Ibland blir jag påmind om min egen död.

Jag satt på tåget. Läste Dagens Nyheter. Dödsrunorna. Minnesorden. Det var tre äldre människor som hade dött. Någon var en revisor tror jag. Någon annan beskrevs som omtänksam. Den tredje lämnade ingen efter sig.

Jag minns dem inte.

De där minnesorden, skrivna av barn, kollegor eller vänner, de beskrev ett helt liv genom jobbyten och flyttlass till nya städer. Personerna beskrevs som de alltid brukar beskrivas.

Snälla, omtänksamma, ärliga, stolta, eftertänksamma, varma.

Alla ord som vi ofta väljer att beskriva varandra med. Men som inte säger så mycket egentligen. För vad säger snäll om en människa och sedan om en annan människa. Jag känner dem inte mer för det.

Men jag tänkte när jag läste minnesorden att jag skulle vara glad om någon skrev sådana ord om mig. Fast det skulle kännas konstigt att beskrivas på samma sätt och med samma ord som används om alla andra.

Det har med min rädsla att bli bortglömd att göra.

Det känns larvigt att skriva om det. Men det är sanningen. Jag är rädd för att bli en sådan ingen minns särskilt väl efter att den har försvunnit.

Jag vet att jag betyder mycket för många. Jag har många som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Jag har till och med några som jag älskar som inte älskar mig tillbaka.

Men jag menar då, senare, där längre fram. Tänk om inga av dem finns kvar då?

Att de som ska skriva mina minnesord inte vet vad de ska skriva förutom att jag var snäll, omtänksam och varm. För att de inte har något mer precist att minnas om mig.

Jag vet inte. Ibland blir jag bara påmind om min egen död.

Men egentligen borde det bara påminna mig om mitt liv. Att ständigt finna mening i det, i stället för i döden. Jag kan inte känna vad någon tycker om mig efter att jag har lämnat jorden.

Jag kan bara känna vad de tycker om mig här och nu.

Och det känns bara bra.

2 responses to “Ibland blir jag påmind om min egen död.

  1. Jag har funderat på hur man tänker om sig själv, och hur andra ser en. Ibland känns det som om det är väldigt stor skillnad på dessa två. Om man är på anställningsintervju ber de en ofta att beskriva sig själv på ena eller andra sättet, och då är frågan om man verkligen kan det, eller om man använder egenskapsord man vet de frågat efter i annonsen… Jag skulle kalla mig själv blyg, det gör sällan andra, men även motsägelsefull och okonventionell, vilket säkert andra tycker också, men det låter nog inte så bra i intervjusammanhang🙂 Man ska inte vara för rättfram, vare sig där eller om döda, antar jag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s