Sömnen är så privat att dela med någon.

De här tankarna jag får när jag ligger med huvudet mot kudden, täcket om mig och mörkret. Varje kväll de senaste åren har jag legat där i timmar innan jag slutligen har somnat.

Jag är ingen som somnar lätt. Det tar sin tid. Numera är det inget bekymmer, bara ett faktum i mitt liv. Det stressar mig inte längre, ger mig ingen ångest.

Det är bara så det är.

Jag somnar inte på två minuter, en kvart eller ens en timme. Det tar längre tid än så, och det har det gjort i 15 år.

Det kan tyckas vara jobbigt, konstigt och ohälsosamt. Och det är det kanske. Men det är ändå så det är. Utan särskilt mycket smärta.

Kanske skulle det vara bra om jag lärde om, lärde rätt. Men jag har inget som driver mig till det. Jag fungerar så här, och mitt liv fungerar bra ändå.

Det är där i mörkret som jag har utrymmet att tänka klart alla tankar. Det är där jag återvänder till minnen, vackra och fula. Det är där jag planerar nästa dag.

Jag är så van vid det att det inte ens är något jag tänker på. Snarare är det svårare för andra att förstå. Speciellt pojkvänner.

På något konstigt sätt har deras reaktion till det varit ett sätt för mig att förstå dem. Det är ju ofta så med varandras egenheter. Att förstå dem är att förstå mer om personen.

Min finaste pojkvän, han ville inte somna innan jag somnade. Han visste hur lång tid det tog för mig varje natt och hatade tanken att jag låg där sömnlös bredvid honom.

Så han pratade med mig tills jag somnade. Varje natt. Och jag somnade så mycket snabbare då. Han skojade om hur mycket jag snarkade, och jag älskade honom för det.

Att vänta på att jag ska somna för att det gör för ont för honom om jag ligger sömnlös. Han fann det själviskt att somna utan en tanke på mig. Att somna utan mig.

Jag gillar den tanken i kärlek. Att inte vilja lämna utan den andre, ens bara till sömnen. Så jag saknar ofta det. De där samtalen i mörkret. De betydde mer än vad jag insåg då.

Sömn är på något sätt en privat grej att dela med någon. Att ligga där bredvid någon. Höra den andas. Känna någon annans kroppsvärme.

För mig har den delade erfarenheten blivit en sorts indikator på hur kompatibel jag är att leva med någon. Samma säng, olika drömmar.

Tänk om de är desamma?

4 responses to “Sömnen är så privat att dela med någon.

  1. Så fint att jag fällde en tår. Sömnen är verkligen privat på nåt jäkla vis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s