Nakenutvik stärker kvinnor.

eapqf2gtkx3wqp2w

 

Du står där i din stringtrosa. Dina läppar är målade, ditt hår är piffat. Du trycker tuttarna mot en vägg. Älskar med kameran. Du rullar runt på en säng med tuttarna i vädret. Älskar med kameran.

Det du gör stärker andra kvinnor.

Va?

Det tycker i alla fall Playboys decemberbrud Joanna Krupa:

”How many of those self-important, so-called ‘feminists’ have been on the set when a celebrity shot a Playboy spread? There you go. What is feminist about discriminating a photo shoot just because it involves female (partial) nudity that happens to give men pleasure? Pathetic… There are several great reasons why female celebs line up to shoot Playboy: finally a woman gets paid more than a man for comparable work, she gets to set the rules, gets to be in a real team work with other women, as many key positions at Playboy are in fact held by women! She brings in her creative ideas, gets involved in the photo selection and ends up with something she co-created through and through.”

Jag minns att varenda kändisbrud i Sverige näckade i slutet av 90-talet. Och nästan varenda en gnällde på de sura feministerna som inte tillät dem vara kvinnliga och uttrycka sin sexualitet.

Det är så spännande att uttryck för sexualitet är lika med att trycka tuttarna mot en vägg. Men, men.

Det många feminister har kritiserat är precis motsatsen till vad Joanna Krupa påstår. Att utviken i själva verket görs av och för män. För den manliga blicken. Kvinnor strippas av allt annat än sin sexighet. Igen.

Joanna Krupa jämför med nakenhet i modemagasin och i Oscarsvinnande filmer. Vad är skillnaden? Ja, varför man gör det. I tidningar som Playboy är poängen att göra kvinnan till ett sexualiserat objekt för den manliga blicken så att män kan runka av sig.

I ett modemagasin är oftast nakenheten gjord av konstnärliga, inte sexuella anledningar. I filmer är det oftast för att det är viktigt för berättelsen. Och i modemagasin och i filmer är nakenheten inte livsnödvändig. Men ett Playboy utan nakenhet är ju värdelöst.

För tio år sedan var jag en av de feminister som skrek varenda gång en brud vikte ut sig. Nu skriker jag inte lika mycket längre. Folk får göra vad de vill. Men jag motsätter mig när man försöker påstå att det man gör stärker kvinnor.

Det är ju tvärtom. De som näckar bidrar till utvecklingen av de skönhetsideal som så många kvinnor är slavar under.

För det är ju så. Allt man gör påverkar andra. Ta det ansvaret.

Annonser

Så får Pamela Anderson mig att tända till.

Pamela-Anderson-Baywatch

I det nya numret av svenska Elle får Pamela Anderson frågan vad hon har lärt sig av livet. Hon svarar:

”Att jag har en dålig tv-serie att tacka för allt. Jag har min röda baddräkt i ett bankfack. Jag sätter på mig den då och då och hoppar in i duschen och räddar min pojkvän. Tänk om den baddräkten kunde tala!”

Det är ett sådant svar som får mig att gilla en människa. Självdistans och humor. Och personlighet. Jag skulle gärna vara polare med Pam. Vi kan vara BFF:s.

Jag minns att jag som ung tonåring såg någon mjukporrthriller med henne sent en kväll. Hade ljudet avstängt, stora ögon mot skärmen i mörkret. Det var en sådan där film där de har sex så att hela brudens nakna kropp syns, men aldrig killens.

Det var ändå lite fjunigt upphetsande. All nakenhet.

Sedan dess har jag förknippat Pam med just nakenhet. Inte så konstigt kanske. Det har ju varit grunden för hennes karriär. Oavsett om hon har spelat i tv-serier som har gått på barnvänliga tider så har det varit det dolda löftet om nakenhet som har varit hennes funktion.

Jag är inte så bekymrad över det längre. Begäret efter att vara sexig all the fucking time. Allt bottnar i slutändan om självkänsla. Därför gillar jag att Pam säger:

”Jag känner mig alltid snygg, men ibland är inte verkligheten lika bra. Jag blir inte besatt av det. Jag vet vad jag har, det duger för mig.”

Hon poängterar två bra saker som alla borde lära sig, inklusive undertecknad: 1) snyggheten sitter i huvudet, inte i kroppen och 2) man ska duga för sig själv, skit i alla andra.

Jag blev lite förvånad över att tända till av just Pamela Anderson. Men jag är inte den som diskriminerar. För varför ska inte den nakna sanningen levereras av nakenheten personifierad?

Sluta klä av er, kvinnor!

3447786819

Hur ovanligt och festligt och helcrazy är det egentligen att kvinnor, 45+, klär av sig kläderna offentligt numera?

Inte ett skit.

Jag har alltid undrat varför brist på fantasi och intelligens gör att folk just kastar kläderna. Helst för välgörenhet såklart. De här jävla kalendrarna med näckande kvinnor (och några få män). Jag är så trött på dem.

Finns det verkligen inget bättre sätt att samla in pengar till välgörenhet?

Amelia Adamo brukar säga att naket säljer. Kanske det. Men hon använder bara det som en ursäkt för att få näcka på sitt tidningsomslag med jämna mellanrum och sälja lösnummer med sin nakna rumpa.

Nu kommer 1,6 miljonerklubben ut med sin årliga kalender. Kvinnor i sina bästa år klär av sig, strategiskt placerade bakom nybakade bröd och husknutar. Eller som i år som cancandamer och andra filmkaraktärer.

Åh, vad spännande. Not.

Och skulle någon inte förstå att det här är lite crazy och fun och med glimten i ögat så spelas könsålderskortet ut: Klarar du inte av att se sexiga, mogna kvinnor, va?

Nä, kanske gör jag inte det. Inte när de så uppenbart bara gör bort sig. Om jag hade en sådan kalender på väggen skulle jag få ångest varje gång jag kollade på den.

Inte för att damerna inte är vackra, utan för att det är ett bevis på dålig jävla fantasi.

Vem fan trodde han att han var?

”Everytime I see your face I think of things unpure, unchaste
I want to fuck you like a dog
I’ll take you home and make you like it
Everything you ever wanted, everything you ever thought of
Is everything I’ll do to you
I’ll fuck you till your dick is blue”

Så pratsjunger min gamla favorit Liz Phair i låten Flower. Hon gillar att skriva snuskigt. Och hon gör det alltid föredömligt.

När jag sitter och lyssnar på henne kommer ett minne fram. Jag vet inte varför. Just de där orena, snuskiga tankarna som uttrycks i texten. Och när de tankarna blir till handling.

Det är på ett tåg hem på den blåa linjen mot Akalla. Jag sitter bredvid min dåvarande pojkvän och läser i en kändistidning att Anna Books buk har brustit. Verklighetsflykt kallas det nog. Men det blir ingen flykt, verkligheten har tagit fram en kuk som distraherar mig.

Det är mannen framför mig som klämmer på sin kuk. Som om det vore en deg han har mellan benen. Han vinkar med handen för att visa att han vill att jag ska röra vid den. När jag snabbt kollar in ansiktet tillhörande kukmannen slickar han sig om sina narriga läppar.

Jag gör inga försök att ta på kuken. Men han fortsätter ändå att smeka sig själv grövre och grövre. Jag sitter bara där, paralyserad. Jag skriker inte, säger inget, blundar ens inte. Jag sitter bara där.

Han fortsätter så i två stationer till, sedan går han av på stationen innan mig och står på perrongen och vinkar och pekar på sin hårda kuk som nu är instoppad i brallan igen.

Och vad gör jag? Jo, jag vinkar tillbaka.

Inte ens ett jävla fuck you lyckas jag forma mina fingrar till. Fast det hade väl varit att uppfylla hans önskan antar jag.

Jag var helt chockad. Helt jävla paff. Min pojkvän undrade vem fan jag vinkade åt. Jag berättade. Han hade inte sett något alls. Han hade suttit med en tidning framför ansiktet.

Jag hade upplevt den här situationen helt ensam, trots allt folk.

Det gjorde händelsen så intim. Det var bara en upplevelse delad av honom och mig. Bara vårt minne. Just det var vad som gjorde det så förnedrande.

Han gick in i min privata sfär, och visade mig sin kuk. Och han fick väl något positivt ut av det. Kanske gick han hem och runkade av sig. Jag däremot fick bara min privata sfär penetrerad mot min vilja.

Det var inte så att händelsen påverkade mig djupt eller länge. Men den var obehaglig. Äcklig.

Och jag undrar bara: vem fan trodde han att han var?

Jag vill ha mer manligt ögongodis, tack!

Teen Choice Awards Arrivals

Jag har en fascination. Han heter Levi Johnston. Han är Sarah Palins dotters babydaddy. Jag har skrivit om honom förr och jag vette fan vad det är jag gillar egentligen.

Den här äppelkindade hellylleamerikanske pöjken från isarna i Alaska. Som fick Sarah Palins dotter så olägligt på smällen. Som sedan han och Palin-dottern gjort slut har horat runt i medierna. Totalkåt på uppmärksamhet.

Hur han har tid att vara småbarnsfarsa samtidigt, well…

Men jag gillar honom ändå. Kanske är det för att han trashtalkar knäppskallen Palin varannan vecka. Kanske är det för at han går på Teen Choice Awards med Kathy Griffin. Kanske är det för att han är lite söt.

Han jagar tydligen björnar och skit i Alaska. Hoppade av skolan för att jobba på oljefälten. Väldigt macho. Ändå är det något med hur han skiter i det typiskt manliga. Som att han nu ska posera i Playgirl.

Tydligen har han inte bestämt sig om han ska visa bak- eller framsidan. För mig får han gärna visa båda. Jag tycker det är coolt med män som näckar och gör sig till sexuella objekt. Jag gillar det inte bara för att det är ögongodis, utan för att jag tycker det är bra att även män sexualiseras.

Varje gång jag skriver det får jag vissa feminister på mig som anser att samhället ska bli mer avsexualiserat, inte mer sexualiserat. Att två fel inte gör ett rätt. Men jag är mer realistisk. Sexualiseringen kommer inte att försvinna.

Jag tänker att en lika sexualiserad manskropp som kvinnokropp i alla fall inte gör den ständiga sexigheten enbart till kvinnans ok att bära.

Och som vi alla vet, om något dåligt drabbar männen (som till exempel för mycket sexualisering) då görs det allt för att stoppa det.

Men ok jag erkänner, jag vill egentligen bara ha lite mer ögongodis. Jävla nakna brudar överallt, move over bitches!

Bildens dumma sammanhang.

0820-lizzi-miller_at

Fan, det här var kul. Starten på en ny bloggserie: Gissa sammanhanget.

Jaha, vad var det bilden visade då? Närmast var faktiskt Johan som trodde att det var från ett självhjälpsreportage från Amelia. Bilden föreställer nämligen ”plus-size-modellen” (självklart) Lizzi Miller från ett självhjälpsreportage i amerikanska Glamour.

Det var alltså inte en bild innan retuschering, om bröstcancer, om kroppen efter förlossning eller att hon precis hade fisit och allt annat ni andra trodde.

Jag hade själv önskat att det var en bild som inte ackompanjerade en artikel om att må bra med sig själv. För nu gör man denna kropp till det avvikande, alltså det man förmodas inte redan må bra över. Vilket gör det sorgligt eftersom Lizzi Millers kropp knappast är avvikande eller ovanlig i verkligheten.

Tydligen fick Glamours chefredaktör, Cindy Leive, mycket positiv respons från läsarna som applåderade den ”naturliga” modellen. Men när chefredaktören skriver om det i sin blogg blir det tydligt att hon inte har fattat någonting:

”The emails were filled with such joy–joy at seeing a woman’s body with all the curves and quirks and rolls found in nature. (Raising a question: With all the six-packs out there, do you even know what a normal belly looks like anymore–other than the one you see in the mirror?)”

Men kära chefredaktör. Här hyllar du det naturliga och vackra med en hängmage, undrar om någon kommer ihåg dem mitt bland alla smala modeller i medierna, när du själv är en av de som sitter på makten.

Du som chefredaktör kan ju för fan använda Lizzi Miller till nästa modereportage istället för en av de vanliga tråkiga spinkiga. Använd henne i ett av de vanliga moderepen ni har i varenda jävla nummer, helt okommenterat. Men självklart vågar du inte det. Så kort är din hjälpande hand.

Idiot.

Vad handlade då artikeln om som bilden ackompanjerade? Den handlar om att olika ”experter” ska intala Glamours kvinnliga läsare att de ska må bra med sina kroppar. Det är väl en fin tanke, i alla fall i kontrast till att tidningar som Glamour i vanliga fall brukar göra sitt bästa för att banka in ideal och kroppshets hos sina läsare.

Men samtidigt som reportaget försöker sitt bästa för att få kvinnor att inse att de inte behöver ha baggyjeans, vara nervösa inför att visa kroppen på massagebordet eller ha ångest över att beställa en chokladdessert inför en kille, så vill de ändå banka in att kroppssjälvkänsla alltid är i förhållande till andra.

Helst till det motsatta könet.

För de avslutar den käcka artikeln med en undersökning om vad män ”egentligen” tycker är sexigt hos en kvinna och raserar därmed allt de försöker bygga upp:

”Once and for All: The Sexy Things Men Really Love

We asked guys all over the country to tell us what their ideal woman looks like, and every one said the same thing: “Confident!” Here’s what else turns their heads:

“What makes women so interesting to look at—and touch—is the contrast between their smaller, smooth areas and the plump, soft ones.” —Sam, 25, St. Louis

“I’m a big man, and I like meat on my bones. If I had to pick the perfect size, I’d say 12 to 18.” —Allen, 39, Stony Brook, N.Y.

“Every woman has her own shape, and whatever that is, that’s what’s up.” —Jerome, 27, Charlotte, N.C.”

Suck.

Sexa på, och ge mig länken.

Det händer inte ofta. Men så skriver en ledarsida en porrledare. Porrporrporr. I love it. Och ännu bättre, Expressens ledaredaktion har en poäng.

De skriver om hur hemmaporren, alltså sexfilmer som vanliga svennebanans gör själva och sprider, slår ut den vanliga porrindustrin.

”Sovrumsfilmer spridda på deltagarnas egna villkor stärker toleransen och ger fler makt över sin egen sexualitet. Dessutom får fler möjlighet att sprida sina egna sexuella preferenser och vidga normen för sexualmoral. Förbudshetsen som allierat vänsterfeminister med konservativa moralister blir äntligen historia. När hemmaporren blir vanlig tappar nakenheten i värde. Om det inte är stigmatiserat att filma partnern i sängen, eller hitta bilder av en lättklädd kollega slutar sexualiteten att vara ett maktmedel. Det är en utveckling vi borde främja. Sexualitet handlar om njutning och inte om makt.”

Helt rätt. Jag tror att hemmaporren är något positivt. Jag har tidigare skrivit om att jag för några år sedan satt i styrelsen för nätverket PostPorn. Av övertygelsen att porr i sig inte är fel, utan att felet ligger hos en porrbransch som utnyttjar och befäster könsroller.

PostPorn var ett nätverk som uppmuntrade producerandet av rättvis och nyskapande postporr. Vi ville att all produktion skulle ske under rättvisa, respektfulla och trygga förutsättningar som styrs av avtal och ångerrätt. Vi ville ha porr som varken kränker, förminskar eller utnyttjar människor.

Hemmaporr är troligtvis i högre grad producerad under sådana förhållanden än industriporren. Med det sagt finns det självklart risker även inom den här nya trenden. Alla kanske inte alls är med på det egentligen, kanske blir smygfilmade, och helt plötsligt kanske ens chef eller granne ser ens mutta bli påsatt.

Men jag har tror på allt som är med och förändrar rådande, förtryckande företeelser och praktiker. Så sexa på, lägg ut det på nätet och ge mig länken.

När jag visade för mycket hud.

CIMG0490

Hur får man egentligen klä sig? Jag med mina tantutstyrslar vet ju ganska mycket om den saken. Men jag har hittills inte kunnat säga något om ett upprörande klädområde, och det är det sexigt provokativa.

Men nu jävlar. Jag har nämligen för korta shorts. Tydligen.

Det var ett par byxor som jag klippte om till shorts. Jag klippte de så korta som möjligt för att det är så jävla varmt ute. Mindre tyg, mindre svett tänkte jag.

Iögonfallande, tyckte tydligen andra.

När jag hade på mig dem i helgen stirrade, pekade och visslade folk. Jag blev faktiskt ganska förvånad. Jag är ju van vid att vända några huvuden, men inte av den här anledningen.

Att jag visar för mycket av mina blekfeta ben.

Men detta problem har inte direkt drabbat killar. Det är tjejer som alltid har fått utstå kommentarer för om de visar ”för mycket”. Många av mina tjejkompisar brukar välja mellan att visa ben eller urringning när de ska ut. De som inte gör ett liknande val, utan tänker ju mer hud desto bättre, de stirras ut och viskas om.

Personligen tycker inte jag att det är särskilt estetiskt tilltalande om jag kan se en tjejs nedre läppar för att kjolen knappt täcker eller en killes kuk hänga som en orm i för tajta brallor.

För mig är det just en estetisk fråga. Jag tycker lika mycket att jeansjackor är fula, liksom uggboots. Men för många andra är det en fråga om anständighet och förmodade problem med självkänslan.

Tjejer som visar ”för mycket” förmodas göra det för att de inte respekterar sig själva tillräckligt för att klä på sig. De lägger ut sig för kåta killar. Jagar bekräftelse för sina kroppar, istället för sina personligheter.

Det är mycket möjligt att det stämmer i vissa fall. Men det finns en fara i att dra förhastade slutsatser. Speciellt då man oftast inte känner personen, utan bara pekar ut den från en behaglig distans.