Någon annanstans än där jag var som mest olycklig.

Att koppla ur brandvarnaren. Gamla kärleksbrev som inte längre gäller mig. Tända eld på dem och köra in dem i ugnen. Se genom ugnsluckan hur de förvandlas till aska.

Sedan, gå vidare.

Men jag gör ingenting. Det är bara i mitt huvud som jag ser den scenen framför mig. Hur den ska radera alla de kvarliggande känslorna.

Som att dra ut en tagg från huden så att läkningen kan börja.

Det är så lätt att säga att en går vidare. Jag har gjort det många gånger och kommer säkert att göra det igen. För att tänka så är ett första steg, men just bara ett första steg.

Det är alla de andra som är svårare att ta.

Det kräver att en möter sina känslor, kommer till insikt om dess ursprung och påverkan och på så sätt hittar vägar framåt.

Det kan göra så ont, det kan ta sådan lång tid.

Jag har gått vidare i så många år nu och undrar ofta om jag har kommit särskilt långt. Men jag vet att jag har kommit någon annanstans än där jag var som mest olycklig.

För varje steg är värt något.

Ibland känns det inte så. När en ser den gamla kärleken och fortfarande blir darrig i knäna. När en minns ett olyckligt ögonblick och fortfarande får en tår i ögat.

När hjärtat tappar ett slag så fort tanken nuddar det onda.

Men varje steg är värt något då det öppnar upp lyckliga ögonblick. Varje steg är värt något då det öppnar upp ögonen för annat än mörkret.

Åh, jag känner det.

6 responses to “Någon annanstans än där jag var som mest olycklig.

  1. Åh, det är så fint att du är tillbaka efter sommaruppehållet! Det har du ju varit ett tag iofs…men ville bara säga det🙂

  2. ”Jga har gått vidare i så många år nu…”
    Frågan är när man ska sluta gå, när man ska komma fram till dörren. Det är så tröttsamt ibland att vara vuxen.
    Men ja, längs promenaden kan man ibland se en vacker fågel eller en ett fantastiskt höstlandskap. Det gäller bara att lyfta blicken och fortsätta vandra. Ibland vill det vackra också följa med en trots att man trodde det var förlorat för alltid. Så är det, för saker och ting kan förändras.
    Men det ser finare ut i text än vad det kanske är i verkligheten. Men man måste tro på det.

  3. Jag berörs alltid så mycket av det du skriver. Du sätter ord på de känslor jag aldrig skulle låta någon annans öron ta del av. De känslor som ligger kvar och skaver i hjärtat, även om man borde ha gått vidare för längesedan… men det går inte att bestämma över hjärtat och någonstans, mitt i allt lidande det orsakar njuter jag också. För känslorna i sig är underbara, vackra och passionerade , det är avsaknaden av människan de härstammar ifrån som gör ont.

    Det är så underbart att läsa allt du skriver. Tack för att du delar med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s