Empati för en kvinnlig seriemördare.

Aileen Wournos var den tionde kvinnan att avrättas av den amerikanska staten. Den nionde oktober 2002 stack de en spruta i armen på henne. En dödande en.

Hennes allra sista ord var: ”I’ll be back, I’ll be back.”

Hon hade dömts för morden på sju män.

Aileen jobbade som en liftande hora och hävdade länge att de alla hade våldtagit henne eller försökt att göra det och att hon hade agerat i självförsvar. Senare tog hon tillbaka det.

I en scen i dokumentären Aileen: Life and Death of a Serial Killer när hon tror att kameran är avstängd säger hon att hon visst sköt männen i självförsvar.

Hon ville bara inte hävda det juridiskt längre efter 12 år på death row. För kanske skulle det hindra hennes avrättning.

Och hon ville bara dö, hon ville bara dö.

Hon hade fått utstå rättegångar med okunniga försvarsadvokater, poliser som hellre försökte sälja hennes historia till pressen än att utreda morden ordentligt och hennes närmaste som sålde ut henne i vittnesbåset.

Hon hade sedan hon hade arresterats utnämnts till USA:s första kvinnliga seriemördare. Hon hade förklarats skyldig av medierna långt innan någon domstol gjorde det.

Hon fick sammanlagt fyra dödsstraff.

Jag ser Nick Broomfields dokumentär och ser bara en spillra av en människa. Det är så svårt att se om Aileen någonsin var fylld med det som gör livet värt att leva.

Drömmar, kärlek, hopp.

För barndomen var inte en av sommarängar och glass. Hennes pappa dömdes för flera barnvåldtäkter. Hennes mamma övergav barnen när Aileen var fyra år.

Hennes morfar, som tros vara hennes riktiga pappa, förgrep sig på henne hela barndomen.

Hon började byta avsugningar mot cigaretter vid nio års ålder.

Från att hon var 15 år, och kastades ut av sina morföräldrar, hade hon varit hemlös och horat och liftat sig igenom resten av sitt liv. USA fram och tillbaka, en avsugning där, ett analknull där.

Hade hon någonsin en chans? Hur hade det kunnat sluta någon annanstans?

Det går aldrig att ursäkta dödandet av en annan människa. Det går kanske att förklara och förstå, men aldrig att ursäkta.

Inte heller den amerikanska statens mord på Aileen Wournos.

Efter hennes död spreds hennes aska i trakterna där hon växte upp. På begravningen spelades låten Carnival med Natalie Merchant. Det var Aileens favoritlåt.

Natalie Merchant uttalade sig om det:

”It’s very odd to think of the places my music can go once it leaves my hands. If it gave her some solace, I have to be grateful.”

Jag kan inte låta bli att beröras av Aileens historia. För att den är så fruktansvärd att den knappt går att förstå.

Det är alla historier där mänskligheten bankas, utnyttjas och våldtas ur en människa. Kvar finns bara sorg, smärta och hat.

Aileens allra sista ord var: ”I’ll be back, I’ll be back.”

Jag tror hon gör bäst i att stanna var hon än är.

Den här världen var aldrig hennes.

6 responses to “Empati för en kvinnlig seriemördare.

  1. Fy sjutton vilken historia. Den bara stärker mig i min avsky mot dödsstraff. Har aldrig förstått samhällets motiv bakom att ta livet av grova brottslingar. Vem tjänar på det?

    Jag har flera gånger försökt debattera med förespråkare av dödsstraff, men det slutar nästan alltid med ett retoriskt skyttegravskrig utan ände.

    • emil, håller med. för mig finns det många argument mot dödsstraff, framför allt det principiella att vi inte kan ses vissa mord som brott och vissa som straff.

  2. Sorgligt. Jag brukade vara väldigt emot dödsstraff. Sedan läste jag en bok av John Douglas.. som ska vara den verkliga förebilden till Jack Crawford i När lammen tystnar (Mindhunter)… och nu tycker jag att det är rätt i en del extrema fall. Men problemet är ju att det ofta slutar så här istället.

  3. Gud vad tragiskt. Och får mig att känna ännu mer äckel inför dödsstraff. Tycker aldrig någonsin att det är okej att döda en människa för att den dödat, extra vidrigt blir det när staten gör det- och extra vidrigt i fall som dessa. Vet du om dokumentären kom ut innan dödsstraffet verkställdes?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s