I veckan skrev jag om Disney. Kanske var jag lite för ivrig i min kritik, men jag håller fast vid att Disneyfilmerna allt för ofta utgår från en pinnsmal, hjälplös, vit brud som måste räddas av en stor stark karl.
I slutet av året kommer den första Disneyfilmen där prinsessan är svart, The Princess and the Frog. Redan innan den har haft premiär har många uttalat sig. Det har framförts kritik om att hon inte är svart nog, att hon inte har en svart kvinnas former och att prinsen inte ens är svart.
Filmens skapare är själva medvetna om att det är känsligt. De har redan ändrat prinsessans namn från Maddy, som är för likt Mammy och därmed rasistiskt. De har också ändrat på att hon skulle vara en hemhjälp till en vit kvinna.
Psykologen Michael D. Baran säger:
“Because of Disney’s history of stereotyping people are really excited to see how Disney will handle her language, her culture, her physical attributes. People think that kids don’t catch subtle messages about race and gender in movies, but it’s quite the opposite.”
Vissa menar att många är för kritiska. Att de ser saker som inte finns där egentligen. Floyd Norman, en svart före detta Dineytecknare, säger:
“Overly sensitive people see racial or ethnic slights in every image. And in their zeal to sanitize and pasteurize everything, they’ve taken all the fun out of cartoon making.”
Går det ens att få det ”rätt”? Kräver vi för mycket?
Måste den befästa stereotyper? Nej. Måste den befästa skeva skönhetsideal? Nej. Måste den vara heteronormativ? Nej. Måste den vara sexistisk? Nej. Måste den befästa könsroller? Nej.
Måste den vara något av överstående för att vara en bra film? Självklart inte.
Det går självklart att vara mer eller mindre ”rätt”. Men det största problemet är inte att filmen inte är perfekt. Det är att den är så ensam. Det behövs flera olika filmer med som i det här fallet svarta tecknade karaktärer. Nu blir förväntningarna och bördan på den här enda filmen alldeles för stor.
Det är som med bögkaraktärer. De senaste åren har de blivit allt fler. De är svarta, tjocka, fjolliga, från Colombia, cowboys, i garderoben, utanför, rånare, gifta. Det finns en bredd som motverkar att det reproduceras en felaktig och skev stereotyp bild av bögar.
Jag medger att jag ibland är överanalytisk. Men jag är hellre det än tvärtom. För vi måste lyfta fram hur normer och ideal reproduceras och vad det har för konsekvenser för samhället och människorna i det.
Jag är gärna finnen i era rövar.
linus fremin. 