Lyckligaste ögonblicket är också det mest sårbara.

En människas lyckligaste ögonblick är också dens mest sårbara.

Jag kände det första gången med min första kärlek. När han berättade att han hade kysst den där killen på tåget som inte var jag. Hur han hade klättrat upp till killens säng i sovvagnen.

Sedan hade de legat där med tungorna i varandra.

När han berättade det kände jag hur hjärtat spände sig som en knuten näve. Det stramade, liksom inträngt i ett hörn.

En fysisk reaktion, och jag trodde att jag hade fått en hjärtattack.

Och visst hade jag fått en attack mot hjärtat. Det kändes som att mitt hjärta knöt sig, rullade ihop sig som en igelkott. Satte taggarna utåt, för att skydda det som fanns kvar.

Denna fysiska reaktion har jag sedan känt av varje gång de sårande orden, de sorgsna orden, de avslutande orden har yttrats eller känts.

Misslyckade relationer, krossade drömmar, svikna löften. Kärlek som inte längre finns, mer än vad mitt hjärta kan hålla kvar.

Efteråt har jag alltid förundrats över denna fysiska reaktion. För när vi pratar om hjärtat som  vårt känslocentrum så pratar vi ju egentligen om en fiktiv plats.

Allt sitter i huvudet, inte bakom revbenen.

För själva organet, hjärtat, det håller ju bara blod och muskler. Vi kan få ett nytt hjärta intransplanterat utan att det tömmer oss på alla känslor, all kärlek, all sorg.

Så varför får jag då så fysiskt ont i hjärtat när det går sönder?

Är det för att det aldrig hinner läka mellan gångerna?

Åh, jag vet varför.

En människas lyckligaste ögonblick är också dens mest sårbara.

4 responses to “Lyckligaste ögonblicket är också det mest sårbara.

  1. Fin text. Jag har tänkt liknande tankar; att det kan kännas fysiskt ont i hjärtat och att hjärtont är därmed mer än bara ett symbolspråk. Fint ändå, att få ett så starkt bevis på att kropp och själ hör ihop.. kram

    • linus fremin

      ellen, tack! ja, det är just det att en fiktiv plats som hjärtat är ändå gör fysiskt ont av hjärtesorg.

  2. Jag har känt en otrolig smärta i huden i nacken/bakhuvudet de gånger som jag har upplevt riktig sorg. Och så klart också hjärtont och magont. Man undrar varför, vad är det som händer fysiskt med kroppen när man såras, blir lämnad etc.?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s