudet mot en sådan vägg? Man gör som Margaret Cho gjorde i sitt svar till Gwen Stefani:
”I absolutely agree!!! I didn’t do any research!!! I realize now that the Harajuku Girls rule!!! How embarrassing for me!!! I was just jealous that I didn’t get to be one!!! I dance really good!!!”
(För mer akademiska tankar och intressanta slutsatser rekommenderar jag att ni läser Tobias Hübinette och Carina Tigervalls artikel i senaste Arena.)
linus fremin. 
Den väldigt viktiga tidningen finns inte att köpa där jag bor. Biblioteket har den inte heller. Deras tidskriftbudget används till livslögnstidningar och heminredningsmagasin. Dessutom har är tidningen dyr.
pia, haha! jag vet, mitt bibliotek har topphälsa och amelia. kul liksom. men arena brukar lägga upp vissa texter på sin hemsida efter tag, ska hålla utkik. texten var alldeles för lång för mig att orka skriva av…
Min medborgeliga skyldighet
är att leva topphälsosamt
välsminkat och klädmodernt,
inte att ta del av den
aktuella samhällsdebatten,
Detta enligt tidskriftshyllan
på biblioteket i staden
pia, haha!
Linus:
Så du tycker att Tobias Hübinettes artikel var bra? Reagerade du inte det minsta på att Hübinette inleder artikeln med att skryta om hur han misshandlar ett barn i dagisåldern?
Läs den kommentar till Hübinettes artikel som jag länkar till nedan. Förhoppningsvis kan det få dig på bättre tankar.
http://solguru.motpol.nu/?p=631
olof, men du förstår väl att historien som inleder texten inte är hübinettes egna? det är ju ett utdrag från en av intervjuerna som ligger till grund för den forskningsrapport som arenatexten är en sammanfattning av. och istället för att raljera över den forskningen känns det som att du borde reflektera över den lite mer.
Linus:
Nej, det förstår jag inte alls. Ingenstans i artikeln framgår det att berättelsen skulle vara ett utdrag ur någon intervju. Tvärtom framstår incidenten på bussen som ganska karaktäristisk för Tobias Hübinette. Hübinette är dömd för en lång rad brott. Senast det begav sig dömdes han för att ha anlagt en brand i sin f.d. sambos lägenhet. Det är uppenbart att han är instabil och inte tvekar att ta till våld. Det här är dessutom inte första gången som Hübinette skryter om att han misshandlar barn som han tycker beter sig rasistiskt. 1996 skrev han följande i en artikel i tidningen Svartvitt:
”Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer.”
Jag förstår inte hur någon kan ta den här mannens ”forskning” på allvar.
olof, jag tolkade det så direkt. angående tobias hübinette så har jag ingen aning om hans eventuella våldsamma förflutna. jag vet inte varför du har sån koll heller. vilket som kan jag inte uttala mig om sådant jag inte vet något om.