Vad jag har lärt mig av Days of our lives.

När jag gick i högstadiet brukade jag ibland springa hem när det var håltimme för att kolla på den amerikanska evighetssåpan Days of our lives.

På den tiden var den knasigast av alla såpor. En kvinna blev besatt av djävulen, en annan hade plötsligt två identiska systrar som låtsades vara henne för att förstöra hennes liv.

Drama, drama, drama.

Något jag lärde mig med tiden var att se vilka skådespelare som var såpaveteraner. Det går nämligen att se i hur de handskas med de sista sekunderna av en dramatisk scen.

För när något dramatiskt har sagts eller gjorts i en scen så pausas ofta dialogen och kameran zoomar in på skådespelarens ansikte samtidigt som musik börjar spelas.

Inzoomningsfrekvensen kan pågå i flera sekunder och skådespelaren måste hålla kvar minen och känslan för att hålla uppe spänningen.

De som inte är såpaproffs håller antingen minen stenhårt så att de ser besatta ut eller så ändrar de minspel flera gånger på några sekunder och ser därmed galna ut.

Proffsen däremot slappnar av, rör bara blicken lite, gör en snärp med munnen. Inga stora gester, utan de bara håller i, väntar tills scenen är slut.

Just denna företeelse att scener inte slutar direkt kallas ”tag” och är typiskt för såpor för att få tittaren att vilja se mer efter nästa scen eller reklamavbrott.

Jag vet att det låter lite knäppt, men jag föreställer mig att jag gör en tag de gånger jag vill hindra känslorna från att välla över. Då jag vill behålla mitt lugn.

Det är min version av att räkna tyst till tio.

Min poäng är att vi lär oss sätt att handskas med oss själva från de konstigaste av ställen. Små grejer som gör det lättare att hantera våra känslor.

Jag har aldrig gått till en psykolog. Helt tydligt fann jag det jag behövde i eftermiddags-tv som Days of our lives och Oprah Winfrey i stället.

Allt som hjälper hjälper.

Annonser

2 thoughts on “Vad jag har lärt mig av Days of our lives.”

  1. Haha! Jag kollade på Sunset Beach (också ceh-razy!) och där zoomade de alltid första personen-andra personen-första personen igen i slutet av en scen om det var två personer med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s