Punkt punkt punkt.

Blodet som rann längs mina ben, de bleknade blåmärkena. Det brustna som var jag. Ett första streck drogs över allt det första gången han kysste mig.

Mina händer, som så länge hade famlat i mörkret efter någon att röra, fann äntligen en. Den vackraste av människor.

Mitt blåslagna hjärta hade nu någon som höll det ömt. Som såg rakt igenom mig och omfamnade det han såg.

Alla år av omfamningar, stilla ögonblick med läpparna mot varandra. Armarna faller nu mot sidorna, läpparna drar sig undan.

Att lämna är det som stannar hjärtan.

Ändå, detta är vårt sista ögonblick.

Åh, jag trodde att det var han som skulle stå bredvid mitt lyckligaste jag.
Åh, jag trodde att det var jag som skulle stå bredvid hans lyckligaste jag.

Att säga, men inte säga farväl till honom. Istället ett farväl till hoppet om att vi någonsin kommer att leva tillsammans igen.

Åh, det är att krossa mitt eget hjärta. Med en stilla förhoppning om att av spillrorna kanske något nytt kan växa fram.

Vår kärlek är en jag kommer att säga farväl till resten av mitt liv.

Det är en kärlekshistoria utan en punkt.

Snarare punkt punkt punkt.

4 responses to “Punkt punkt punkt.

  1. Jennifer Rosenborg

    Åh Linus, i varje text du skriver finns det minst en mening som får mig att tappa andan. Det är så fint skrivet att det är hjärtskärande. Tack!

  2. Dina ord värmer en som varit med om liknande under 10 år men i mitt fall berodde det på Biopolär-sjukdom upptäktes när det var för sent. Kommer fortsätta läsa vad du skriver framöver. Ulf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s