Vad är syftet med att påpeka hur tjock jag är?

 

Det här känner nog en del av er igen er i. Tyvärr. Att ni precis som jag har fått höra från familjemedlemmar, vänner och främlingar saker som ”Oj, här har du fått lite mage” och ”Du har blivit en stor kille sedan sist.”

Alla dessa jävla kommentarer om ens vikt.

Jag har alltid undrat vad poängen är med sådana kommentarer. Är det på allvar menat som upplysande? Att ingen som är tjock har insett att de är större än vad idealen säger?

Att de har lyckats förbli helt oberörda av all den skit som media, reklam och samhället varje dag trycker upp i ens ansikte om att man aldrig duger som man är. Att ens kropp ständigt måste justeras för att duga.

Men om man nu har lyckats förbli omedveten, vad är det för fel med det i den här vikt- och kroppsbesatta världen? Varför kan inte en enda människa få leva i lugnet som är ovetskapen?

För de allra flesta av oss är fullt medvetna om hur vi ser ut och hur andra kan uppfatta våra utseenden. Att påpeka det till de som redan är obekväma med sin kropp, hur ska de hjälpas av att någon annan också påpekar deras fel?

Vissa kanske har utvecklat ätstörningar och vad tror ni händer när de får höra att de är feta? Jag vet, för jag fick veta. Jag spydde i en timme.

Men tänk på de lyckliga satar som är medvetna men ändå bekväma med sina kroppar, vad är poängen med att försöka så ett frö av osäkerhet i dem om de har lyckats känna sig nöjda?

Nej, kommenterar om människors vikt fyller absolut inget som helst gott syfte hur man än vrider och vänder på det. För det slår alltid fel, det slår alltid.

Det finns de som tror att ”tough love” är det bästa sättet att få de som de anser är tjocka att börja motionera mer och bli mer hälsosamma. Jag tycker att det är bullshit.

Mobbning, att trycka ner oftast redan självhatande människor, är bara sätt att knäcka dem, inte bygga upp dem. Och vad fan är syftet med det?

Vissa må kortsiktigt inspireras av hårda ord, hitta energi och adrenalin i det, men då inga grundproblem har lösts återgår de till slut till dumma, men trygga ohälsosamma vanor.

Skillnaden är att de troligtvis tycker ännu mindre om sig själva.

Nej. Jag har absolut ingen som helst respekt för människor som på allvar tycker att de har rätten att påpeka det de anser är fel med andra människors kroppar.

När någon säger något sådant till dig, fråga dem varför. Fråga dem vad deras syfte är. Att bryta ner dig? Att se ner på dig? Fråga, för oftast har personen som frågat inte ens tänkt varför.

Få den att tänka varför.

Annonser

36 thoughts on “Vad är syftet med att påpeka hur tjock jag är?”

  1. Vad poängen är? Ja sannerligen, det kan man undra. Det finns ingen poäng. Däremot ett syfte. Jag tror att människor med dålig självbild mår lite bättre när de fått påpeka andras brister.

    1. yevonde, jo du har rätt. elaka/onödiga kommentarer är för att dölja sina egna brister genom att peka ut någon annans.

  2. Haha, jag är bättre än du för att jag är smalare/har bättre bil, ljudanläggning, klocka, jobb, klädmärken, vfsh. Eller nått.

  3. Bara för att stärka sig själv, av samma anledning så påpekar dessa människor om det skulle råka vara något fel på ens kläder etc. Dessa människor tycker om att titta på Biggest Loser och känna sig smala, de gillar att se lyxfällan för att känna sig i kontroll, att se arga snickaren för att vara nöjda med sina hem.

    Allt för att det ska kännas aningen bättre för en själv. Mitt svar på ”oj har du gått upp i vikt” eller ”du kanske inte borde äta den där bullen”
    – Du kanske ska säga det lite tystare så inte alla omkring kommer på vilket arsle du egentligen är..

    Eller ”Shit menar du det… DET hade jag INGEN aning om själv, TACK för den formidabla upplysningen, är det nu jag ska upplysa dig om din jättefula näsa eller? Jag menar, det är ju bara för din skull jag skulle påpeka det”.

    Eller ”Det måste vara jobbigt att ha så låg självkänsla att man ständigt måste påpeka andras brister, om du vill prata om det så finns jag här för dig”.

    Gah! Jag blir förbannad bara jag tänker på det! 😉 Min släkt fick däremot beskedet att om de ville ha mitt sällskap på högtider så får de hålla sina glappiga käftar stängda om all deras viktvälmening.

  4. Allra hemskast är när någon i familjen kommenterar ens kropp för de om några borde ju älska och vissa en respekt. Jag har själv fått kommentarer från familjen om att jag har så ljus hy och borde sola mer för att bli lika brun och fin som min bror och lite mustasch får man inte ha som tjej heller. Innerst inne trivs jag bra med min ljusa hy och min mustasch men det är lätt att börja hata sig själv när familjen påpekar saker dem inte gillar med en.

    1. svalin, håller med. familjen borde vara ett tryggt rum från en fördömande omvärld. i guess not.

  5. Känner igen det och det går åt båda håll. Jag har fått höra samma saker om att jag är ”för smal”. Typ: ”nämen usch vad mager du blivit!” VAD är poängen med det? Vad är poängen över några sådana kommentarer med ens kropp? Fattar inte. & detta skedde liksom redan innan jag hade ätstörningar, så det kan inte vara att de bara är oroliga och vill påpeka det därför. För den delen, så är det ju inte ens hjälpsamt att höra sånt när man har ätstörningar. =S

    1. candy, ja tjockhet är ju bara ett exempel. att man är för smal, för blek osv är ju också populärt för många att påpeka.

  6. Jag har också tänkt på det där. Vad ger folk rätten att påpeka att man har gått upp i vikt? Eller till och med gå så långt som att peka på magen och fråga ”Har du gått och blivit på smällen?”. Fyfan!

  7. Är ganska sugen på att trycka upp ett gäng stickers med etiketten ”elak” på och klistra på folk som beter sig översittaraktigt. Tyvärr funkar alla metoder så dåligt när samhällsnormen är sån att det ändå, absurdt nog anses ”inte vara så farligt” att säga sårande saker. En annan sak jag avskyr är människor som svarar på telefonsamtal med långa ältande mail. Typ, jag ringer just för att undvika kringsnacket med vissa, finns en anledning. Tex att slippa råd om min vikt eller annat utan att få chans att reagera direkt.

  8. Varför? Jo tydligen ska man härdas. Det sa iallafall min syster till mig när hon för 1000:e gången berättade för mig att jag var kort och jag tillslut lackade ur på henne ”Du är för känslig på det där området, du måste härdas!”. Jag träffar inte henne så gärna nej och hon har för dålig självinsikt för att fatta varför. Tjock vågar hon inte kalla mig för hon ser ut som ett hängbuksvin själv. Tyvärr har jag aldrig tagit chansen att säga detta till henne, det ligger liksom inte för mig att säga saker för att såra.
    Men jag fattar inte vad det är som är så förbannat spännande med övervikt! De flesta jag träffar känner sig nämligen tvungna att kommentera att jag är tjock och har gigantiska pattar, så har det varit sen jag ”bara” vägde 5-10 kg för mycket. Kanske stör de sig på att jag trots mitt hemska utseende iaf på utsidan inte verkar hata mig själv? Irriterande är det dock. Har deras föräldrar inte lärt dem att om man inte har nått snällt att säga så håller man käft?

    1. tildaf, ja de borde hålla käft. de har ingen anledning att öppna käften om bara skit kommer ut.

    2. Deras föräldrar har nog snarare hackat och knackat på dem och de fortsätter den värdelösa traditionen!

      1. I mitt fall har jag ju samma förälder som min syster och hon har alltid setts som det bästa barnet eftersom hon haft väldigt bra betyg så jag vete 17… Dock är hon född med storhetsvansinne, hon har aldrig riktigt fattat varför morsan skaffade fler barn när hon fick jackpot, jordens 8:e underverk, redan på första försöket.

  9. en tanke jag har om detta är att det är en viss generation* som anser sig har rätt att kommentera på det här sättet. Om vikt, javisst, men även om andra saker som inte är deras business. T ex om mitt barn har mössa på sig eller inte i kollektivtrafiken eller om man har valt ett annorlunda namn till sitt barn. ”Ska hon HETA så?! Det låter ju som en gammal elak tant i min hembygd”

    En händelse som etsat sig fast i min självbild är när jag kom hem från London och var lite aupair-tjock och en tidigare kollega nöp mig i hakan (!) och sa ”oj, du har lagt på dig”. WTF?!

    På samma sätt får jag kommentarer nu när jag är normalviktig (efter säkert 10 år av jojobantande). ”Du är så mager, äter du inte?”

    * Generationen är lite svårfångad, men 40- och 50-talister främst, påfallande ofta kvinnor, tyvärr.

    1. rebecca, håller med om att de är i majoritet i kommenterandet. var de själva så hårt kommenterade att de nu vill ge igen?

  10. Det är jobbigt att få höra ”ät mer kebab du är så spinkig” när varje dag är en kamp för att orka/kunna/få äta också. När man själv inte uppfattar sig som smal. Extremt jobbigt. Men jag håller med dig till 100% i detta inlägg.

    1. deizi, fattar det. grunden är ju inte vad folk anmärker, utan att folk anmärker. skaffa er liv people.

  11. Gud ja. Speciellt från mammor. De tror nog att de hjälper, men de gör bara en jävla massa skada och fattar det inte själva.

  12. Min son, nu 11, sa en gång för några år sedan: Mamma, din mage är så mysig och skön. Den är som en mjuk kudde att ligga på. Pappas är mer platt. (lång paus) Fast det kan ju också vara bra ibland. Om man ska ställa en tallrik glass på den.

  13. Jag har ibland tyckt mig få höra den typen av kommentarer från min mamma (typ: ”Du har gått upp lite i vikt va?”). När jag har pratat med henne om det har hon dock sagt att det var en neutral kommentar eller rent av en komplimang och att det är jag som är överkänslig. Eftersom det ofta är jag som fört ämnet ”min självbild och hur jag/man hanterar samhällets skönhetsideal” på tal och hon i övrigt inte alls är översittar typen så tenderar jag att tro på henne.

    Min poäng med allt det här var iaf att meningen bakom sådana kommentarer kanske oftast var god eller åtminsonde helt neutral. Att de kanske bara slinker ut för att skönhetsideal och kroppsbild för de allra flesta är ett väldigt aktuellt och aktivt diskuterat ämne.

    Självklart är det fortfarande jobbigt att höra och dumt att säga. Men kanske gör det lite mindre ont om man slipper vara övertygad om att meningen med kommentaren var att trycka ner.

    1. ran, tror absolut så är fallet hos många. att de inte menar illa, men inte riktigt inser vilken skada de gör. det är därför man ska ifrågasätta varenda en som gör det för att de ska tänka till.

  14. Skulle nån säga åt mig att inte ta en bulle till, skulle jag sparka in skallen på dem. Fy fan vad tröttsamt med såna kommentarer. Jag kommenterar väl inte alla fula typer jag ser på stan, alltså ska folk inte kommentera mig. Live and let live.

  15. En gång sa min farmor till mig: ”Jag tror minsann du blivit lite smalare!” och jag svarade: ”Jaså, du har gått runt och tänkt på hur tjock jag är?”.
    Inte. Jag blev lite ställd och kom inte alls på något att säga. Hon trodde nog att hon var snäll men det blev väldigt fel.

    1. mimmi, det blir alltid svårt att svara på sådant, för man blir ofta ställd av att man ens får en sån kommentar.

  16. men vilket bra inlägg, jag länkar! jag förstår inte heller hur ett gäng extra kilon uppenbarligen kan provocera så mycket så att man måste påpeka dem… suck. som när min pappa sa att ”det var synd att jag var så tjock, då jag i övrigt är en fin människa”. då ville jag bara säga ”synd att du är så dum i huvudet, då du i övrigt är en fin människa”, men det gjorde jag inte då jag uppenbarligen har lite hyfs. den har jag nog inte fått från honom iaf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s