Det är dags att konstatera: jag är fet.

Jag är tjock. Om jag hade en våg skulle den med all säkerhet visa för många kilon och mitt BMI är säkert på farlig fetma-nivå.

Varje gång jag säger att jag är tjock säger alltid mina vänner: det är du inte alls. De säger det av snällhet för att de tror att det är vad jag vill höra. Och kanske vill jag det.

Men sanningen är ju att jag är fet. Och det är inget fel med det.

Det är bara ett konstaterande.

Samma konstaterande gjorde Julia Skott med sig själv i ett lysande blogginlägg förra veckan.

”Jag är tjock. Det är för mig ett beskrivande ord, som kort (eller i mitt fall medellång) eller blond eller enbent. Det är. Folk lägger in massa andra saker i det, som jag tänker skriva om senare (typ FETT ÄR OHÄLSOSAMT eller FETT ÄR FULT) men det är egentligen bara ett adjektiv… Jag är tjock, jag är snygg (tycker jag för det mesta), jag är tjock och snygg och det är inte något slags motsatsförhållande.”

Det är ett väldigt befriande och ärligt inlägg. För tjockhet är ju så tabu. Det är så fult. Ett misslyckande. Ingen ska få vara tjock och glad, tjock och nöjd, tjock och lycklig.

Och inte får man konstatera det utan att vänner förnekar det eller att förstå-sig-påare börjar att skrika: HÄLSOFARA, HÄLSOFARA!

Men vi borde kunna konstatera att vi är tjocka om vi är det. Varför inte? För samtidigt kan vi ju ännu en gång konstatera att det inte finns ett motsatsförhållande mellan tjockhet och hälsa, och mellan tjockhet och snygghet heller.

Jag har, som ni vet,  haft olika sorters ätstörningar i över tio år av mitt liv. Jag har vräkt i mig tiotals kilon och spytt upp tiotals kilon. Från strax över 100 kilo till strax under 60 kilo till vad jag nu väger nu.

Sedan jag blev kvitt min bulimi för några år sedan började jag att gå upp i vikt igen. En stor anledning var att det var så viktigt för mig att förändra min syn på ätande och mat.

Att tillåta mig själv att njuta av det som innan bara hade gett mig ångest och skamkänslor. Så jag åt det jag ville äta.

Det gör jag fortfarande.

Eftersom jag inte är någon träningsmänniska så har kilona lagts på varandra. Och det är för det mesta helt ok. Jag älskar inte min spegelbild, men jag tycker för det mesta att jag är ganska snygg.

Det viktigaste är: jag hindras inte av det jag tycks se i spegelbilden.

Dock känner jag mig inte helt bekväm med att vara utan något på överkroppen (förutom i intima sammanhang). Jag kan ta av mig om det krävs av situationen, som på en badstrand, men helst undviker jag sådana situationer.

Men nu är det dags att ta tjuren vid hornen, att ta kroppen i kärlekshandtagen.

För Julia Skott har dragit igång det utmärkta projektet Kroppsbilder. Där kan vem som helst skicka in bilder på sin kropp i avklätt tillstånd. Om man vill kan man ha med siffror om sin längd, vikt, BMI och så vidare.

Om man vill kan man presenteras helt anonymt.

”Tanken är att illustrera hur olika kroppar kan se ut och hur olika vikter kan se ut, för att avdramatisera siffrorna och antyda att alla kanske är OK. Kroppsbild och självbild får mötas och kanske bli lite mer sams.”

Så nu ska jag skicka in en bild på mig själv. Jag vet inte hur mycket information jag vill dela med mig. Vet inte ens om jag vill vara synlig med mitt namn. Beror nog på hur modig jag känner mig vid tillfället.

Det är ett så viktigt projekt för att avdramatisera kroppen och vikten vi lägger vid dess vikt och utseende.

Det utmanar även våra föreställningar om hur siffror som kilon och BMI faktiskt ser ut på riktiga människors kroppar.

Nu är bara frågan vad jag ska ha på mig för kalsonger.

Annonser

13 thoughts on “Det är dags att konstatera: jag är fet.”

    1. julia, fan. jag har så trista kallingar. alla är typ svarta. borde se över det här nu.

      1. julia, alla gillar häftiga underkläder. jag har aldrig riktigt förstått varför. de ska väl ändå av? men tack för tipset!

  1. Alla är tjocka för tillfället
    varenda en säger det
    ”Nä så tjock ja´har blitt”
    Beror det på vädret
    årstiden eller missmodet
    Sockret, fettet, regeringen
    eller den sena våren?

    1. pia, folk säger att de är tjocka för att folk ska säga emot. jag tycker det är dags att säga att man är tjock, mena det och också mena att det inte är något fel och att man inte nedvärderar sig själv genom att säga det.

      1. Du gav mig en tankeställare. Jag tror på fullaste allvar att jag är både kropps-, kost- och hälsomedveten, givetvis på ett klokt och förståndigt sätt. Om jag åt annorlunda skulle jag väga mindre, men jag är inte beredd att ”betala” för det.

  2. Underkläder ska inte vara sexiga, de ska vara praktiska, det vet ni väl? 🙂
    Rätt underkläder kan göra underverk med figuren, in med magen, upp med bysten, men är de sexiga när klänningen väl kommer av?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s