Det handlar bara om tro.

Några dagar innan 39 medlemmar av sekten Heaven’s Gate tog livet av sig den 26 mars 1997 tittade de på min absoluta favoritfilm, Secrets & Lies.

Heaven’s Gate trodde på ufon och medlemmarna tog livet av sig för att kunna kliva på rymdskeppet som de trodde var gömt tillsammans med Jesus bakom kometen Hale-Bopp.

Kanske hittade de det där rymdskeppet, kanske träffade de Jesus.

Jag undrar bara varför inte en film som Secrets & Lies kunde få dem att inse att det här livet är det enda vi har.

Vi kan gå igenom hundra sorger, men ändå lära oss att älska våra liv.

I familjedramat Secret & Lies rivs gamla misstag upp igen. Hemligheter och lögner kommer fram. Alla dumma val blir synliga.

Men även möjligheten att fixa dem. Möjligheten att välja rätt den här gången. Det finns rum för den andra, tredje och hundrade chansen.

Men det handlar om tro.

De där 39 människorna i Heaven’s Gate trodde verkligen. Fast på något helt annat.

De trodde att om de lade sig ner bredvid varandra i sina lila dräkter och gav varandra en dödlig blandning av gift och vodka, ja då skulle de komma någonvart.

De hade lagt ner en stor del av sina liv på planer att komma någonvart. Att dö. De levde aldrig, de bara planerade för att dö.

Under en lång tid levde jag också så. Alla de dagarna då jag inte gjorde något annat än tänkte på min framtid som en utan kärlek.

Att om i morgon känns lika trist som i dag, vad fan är då meningen?

Det är lustigt hur tiden gör om en. Hur mycket jag kan växa, för att jag låter mig själv göra det. För nu känner jag inte så längre.

Det kan vara svårt att vänja sig vid att lycka inte bara behöver vara en gäst beredd att lämna en när som helst.

Men jag ska vänja mig.

Uppskatta det jag har, och inte sakna det jag inte har. Jag ska välja att leva.

Att se Secrets & Lies räckte inte för de 39 människorna i Heaven’s Gate. De ville hellre till nästa nivå, nästa liv, nästa rymd.

Så de gjorde vad de trodde behövdes för att komma dit. De slutade att leva. De hjälpte varandra att ta den där dödliga dosen och låg döendes i dagar för att komma iväg.

Och kanske är de där de vill vara i dag.

Jag kan bara tro.

Advertisements

2 thoughts on “Det handlar bara om tro.”

  1. Hittar inte riktigt ord, men jag känner igen mig i hur du har tänkt. En gång fick jag en så stark insikt om en kärlekslös framtid att jag försökte göra slut på allt, men överlevde. Ja det är konstigt när lyckan kommer ibland.

    1. tantmango, allt i ens liv går inte att styra, men det som går det bör en försöka styra i bra riktning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s