Jag har henne ingen annanstans än härinne.

I dag skulle hon ha fyllt 66 år. Men hennes liv slutade vid 49.

Och mitt vid 12.

En i min närhet har en mamma som ligger för döden. Jag sa att sorgen blir lättare att bära med tiden. Att den till slut släpper sitt grepp om halsen.

Jag ljög.

Eller, sorgen känns inte lika tung en vanlig dag. Men en sådan här dag sjunker jag genom marken. Hjärtat sjunker.

Jag känner fingrarna runt halsen. Trycket över bröstet.

Det enda jag vill ha är en till kram från henne. Bara det. Känna tryggheten som jag inte har känt på över 16 år. Bara det.

Min hud känns så ensam nu. Jag känner mig så ensam.

Nej, det finns ingen rättvisa. Ingen alls. Sorgen jag, min syster, min bror, min familj, känner. Det finns ingen rättvisa. Ingen alls.

Döden tar oss alla. Men varför var hon så långt fram i kön.

Varför.

Hon är bara minnen. Som hur jag klämde en pormask bakom hennes öra. Det var så äckligt. Hur den bara åkte ur huden. Lämnade ett litet hål.

Jag skulle göra allt för att få göra det igen.

Det är de små sakerna. Hur de blir så stora när en inte har dem längre.

Jag har henne ingen annanstans än härinne.

Så jag viskar till mig själv. Grattis, mamma. Grattis, finaste mamma.

Åh, vad jag saknar dig.

13 responses to “Jag har henne ingen annanstans än härinne.

  1. Jag har tårar i ögonen på jobbet, Linus.❤

  2. Pingback: MaMMa | CaLLeiSM

  3. Har en kompis som också har en förälder som är död. Varje år på dödsdagen är det sinnessjukt tugnt (och i tiden precis innan) men sedan verkar det släppa taget tills det är dags igen. Kan (som tur är känner jag, är väldigt glad åt att jag fortfarande har båda mina kvar i livet) inte känna igen mig i det du beskriver men hoppas att alla vi som tänker på dig ändå kan hjälpa de svarta tankarna något.

  4. Fint och berörande, som alltid.

  5. Fan vad orättvist.

  6. Blev väldigt berörd av det här. Har inte förlorat min mamma men bävar mycket inför den stunden. Vackert skrivet.

  7. Dina texter om din mamma får mig att förstå hur viktig jag är för mina barn, även om de är inne i en period där jag mest är pinsam och jobbig i deras ögon. Tack för att du påminner mig om att jag faktiskt behövs i deras liv.
    Jag är ledsen att du inte fick ha din mamma kvar i livet längre.
    Och jag är ledsen att din mamma inte fick lära känna den vuxne Linus. Förhoppningsvis finns hon ändå på ett ställe där hon kan se vilken fin människa hon skapade i dig.

    • kristina, åh vad fint att mina texter får dig att känna så! för du är livsviktig för dina barn. alltid.

      och tack. jag är också ledsen över att mamma bara fick känna mig som barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s