Jag inspireras av en feminism utan gränser.

I dag på Internationella kvinnodagen skulle jag kunna skriva mil om alla de kamper feministiska rörelser och dess aktivister har vunnit genom åren.

Tyvärr skulle jag kunna skriva tusentals mil längre om allt som är kvar att göra, att kämpa mot och för, i denna patriarkala och heteronormativa värld.

Men jag väljer i stället att lyfta fram den feministiska tänkare och aktivist som ligger närmast mitt feministiska hjärta: Chandra Talpade Mohanty.

Denna postkoloniala feministiska teoretiker och aktivist har i decennier korrigerat feminismen som inte problematiserar ras och etnicitet i sina analyser och teorier.

Hennes texter, där Med västerländska ögon från 1986 är den mest kända, kretsar kring vad hon ser som behovet av en avkoloniserad och demokratiserad feministisk metod och praktik.

I hennes texter undersöker hon samspelet mellan klass, kön, ras/etnicitet och sexualitet i en global kontext och försöker att hitta vägar att föra en både feministisk och anti-kapitalistisk kamp.

Chandra Talpade Mohantys grundtes kan sägas vara att det inte finns någon Kvinna med stort K. Alla världens kvinnor slavar inte under ett och samma patriarkat som tar sig samma uttryck.

Det finns olika kvinnor som är förtryckta på olika vis beroende på att de lever i olika samhällen under olika tidsperioder. Därför måste även analyserna och motståndet ta sig olika uttryck.

För några år sedan poängterade Chandra Talpade Mohanty att det aldrig har varit så svårt, men samtidigt så nödvändigt, med feministiska allianser över geografiska, kulturella, sociala och religiösa gränser.

”De gränser vi här talar om är alltså i slutänden inte fixerade. I vårt tänkande måste vi vara lika rörliga som kapitalet, om vi ska kunna spåra dess färdvägar och föreställa oss alternativa destinationer.”

Det tar jag som dagens inspiration.

Vilka inspirerar er en dag som denna?

(Läs gärna några av Chandra Talpade Mohantys samlade texter i Feminism utan gränser utgiven på Tankekraft Förlag.)

6 responses to “Jag inspireras av en feminism utan gränser.

  1. Sara Brännholm

    Känns som jag börjar stalka dig här Linus, står du ut😉
    Men en sak slår mig när jag läser det här som jag tycker är jätteintresant. Simone de Bauvoir skriver i ”det andra könet” att kvinnor oftast känner mer lojalitet till det samhälls-skikt de befinner sig i än gentemot kvinnor i stort. I kampen svarta-vita, känner svarta sig som en grupp per definition (tror till och med hon tar det som ett exempel) osv. Vi som kvinnor har svårt att ta till oss varandra som en helhet och precis som du skriver, vi behöver bedriva feminismen olika på olika platser. Jag blev grymt inspirerad i alla fall. För jag har klurat på det där genom åren, det Simone tog upp om lojaliteten och hur vi kan komma runt detta. Här finns ju inspirationen till det🙂

  2. hurra, för du skriver så bra!

  3. Jag har mer och mer inspirerats av henne och andra postkoloniala och intersektionella feminister. Vad jag tycker är synd är att få feminister verkar ha någon som helst kunskap eller intresse av att förmedla hennes och andras liknande åsikter vidare. Myten om systerskapet är tyvärr alltför stark inom den feministiska rörelsen trots de senaste årens kritik.

    • linus fremin

      svalin, ja tanken om det globala systerskapet är förvånansvärt stark fortfarande. just därför behövs tänkare som mohanty. hon skriver dessutom så begripligt att alla borde kunna läsa henne och få en tankeställare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s