Farväl till en bögkaraktär som gick på djupet.

Förra veckan tog en av tv-världens mest välspelade bögkaraktärer farväl när Aaron, spelad så lysande av Danny Miller, lämnade den brittiska såpan Emmerdale för gott.

Jag följde Aarons alla storylines i över fyra års tid. De var nästan uteslutande av den riktigt mörka sorten. Allt från ungdomsbrottslighet till självmordsförsök till att hjälpa sin pojkvän att dö.

Aaron som karaktär var en ångestfylld och arg ung kille. Han både uppfyllde och utmanade de stereotypa framställningar av bögar som populärkulturen allt för ofta ägnar sig åt.

Han var annorlunda på så sätt att han var en ovårdad och aggressiv ligist som mest gick runt i gympabyxor och hatade hela världen. Han gick emot många av de stereotypa bögattributen.

På andra sätt led karaktären av problem typiska för skildrandet av bögkaraktärer. Till exempel lades lite energi på bra storylines kring hans kärleksliv och det var ytterst få fysiska scener mellan honom och andra män.

Det är tyvärr ganska typiskt att tv-serier inte behandlar sina samkönade par som heterosexuella par när det gäller hur mycket fysisk närhet de skildrar.

Detta är så klart högst problematiskt då samkönad närhet då ses som något som ska ske bakom stängda dörrar, bortom kamerorna. Det är heteronormativiteten i ett nötskal.

Men det som trots allt gjorde Aaron till en så viktig karaktär var hur hela hans känsloliv skrevs av manusförfattarna och sedan spelades så ypperligt av Danny Miller.

Även om fokuseringen på den här ångesten och rädslan för att vara homosexuell är så uttjatad i populärkulturen så gjorde Emmerdale något få andra gör med en sådan historia.

De gick in på djupet.

Det gavs så stort utrymme för Danny Miller att gestalta Aarons känslor så rått och naket att ingen kunde lämnas oberörd av de scenerna. Det gjorde att berättelsen tog sig förbi komma ut-berättelsens stereotyper.

Där andra komma ut-berättelser ger ytliga förklaringar till en homosexuell persons ångest kring att vara homosexuell, så gick Emmerdale så djupt in med Aaron att karaktären blev något annat än en stereotyp.

Den blev mänsklig.

Och just det tror jag gör större nytta för att utmana människors fördomar än något annat. Jag tror att Aarons såriga  och ärliga historia gjorde att människor verkligen kunde förstå och känna den smärta som karaktären och många andra hbt-personer bär på.

Emmerdale visade att det går att göra något annat med den traditionella och normerande komma ut-berättelsen. Framför allt att det är djupet som måste eftersträvas.

Det är det som får publiken att känna.

Det fick mig att känna och just därför kommer jag att sakna Aaron och hur Danny Miller så mästerligt gjorde honom till den hårda killen med ett blödande hjärta.

En bögkaraktär för historieböckerna.

2 responses to “Farväl till en bögkaraktär som gick på djupet.

  1. Den första homosexuella karaktären i Emmerdale var väl Zoe Tate: http://en.wikipedia.org/wiki/Zoe_Tate ? Det var länge sedan jag (maniskt :)) följde Emmerdale, så Aaron har jag helt missat.

    • l8, jag vet faktiskt inte. följde bara aarons berättelse. tror dock inte han var seriens första homokaraktär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s