Påslakanet är sönderrivet när jag vaknar.

Påslakanet är sönderrivet när jag vaknar. Efter decennier av användning höll det inte längre. När jag vaknade var inget helt längre, trodde jag.

Det var först när det låg där i strimlor som jag insåg att det inte ens var mitt påslakan. Det tillhör pojkvännen som våldtog mig.

Vi hade båda tagit med oss urblekta gamla sängkläder från våra föräldrar till vårt första gemensamma hem. När vi flyttade isär kom ingen av oss ihåg vad som tillhörde vem.

Jag kom inte ens ihåg mig själv.

Så i alla år efter honom har jag legat omfamnad av något som tillhör honom.

Men vad gör det.

Nu när jag minns mig själv igen. Nu när jag har hittat alla bitar han slog ur mig. Nu när smärtan han lämnade i mig har läkt så mycket att det inte gör ont när en man rör vid mig.

Vad gör det med mitt hjärta att se strimlorna av gamla smärtor åka rakt ner i sopnedkastet.

Det lättar bara.

4 responses to “Påslakanet är sönderrivet när jag vaknar.

  1. ”Nu när jag minns mig själv igen. Nu när jag har hittat alla bitar han slog ur mig. Nu när smärtan han lämnade i mig har läkt så mycket att det inte gör ont när en man rör vid mig.”

    Precis så. Fy fan vad fint skrivet.

  2. Jag tänkte precis kommentera exakt den delen som överstående kommenterat. Ibland behöver man något annat än bara ”peppande” ord, ibland behöver man helt enkelt konkreta bevis på att det går att må bättre. Det här är ett sådant bevis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s