Därför slutade jag skriva ordet ”man”.

Den senaste tiden har folk diskuterat ”hen” som ett könsneutralt komplement till ”hon” och ”han”. Det är en diskussion som ofta har nått löjliga nivåer.

Som alltid när feminismen utmanar.

För mig har ”hen” ett sådant självklart språkligt och hänsynsfullt värde att jag knappt orkar diskutera det. Jag gjorde det för flera år sedan.

Men kortfattat handlar det om att erbjuda språkliga alternativ för när en människas kön är okänt eller om en människa inte vill definiera sig som något kön.

Helt enkelt: ”hen” ett bra ord som borde användas oftare.

Ett ord som jag ägnat mig åt, eller snarare inte ägnat mig åt, den senaste tiden är ordet ”man”, i betydelsen ”om man tänker på det” till exempel.

Jag vet inte om ni trogna läsare har märkt det, men för ett par månader sedan slutade jag att använda ordet ”man” här på bloggen. Det var ett medvetet beslut som jag borde ha tagit långt tidigare.

Jag har alltid ogillat ”man” då jag ogillar den maktaspekt som finns i att ett maskulint kodat ord används som om det vore neutralt. För det är ingen slump, språk är makt.

Det har dock varit svårt för mig att tänka mig mitt språk utan ”man” då jag har använt det hela livet. Men så kom jag till en punkt för ett par månader sedan då jag kände att jag inte hade någon ursäkt längre.

Lathet får inte förhindra evolution.

På min blogg är det bara mina regler som gäller. Jag får skriva precis hur jag vill. Och jag vill inte skriva ”man” här. I stället riktar jag mig direkt till de jag talar om och med.

Jag använder ”du”, ”ni”, ”vi” och ”en” i stället för ”man” och det är inga problem. Ni som läser mig har inte haft svårare att förstå. Ni har säkert inte ens tänkt på att jag har slutat skriva det.

Det är ett onödigt ord. Det går uppenbarligen att ersättas. Det skadar inte att vi konkretiserar bättre vilka det är vi talar om, för och till i stället för det svepande ”man”.

I jobbrelaterade sammanhang använder jag dock fortfarande ”man” då det tillhör språket som förväntas och krävs i många typer av texter, men jag försöker att undvika det så mycket det går även där.

Det får bli till en evolution även där.

Allt handlar om en medvetenhet kring att språk är maktutövning. Det påverkar hur vi ser på varandra och omvärlden. Det finns en maktaspekt i hur vi kommunicerar.

Med andra ord, bokstavligen, gäller det att försöka vara medveten om hur vi kommunicerar, vad det är vi faktiskt säger och vad det är som reproduceras.

18 responses to “Därför slutade jag skriva ordet ”man”.

  1. ”Man” används väldigt ofta när man menar JAG men inte riktigt vågar skriva JAG. Det eller slarvigt istället för jag, men mer det första. Tror jag.

  2. Sara Brännholm

    Julia: Jag håller med dig, det finns många psykologi-teorier om just det här. Exempelvis i gruppterapi för folk med missbruk har jag förstått att ordet ”man” är strängeligen förbjudet att använda när man (hah) egentligen menar JAG.

    Linus: Jag håller med dig. Det är konstigt, förr om åren, när jag var yngre, reagerade jag aldrig på att samhället var vidare kvinnonedsättande, eller att det var köns-bundet till det manliga könet, men det blir bara mer och mer uppenbart ju äldre jag blir.

    Den här bloggen var helt underbar!!

    • linus fremin

      sara, tack! och ja, känner igen det där att i terapi bara säga jag. tror jag är bra, att tala utifrån sig själv.

  3. Så bra!
    Nu ska jag också sluta att skriva ”man”!
    Vet inte ens om jag gör det, har inte tänkt på det. Men NU gör jag det. Tack, Linus!

  4. Jag jobbar som statlig analytikeroch använder aldrig ordet ”man” i mina rapporter. Tror det var en lärare under högstadietiden som uppmärksammade oss på detta ”könande”, och sedan dess har det suttit som en ryggmärgsreflex. Trodde alla fick lära sig detta i skolan? Bortsett från könsaspekten tycker jag även att det låter slarvigt och för mycket som vardagligt talspråk. Sen upplever jag faktiskt aldrig att det KRÄVS ett ”man”, bara en omformulering🙂

  5. Jag slutade också med man för snart ett år sen. Av precis samma anledningar som du. När nån ifrågasätter mitt ordval ska jag hädanefter referera hit för du säger det jag tänker om ordet!🙂

  6. Haha, har aldrig ens märkt att du slutat använda ”man”. Så uppenbart behövs det ordet inte i den utsträckning folk kanske tror…

    Håller också med de ovanstående talarna om att ordet ”man” ofta används när personen egentligen borde skriva ”jag”.

  7. Jag kan bli tokig på mitt eget ”man”-användande. Så ofta skriver jag ”man” istället för ”jag”. Jag måste sluta med det!

  8. ”Man” är ett dumt ord som används för mycket och för slarvigt. Men jag är inte säker på om ”hen” är så mycket bättre. För mig är båda nödord som jag bara vill använda i yttersta nödfall. Men det beror mer på min syn på språklig stil än på min syn på feminism.

    • linus fremin

      blogbypa, tycker det känns ovant att använda hen, men är helt för att det och andra könsneutrala ord används.

  9. Åh Linus, du som är klok och begriper dig på saker! Kan du inte lämna en kommentar hos Sanna Lundell. Hon förstår nämligen inte alls meningen men att byta ut man mot en!😦

    http://bloggar.aftonbladet.se/sannalundell/2013/01/nya-inneordet-efter-hen-en/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s