De tunna kvinnorna och muskulösa männen.

De kvinnliga nakenmodellerna har allt mer blivit som Barbie. Ett lågt BMI, smala höfter, stora bröst och ett hårlöst könsorgan.

Det slår forskare vid Indiana University fast. De har undersökt de fysiska proportionerna och genitala utseendena hos Playboys utvikningsbrudar mellan åren 1953 till 2007.

Och resultatet är föga förvånande.

Men det är inte bara de kvinnliga nakenmodellernas utseende som har förändrats med tiden. En liknande utveckling syns i en analys gjord på utvikningsgrabbarna i Playgirl.

Ett team av psykologer har räknat ut BMI hos 115 Playgirl-modeller och de har kommit fram till att även deras kroppar har förändrats med åren.

Men i stället för att bli tunnare har de blivit mer muskulösa.

En annan intressant studie, där 1578 bilder av män i de amerikanska bögtidningarna Advocate och Out har analyserats mellan år 1967 och 2008, visar även den att männen har blivit mer muskulösa.

Men den visar också att i bögtidningarna så har männen en tunnare midja samtidigt som de har stor muskelmassa. Det finns alltså här flera olika ideal som samspelar samtidigt.

Nu är ju jag oerhört kritisk till användandet av BMI som mätinstrument, men jag tycker ändå att det finns något att reflektera över i de resultat som dessa forskare har kommit fram till.

För det ligger i linje med den ökade utseendefixeringen hos män, och hos vissa av dem, utvecklingen av ätstörda beteenden. Det blir bara vanligare och vanligare.

Många män ser musklerna och tvättbrädorna på tv, i tidningar, filmer och medier precis som många kvinnor ser den smala kvinnokroppen. Och de vill ha det.

De vill leva upp till det.

Parallellt med denna negativa utveckling har de senaste åren flera viktiga rörelser startats där kvinnliga röster höjts för mer kroppsacceptans och att en mångfald av former och storlekar borde uppskattas mer.

Men det finns få män som höjer rösten.

Kanske är det inte så konstigt då den manliga utseendefixeringen inte har lika många år på nacken och då den kvinnliga utseendefixeringen oftast tar sig fler och mer otäcka uttryck.

Kanske är det inte så konstigt då det i den manliga könsrollen finns inskrivet att aldrig prata, bry sig eller tänka så mycket om utseende och kropp.

Än mindre att utveckla en besatthet vid det.

Men är det inte dags att även män börjar höja rösten för större kroppsacceptans? För lika lite som kvinnor ska behöva utveckla skeva kroppsuppfattningar och ätstörda beteenden, så ska män behöva göra det.

Eller hur?

4 responses to “De tunna kvinnorna och muskulösa männen.

  1. Jag tycker att både kvinnor och män får ansvara lite över sitt eget liv och sin självkänsla. Media bör aldrig förväntas leverera något speciellt budskap eller någon moralkaka. Det är att ha för mycket förhoppningar om en quick fix och man har redan förlorat slaget om man väntar på att media ska säga att man ”duger som man är”. Man får helt enkelt ta tag i sin självkänsla själv, månne med hjälp från anhöriga, psykolog eller liknande (för det är inte alltid så lätt att må bättre på egen hand), men det är bara idiotiskt enligt min mening att förvänta sig att media ska fixa ens självkänsla genom bredare ideal.

    Däremot går det ju inte att komma ifrån att ideal påverkar, även medias och modes, och att en större variation på kroppstyper som visas i media för vissa individer skulle vara en liten hjälp på vägen (notera: liten. självkänslan blir väldigt skör om den hänger på vilka kroppar som visas eller inte visas i media) samt inspirera oss får till att vidga våra vyer lite. Att förstå att det är okej att se ut på olika sätt. Visst skulle man fortfarande ha sina personliga preferenser, men vissa skulle nog ändra dem lite och bland de som inte gör det, skulle nog folk åtminstone bli mer toleranta. Och det kan ju knappast skada utan får ses som något positivt (även om jag står fast vid att när det gäller självkänsla är det inte media som ska ge oss saken).

    Detta tillsammans med det faktum att ett bredare ideal förmodligen skulle inspirera fler (hur många tycker egentligen att det känns fräscht, spännande och intressant med reklam där alla är stöpta i samma mall? folk säger att ingen skulle köpa kläder om en mullig modell visade dem, men är det inte för att mulliga modeller så sällan visas?) samt representera verkligheten bättre, gör i alla fall att jag inte kan se något negativt med att göra idealen bredare och mera tillåtande. Ärligt talat mår jag lätt illa åt den enformighet som uppvisas. Dessutom tänder jag inte ens på muskulösa män. Vilket är ganska komiskt, för det tycks liksom förväntas att man som kvinna gör det. Precis som det som man förväntas att man ska tända på stora tuttar och en stor men ändå fast och putande rumpa. Men jag vet faktiskt massor av kvinnor som föredrar lite tunnare män, eller stora män men med fett istället för muskler. Vet även män som tänder på små bröst, eller som inte ens bryr sig om tuttarna särskilt mycket.

    Har också läst hur kvinnor förvirras av att de tänder ju på sin man, men egentligen är han inte det minsta het. Lite så där att ”åh nej vad ska jag göra?” Som att det ens är ett problem. Egentligen. För nej, han anses kanske inte het enligt medias och modes idealbild. Men det viktiga är ju ändå vad en själv tycker. Folk är dock ganska lättlurade eller vad man ska säga: går på idealbilder alldeles för mycket och tror att det är så det ska vara. Att det är något fel om man inte ser ut så eller om de man attraheras av inte ser ut så.

    Därför kan väl media och individen mötas någonstans halvvägs, tänker jag: individer uppmuntrar sitt egna tänkande och arbetar med sin självkänsla, samtidigt som media uppmuntrar ett brett ideal. Det räcker inte med plus size-modeller på catwalken en gång om året och ett specialnummer av Vogue där man visar mulliga modeller. Det behövs mer, oftare. Och mäns snäva ideal lyfts nästan aldrig fram. Knappt någon snackar om hur viktigt det är att spinkigare eller mulligare manliga modeller visas. Fastän det borde vara självklart att i fråga om påverkan, så påverkas tonårskillar minst lika mycket som tonårstjejer. Herre gud, det märkte väl jag under gymnasiet. Det märker jag väl fortfarande, att vissa män är fast i bilden om att man måste ha muskler för att duga och stora ska de vara. Jag vet också många män som haft ätstörningar och även om man inte kan skylla på media ensamt (i de fall jag stött på är det främst familjen som orsakat dem), så förstärker media i alla fall sjukdomen för de som redan är inne i den. Och det behövs verkligen pratas mer om hur idealbilder påverkar män. Jag tror att mörkertalet vad gäller män med dålig självkänsla och/eller ätstörningar, är ganska stort.

    Det behövs helt enkelt pratas mer om detta och det gläder mig att du tar ”striden”.🙂 Och lol, nu är min kommentar typ lika lång som ditt inlägg. men det finns så mycket att säga om detta viktiga ämne.

    • sugarhearted, bra skrivet! ja, ingen kan fixa vår självkänsla förutom oss själva. dock kan bra människor och förutsättningar förenkla det.

  2. Håller med fullständigt. Det tar tid och kräver självdiciplin att bygga en kropp som ser ut som på bilden, och jag har också tänkt att förr eller senare kommer även män drabbas i större utsträckning av ätstörningar eller knasiga uppfattningar om sig själva.
    Ett hälsosamt inre är inte jämställt med ett rippat yttre, och tyvärr är det den bilden man blir matad med överallt ifrån.

    • arga klara, ja, män börjar drabbas mer och mer. det är tyvärr så. men precis som med kvinnor behövs det motstrategier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s