Våldtäktslåtar, idoldyrkan och Hillary Clinton.

Mina tre senaste kulturkrönikor för Frihet finns nu ute på nätet.

I den allra senaste, ”Välj bort kvinnoförnedrande musik”, diskuterar jag det högst problematiska med att en låt direkt ur våldtäktskulturen, ”Blurred lines” av Robin Thicke, blir en världshit.

”I musikvideon sjunger de om hur tjejer som säger nej egentligen menar ja medan nakna kvinnliga modeller dansar runt dem. Kritiken har som väntat haglat över låtens och videons innehåll. Från feministiskt håll har många påpekat att låten normaliserar sexuellt våld mot kvinnor och att videon är en fallstudie i objektifiering.”

I ”Unga fans – en maktfaktor” skriver jag om det förkastliga i att tjejers idoldyrkan så ofta hånas och förlöjligas.

”Att en ung tjej skriver till Harry Styles i One Direction och berättar att hon fått sin mens är inget att skratta åt, utan visar vilken intim och personlig relation ett fan kan ha till sin idol i dag. Den tvålfagre manlige artisten är den perfekta projektionsytan för den första hormonstormande kärleken.”

I ”Kan vi lita på filmen?” tar jag den kommande storfilmen om Hillary Clinton som exempel på hur fel det kan bli när biografiska skildringar tas för sanning.

”Manuset till filmen ”Rodham” är dock mest en sexistisk soppa. Förutom de elaka beskrivningarna av hennes utseende diskuteras det till exempel i en scen hur Hillary Clinton tycker att det är obekvämt att ha behå på sig.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s