Jag applåderar ett könsneutralt barnprogram.

Jag minns inte så många tv-program eller böcker från min barndom. Mitt minne är fullt av annat än min barndoms somrar. Den enda karaktär jag minns att jag älskade var Pippi Pelikan.

Jag minns att jag ville vara som henne. För det var en hon. Jag minns att det var något spännande med att det var en tjejpelikan som betedde sig på det där sättet.

Nästan alla barn-program, då och nu, är könade. Till och med djurkaraktärerna har stereotypa könsattribut för att inte ”förvirra” barnen.

Samma uppdelning syns sedan i leksaksaffären, på förskolorna, hemma. Det är en värld full av föreställningar om kön vi lever i och som våra barn växer upp i.

Där det finns få fristäder från de normerande könspraktikerna.

Men det finns som tur är undantag. Människor som skapar alternativ. Till exempel Jesper Lundqvist som tidigare i år skapade stor uppmärksamhet med barnboken Kivi och Monsterhund.

Den skapade stor uppmärksamhet då den sägs vara den första svenska barnboken som använder det könsneutrala pronomet hen genom hela boken.

Jag applåderar verkligen honom för det.

Nästa som nu förtjänar en applåd är Andreas Johansson, tillika en av mina allra bästa vänner, som har skapat, skrivit och filmat det nya barnprogrammet Blubbla för SVT.

De små fina kortfilmerna, riktade till de allra yngsta, sänds varje helg och har den rullstolsburna apan Blubbla i huvudrollen.

Blubbla är en speciell serie av många anledningar.

Dels är den gjord i så kallad stop motion, vilket betyder att tusentals stillbilder har satts ihop till rörliga bilder. Dels skildrar den en karaktär med funktionshinder, vilket inte är så vanligt.

Men det främsta är att Blubbla är en könsneutral karaktär. Det finns ingen rosa rosett på dens huvud eller andra liknande könsattribut.

Blubbla är medvetet en hen.

Även om jag är smått partiskt i detta fall så skulle jag, oavsett vem som hade gjort det, tyckt att det är behjärtansvärt att någon ser bortom könen, låter fantasin ta över och skapar något nytt.

Barn utsätts för så mycket normerande föreställningar om kön och sexualitet som det är. De behöver därför få slippa det ibland, tillåtas se bortom könen, inse att det finns något annat bortom dem.

De ges då ett utrymme att vara annat än könen alla andra vill att de ska vara.

15 responses to “Jag applåderar ett könsneutralt barnprogram.

  1. Sara Brännholm

    Förlåt, men nu känner jag mig som en petig gnällkärring. Jag älskar vad du skriver Linus, men snälla använd inte ordet rullstolsbunden. Jag har många rörelsehindrade vänner och är uppväxt med en rörelsehindrad far och rullstolsbunden har fått en negativ klang i jättemånga fall. Den mer föredragna formen är att säga att man är rullstolsburen. För att få bort känslan av att man är bunden till en stol som känns aningens institutions-aktigt och istället se rullstolen som ett hjälpmedel som lyfter den som har behovet.
    Hoppas jag förmedlat min kritik på ett snällt och väldigt ”positivt” sätt och att du inte känner dig påhoppad, för du är verkligen helt underbar i alla dina inlägg❤

    • sara, tack för att du påpekade det! har helt ärligt aldrig tänkt på det förut. men du har ju helt rätt, de sänder helt olika budskap, så självklart ändrar jag. bra insikt, tack!

      • Sara Brännholm

        Åh så bra att du tog det på som du gjorde. Som jag ser det, vi har alla olika ”minoritets-kunnanden”. Jag är rätt skarp på just handikappade och de saker de får kämpa mot, så vad bra att jag kunde förmedla något, eftersom jag lär mig så offantligt av att läsa din blogg, om könsmedvetenhet. Så tack själv!

      • linus fremin

        sara, jag har dålig koll när det gäller just sådana här saker kring handikappade, så tar tacksam emot alla upplysningar!

    • Sara, mycket bra att du påpekade att det heter rullstolsBUREN. Läste inlägget efter att Linus ändrat det så det första jag tänkte var: ”Åh vad bra att han skriver rullstolsburen!”.

      Linus, älskade också Pippi Pelikan! Tyckte att hon hade så vackra färger, plus att hon skumpar fram så roligt när hon går. Blubbla verkar va en gullig serie, tycker att det är skitbra att personen sitter i rullstol! (och lyssnar på freestyle, det är nästan det bästa…:))

      • Sara Brännholm

        Tack Maria, är man uppvuxen och fostrad med handikapp av alla slag, blir man rätt politiskt korrekt utåt iaf. Sen hur det är i slutna kretsar är en helt annan sak😉

      • linus fremin

        maria stenlund, hoppas blubbla blir någons pippi pelikan!

  2. Blubbla kallas ”han” i programbeskrivningen. *fail*

    Din vän kanske behöver gå in och påpeka missen?

    • sue, nä gör det? fan vad trist, och typiskt. ska säga till min kompis och se om det kan åtgärdas.

  3. MarySaintMary

    Kul att du tog Pippi Pelikan som exempel, för när jag var liten trodde jag det var en kille tills någon rättade mig.

  4. Hen-diskussionen är intressant för mig som svenskspråkig i Finland, eftersom finskan ju inte har skilda pronomen för ”hon” och ”han”, utan bara ”hän” för alla. Många som argumenterar för ordet ”hen” använder väl just som största orsak att språket borde bli neutralare och som du skriver att barn ska lära sig att världen inte är så starkt uppdelad i två kategorier- den ljusröda och den ljusblåa. Men om ordet ”hen” skulle vidga barnens vyer och göra dem och oss vuxna mer jämställda så borde ju finskspråkiga barn och vuxna vara mer jämställda än svenskspråkiga. Jag har levt i en tvåspråkig (finsk-svensk) miljö hela mitt liv och har aldrig märkt någon sådan skillnad mellan språkanvändarna. Därför tror jag personligen mer på att ge alla människor alla möjligheter, istället för att i språket försöka osynliggöra kön genom att sträva efter att alla
    skulle börja använda ”hen”. Då menar jag att man tex borde skapa fler karaktärer som Pippi, Ronja rövardotter mm som bryter mot de stereotypa normerna för hur flickor är. Det mesta av Astrid Lindgren och Tove Jansson kunde användas som inspirationskällor för tänkande utanför de strikta könsramarna.

    Vad tänker du Linus och ni andra här på bloggen om att finskspråkiga bara har ett 3. pers. pronomen men inte verkar vara mer jämställda än svenskspråkiga för det?

    • fanny, förstår vad du menar, och tycker det är jätteintressant. men som jag ser det är hen en del av något större. hen är för mig ett användbart ord då det utgör ett alternativ för de som inte ser sig som en han eller hon. och det kan också vara ett sätt att politiskt genom språket utmana normerande könsuppdelningar. det tycker jag är fördelarna med hen.

      att finland inte har kommit längre med jämställdheten beror säkerligen på många faktorer, vilka vet jag inte då jag inte har koll på finsk kultur, men precis som i sverige både politiska, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer. språket är bara en del av det, vilket gör att det ensamt inte kan förklara grad av jämställdhet.

      sedan håller jag med om att det behövs fler karaktärer som utmanar normer och stereotyper, på alla sätt och vis.

  5. Jag var livrädd för Pippi Pelikan! Ett program jag dock gillade och som var könsneutralt, det var Ika i rutan. Ika tog på sig alla möjliga kläder, så väl stereotypt manliga som stereotypt kvinnliga. Hon drev också med vissa normer om så väl kön som annat i samhället, och hon var ganska kritisk i sina program. Det där förstod jag ju ingenting av som barn, tyckte mest det var roligt och att hon var ”tokig”. Samt att det var lite spännande med musiken. Men nu som vuxen ser jag den kritik som levererades. Och jag älskar det fortfarande, om inte mer nu när jag inser hur genial hon är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s