När jaget blir till tredje person.

Jag var en annan, en gång i tiden. Eller snarare, jag har varit flera. Alla har varit jag, men de känns inte som det längre. Det var mitt 17-åriga jag, mitt 22-åriga jag, och så vidare.

Jag ömsar skinn. Det är så jag tar mig igenom och över smärtsamma händelser. Det är så jag går vidare. Jag lägger ner den hud som fick bära all smärta, och går.

När jag har pratat om händelser ur mitt liv, oavsett om det är min kamp mot ätstörningar eller de sexuella övergrepp jag har utsatts för, så känns det som att jag pratar om en annan person.

Det är som att berätta någon annans historia. Det är det som blir så märkligt. För jag är en annan än den person som var med om allt det. Jag har blivit en annan på grund av att ha varit med om allt det.

Jag känner en distans till mina gamla jag, på gott och ont. Bra då smärtsamma erfarenheter inte påverkar mitt liv. Dåligt då det också är ett sätt att inte ta tag i allt det ordentligt.

Jag tycker att det är fascinerande. När jaget blir till tredje person. När jag ser tillbaka på mig själv och nästan ser det som att ”han” var ätstörd, ”han” blev våldtagen, och inte att jag var det och blev det.

Men jag känner av allt jag har varit med om, i större och mindre grad. Jag har bearbetat, analyserat, gråtit mig igenom alla smärtor. De är en del av mig, oavsett om de känns eller inte.

Så det handlar inte om att låtsas som att all skit inte har hänt mig. Det handlar om utveckling. Om att gå så många steg från ett visst ställe att det nästan känns som att jag aldrig har varit där.

Det är de stegen jag har känt mig tvungen att ta för att orka, för att leva. Det är de stegen jag tar för att gå vidare. Det som är utmaningen är att lära mig att ta bättre och bättre steg framåt.

Gå rakt in i lyckan.

6 responses to “När jaget blir till tredje person.

  1. Anita Månsson

    Känner igen mig totalt!
    Började ifjol med min resa att förbättra mitt liv efter 20 års missbruk och allt som följer med det.
    Kämpa vidare! Du är värd det!!

  2. Även om jag inte har behövt fightas med ätstörningar eller konsekvenserna av sexuella övergrepp, så är det just så här jag känner. Jag kan återkalla känslor och situationer sensoriskt från mina ”yngre jag” – ögonblick och känslorna jag hade då – men de känns verkligen som andra personer. Kärnan är densamma men ‘personan’ föränderlig – fascinerande!

  3. vill bara säga igen (upprepa kanske) att jag älskar hur du skriver. så tydligt, fint, genomtänkt och linuspräglat på samma gång. mmm. varje inlägg är en fröjd att läsa oavsett innehåll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s