Ibland sträcker jag armarna mot himlen.

Det var smaken av blod. Hur jag hörde hur käkbenet knäckte till. Min kropp som långsamt föll till marken. Hans knogar genom mig, och förbi.

Sedan dess är kärlek ett fladdrande ljus som när som helst kan dö ut. Ett ljusrör i taket som ständigt blinkar. Ibland ser jag allt klart, ibland ser jag inte ens handen framför ögonen.

Ögonblicken av lycka, jag kan se dem, känna dem. Men mellan dem kommer mörkret som gör att jag famlar, går vilse, slår mig, hamnar fel, trampar sönder något.

När jag står i solen, när jag bländas av den, känner värmen mot min hud. Hur jag ändå sträcker mig efter molnen. Hur det lyckliga gör att jag sträcker mig efter det enda jag känner till.

Sträcker mig efter smaken av blod. Sträcker mig efter ljudet av hur ett ben i min kropp flyttar på sig. Sträcker mig efter fallet mot golvet.

Jag sträcker mig efter knogarna jag känner så väl. Kärleken i dem.

Hur de går genom mig, och förbi.

För det är kärlek. Att veta att lyckan inte varar. Det är kärlek. Att veta att blodet på lakanet går bort i 60 grader. Det är kärlek. Att veta att han alltid smeker blåmärkena han ger mig.

Det är kärlek. Att veta att nejet jag skriker medan han tränger in i mig inte betyder något. Det är kärlek. Att veta att ett förlåt alltid kommer efteråt. Det är kärlek. Att veta att de ”jag älskar dig” han viskar i mitt öra egentligen är hot.

Det är kärlek.

Det var det jag fick lära mig. Det är roten jag ständigt drar ur jorden, men som alltid växer tillbaka igen. Lite långsammare för varje gång, men den kommer alltid tillbaka.

Alla dessa år, hur jag har försökt lära om allt jag vet om kärleken.

Att vila i någons armar utan att få andnöd. Att känna någons fingrar mot min hud utan rädsla för att det ska göra ont. Att kyssa någon utan att känna smaken av blod på tungan.

Mitt livs enda älskade lärde mig allt han visste. Jag låg med örat mot hans bröstkorg och hörde hur ett hjärta slår hos en människa som vill mig väl. Jag hörde mitt skratt eka mot hans revben.

Mitt livs enda älskade lärde mig allt han visste. Jag såg hur livslinjerna på våra handflator var identiska. Varje gång jag vände mig mot molnen pekade han mot solen.

Där.

Här.

Mitt livs enda älskade lärde mig allt han visste. Kartan går att ritas om. Stigarna runt hjärtat kan leda någon annanstans. Känslan av kärlek kan vara en annan än den som får mig att blöda.

Ibland sträcker jag armarna, men mot himlen.

12 responses to “Ibland sträcker jag armarna mot himlen.

  1. Du skriver alltid så vackert, om det fina och det fula. Har följt din blogg länge, kommenterar sällan men läser allt. En av få svenska bloggar jag verkligen bryr mig om. Ville bara säga det.

  2. håller med Emil.

  3. Åh, det berör. Otroligt fint skrivet. Fina Linus.

  4. Pingback: Slag för slag älskade min pojkvän mig. |

  5. Jag känner igen mig. Har aldrig blivit skadad fysiskt av någon jag älskar, men desto mer psykiskt. Det här är första gången jag ser någon sätta ord på det jag själv känner. Att man lärt sig fel om kärleken. Jag ska inte lägga ord i din mun. Men det jag själv känner, som gör att jag relaterar, är att det blir så svårt att se och ta till sig ”riktig” kärlek. För den där personen som älskade, som man älskade tillbaka, behandlade en så illa. Men, just eftersom man visste att den älskade den, så härdade man ut och vande sig vid smärtan. Rättfärdigade den. Nu har det blivit så normalt att det är svårt att se något annat. Har ingen kontakt med personen idag, men jag märker att jag fortfarande inte kan lita på någon. Aldrig vara säker på att den stannar kvar. Förväntat mig aldrig att bli behandlad väl. Skulle känna mig rädd att det skulle försvinna om någon försökte, bemötte mig väl.

    Det blev långt. Jag är tacksam över att ha fått läsa dina ord. Det är skönt att veta att det finns andra som förstår. Eller som man åtminstone kan relatera till. Tack.❤

  6. ”den där personen som älskade en”
    och
    ”visste att den älskade en”
    skulle det vara.

  7. Mycket starka ord, ord som berör på gott och ont.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s