Extrema uttryck för könat föräldraskap.

En pappa lämnar sin 10-åriga son ute i kylan och tvingar honom att gå hem från Uppsala till Stockholm efter en bandyturnering.

Pappa tyckte sonen hade ”spelat för jävla dåligt och kunde gå hem.”

En mamma ger sin 7-åriga dotter presentkort till en framtida bröstförstoring i födelsedagspresent och en framtida fettsugning i julklapp.

Mamman, som själv har lagt över åtta miljoner kronor på sina egna plastikoperationer, försvarar presenterna till dottern:

”I see these vouchers as investing in her future, like saving money for her education.”

Det är till synes två olika händelser, men de har mer gemensamt än bevis på fruktansvärt dåligt föräldraskap.

Jag ämnar inte förklara eller ursäkta dessa två allvarliga händelser, utan jag menar att de är intressanta exempel att diskutera på ett mer allmänt plan.

Jag menar att de båda händelserna, om än på extrema sätt, kan ses som exempel på hur olika flickor och pojkar behandlas och uppfostras.

Pojken ska lära sig att prestera och bli bäst. Han ska bli stark och framgångsrik. När han inte visar upp det beteendet straffas han av pappan.

För i pappans ögon har pojken misslyckats i sin manlighetssträvan.

Flickan däremot ska lära sig att det är utseendet som är det som ska betyda allt för henne. Hon ska ställa in sig på att skapa och upprätthålla ettperfekt yttre.

För det är utseendet, som mamman uttrycker det, som ska ge dottern lycka i form av kändisskap och en fotbollsspelande make.

Så mamman uppmuntrar redan från början kvinnlighetens krav på utseendefixering.

Båda exempel visar också de könskodade kraven, i detta fall som sagt extrema krav från uppenbarligen dåliga föräldrar, på att sträva mot perfektion.

I pojkars fall handlar det ofta om en strävan efter perfekta prestationer. I flickors fall en strävan efter ett perfekt yttre. Både i princip omöjliga krav att leva upp till.

För dessa ramar, för vilka beteenden som är de eftersträvansvärda beroende på om du är en pojke eller flicka ,minskar barns livsutrymmen och vilka de kan vara.

De här två föräldrarna är inte representativa för de flesta föräldrar, inte det minsta, och mitt resonerande ska som sagt inte ses som ett sätt att förklara deras beteende.

Men när jag läser om dem så tycker jag att deras extrema handlingar så övertydligt visar på de könsstrukturer som kan finnas inom föräldraskapet.

De här händelserna får fungera som en påminnelse om att försöka vara medveten om sitt eget och andras beteende gentemot barn, på flera nivåer.

23 responses to “Extrema uttryck för könat föräldraskap.

  1. Fy fan vad sjukt! Det borde vara straffbart som förälder att behandla sina barn sådär, det är ju fan misshandel. Antar att exemplet med mamma och dottern är från USA?!

    Ha en fin vecka Linus!
    Kram

    • ellen, mamman och dottern är från storbritannien faktiskt där mamman kallar sig en ”human barbie”…

      trevlig vecka till dig med!

  2. Så SJUKT!!! Så oerhört galet. Sorgligt att såna människor finns.

  3. Det är absolut intressant och två extrema exempel som du säger.

    Men det intressanta här är varifrån kraven kommer. Om vi generaliserar lite så kan man faktiskt säga att heterosexuella män går främst efter utseende när dom väljer partners, heterosexuella kvinnor däremot värderar social status och prestationer hos män betydligt högre än vad heterosexuella män gör hos kvinnor.

    Krasst uttryckt så kan en ful heterosexuell man kan få massor av partners genom att prestera och uppnå hög social status, detsamma gäller inte fula heterosexuella kvinnor.

    Arbetslösa män och fula kvinnor är lägst rankade på kött/äktenskapsmarknaden, det har varit så så länge vi kan minnas.

    Tyvärr är dom flesta kvinnliga och manliga feminister hycklare då dom går just efter dom här kriterierna när dom väljer sina partners. Dvs snygga feministtjejer som väljer framgångsrika män med hög status och vice versa. Hur lätt är det att ändra på? Självklart spelar normer och värderingar in men det är intressant att det här mönstret verkar vara globalt. Finns det en evolutionsbiologisk komponent som gör att flertalet väljer partners på det sättet som en del forskare påstår? Isåfall kan vi nog inte göra så mycket åt det tyvärr.

    • Jonte, har du läst ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir?🙂 Rekommenderas annars starkt, boken tar upp t.ex. varför heterosexuella kvinnor värderar social status och prestationer hos män högt.

      Om äktenskapet är något socialt och/eller ekonomiskt oundvikligt för kvinnor (vilket det varit väldigt länge och fortfarande är i många länder), är det ju viktigt som kvinna att se till att få en så bra man som möjligt. En företagsam kvinna försökte därför gifta sig med en man med så hög socioekonomisk status som möjligt, för att säkra att hennes eget liv skulle bli så bra som möjligt.

    • jonte, jag kopplar det inte till nån köttmarknad, även om jag förstår att vårt samhälle bygger på att vi alla ”bör” hitta någon. och jag tror absolut inte på att det är biologi som bestämmer hur vi väljer partners, utan snarare sociala konstruktioner.

  4. Föräldrar som försöker förverkliga sig själva genom sina barn (oavsett kön) är hemskt beklagligt tycker jag.

    Mrs G

  5. Håller med dig om att det är extrema uttryck för hur olika vi faktiskt behandlar flickor och pojkar. Att tvinga sin son att gå hem i kylan borde för övrigt vara straffbart (barnmisshandel), och att ge sin dotter presentkort för framtida skönhetsoperationer… eh, varför inte bara öppna ett sparkonto åt henne så kan hon själv välja vad hon vill använda pengarna till den dag hon fyller 18? Jag menar, det är ju inte säkert ungen kommer vilja operera sig ens en gång, men om hon ändå vill det är det bättre att hon får bestämma det själv när hon är vuxen. Nu verkar ju mamman ha bestämt åt henne att hon SKA göra det (även om hon bara ser det som en ”möjlighet”), i alla fall så kommer hon högst troligt lyckas med konststycket att intala sin unge att det är väldigt viktigt att ha ”perfekta bröst” och vara smal. Sorgligt.

    • sugarhearted, det är hemskt med föräldrar som så tydligt överför sina egna osäkerheter till sina barn.

  6. Visst, man kan se det hela som ett uttryck för hur olika flickor och pojkar behandlas, men jag väljer kanske ändå att vara mer upprörd över detta som ett icke-könsbundet fenomen och håller med Mrs G här ovanför om att det är både sorgligt och väldigt upprörande att föräldrar försöker förverkliga sig själva genom sina barn!

  7. För att få adoptera ett barn måste man i vissa fall utvärderas av psykolog för att få intyg på att man är ”psykiskt frisk”, (läs: lämplig som förälder). I fall som ovanstående kanske det hade varit relevant att tillämpa detta även för biologiska föräldrar. Instämmer med dig och andra här angående det extremt motbjudande i föräldrar som överför nojor och försöker kompensera egna brister genom sina barn. Det är så fullständigt förödande för ett barn, ja för en människa, att inte bli sedd och bekräftad bara för den han/hon är – och att det kan få räcka alldeles nog. Tack för en läsvärd blogg!

  8. Som nyflyttad till USA med min dotter så känner jag starkt av trycket att hela tiden förstärka henne i sin flickroll. Hon är 9 månader, alltså pratar vi om utseendet. Har hon inte rosa från topp till tå, volanger och andra ”flick-attribut” så antas det att hon är en pojke. Även hemma i Sverige kunde hon antas för pojke om hon hade sin marinblå overall tex, men här är det extremt. Jag vet inte om jag ska kapitulera och kasta mig in i en rosa tyll-värld, eller bara köra på utan att bry mig. Frågan är om hon, min dotter alltså, kommer bry sig…

    • veronika, bry dig inte om vad andra tycker. vad spelar det för roll om de tror att det är en kille? ha på henne vad som helst. känn dig inte tvingad att gå en viss väg bara för att det förväntas.

  9. Veronica: även om inte din dotter är medveten vad hon har på sig ännu, så skapar hennes kläder signaler till omvärlden och de beter sig därmed på ett visst sätt beroende av vilka kläder hon har. Har hon typiska ”flickflickiga” kläder, kommer hon pratas med och behandlas därefter och har hon mer mörka typiska ”pojkiga kläder”, blir bemötandet ett annat. Vi formas genom hur omgivningen ser på oss, därför tycker jag verkligen inte att du, som är medveten om hur könat det är där du bor, ska klä din dotter efter hur samhället ser ut. Det är min åsikt i alla fall! Kram

  10. Huvva vad ruskigt!! Får mig att fundera på vad den pappan och mamman själv gått igenom i sina liv för att agera så mot sina barn. Jag skulle vilja föreslå att man medvetet försöker stärka sina barns självförtroende istället. Verkar sundare att de deltar i sporter för att det är roligt och är nöjda med sitt utseende oavsett vad andra tycker och vilket kön de har.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s