Jag har aldrig upplevt en större mening med kärlek.

Min kärlek säger till mig: ”Hur mycket jag än älskar dig kommer du alltid att ha en tår rinnandes ner för din kind.”

Jag skrattar ofta. Har det alltid nära. Mitt skratt hörs högt, ekar i alla rum. Det är min mammas skratt.

Men samtidigt. Alla otröstliga nätter. Då jag knappt kan andas för att trycket över bröstkorgen, värken i hjärtat, är så stor.

Min kärlek vet att det mörka viskar i mitt öra ibland, att den svarta punkten i hjärtat ibland fyller hela min kropp. Han har sett hur det får allt liv att lämna mig.

Jag minns en gång. Vaknade med sorgen i halsgropen. Låg där i sängen utan att kunna röra mig. Såg min mammas döda kropp framför mig, kände hennes kalla hand i min.

Jag minns hur han bara lade sitt huvud mot min bröstkorg. Strök min kind, innan han somnade där. Hur jag då orkade blunda, och känna hur sorgen långsamt släppte greppet om min hals.

Att jag tillåts vara så där obekvämt jävla ledsen ibland. Att jag tillåts gråta så mycket att det till slut kommer mer snor än tårar.

Jag har aldrig upplevt en större mening med kärlek.

3 responses to “Jag har aldrig upplevt en större mening med kärlek.

  1. Hej, jag är en kille på 18 år som har läst din blogg ett tag nu. Läste det här inlägget precis. Måste bara säga att jag känner igen mig så mycket i att alltid ha ett skratt nära till hands men att man egentligen är så ledsen.
    Tack

    • kalle, kul att du läser! det är ok att le när det gör ont, men ännu bättre att hitta någon som är villig att bära lite av smärtan.

  2. Pingback: Att hitta en strimma ljus i blicken. |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s