Sorgen i att träffa en 13-årig ätstörd kille.

I veckan träffade jag en 13-årig kille med en ätstörning. Vi ska båda vara med i en radiodokumentär om killar och ätstörningar som kommer att sändas i Utbildningsradion nästa år.

När han berättade om sina ätstörningar grät jag inombords. För han beskrev den ensamhet, ångest och smärta som jag kände när jag var i hans ålder.

När han berättade färdades jag tillbaka till den där smärtan. Och jag blev så oerhört sorgsen över att han troligtvis går igenom samma sorts smärta. Åh, det är så sorgligt.

Först efteråt, på vägen hem, grät jag på riktigt.

Jag ville inte visa honom mina tårar. Jag ville i stället visa honom att det finns hopp. Att det blir bättre. Att smärtan avtar. Att det finns ljus där det nu bara finns mörker.

Han får som tur är professionell hjälp och han har en familj som stöttar honom. Jag hoppas att det gör att han släpper ätstörningen och att den släpper honom.

För jag vill att han slipper att gå igenom alla de år av ensamhet som jag gjorde. Jag hoppas att han får uppleva sina tonår, alla förälskelser, alla fyllor, alla skratt, i fred.

Jag hoppas att han får allt.

Jag gråter för att jag är så glad att han nu får chansen att bli någon annan än den han hade blivit med ätstörningen. Att han nu får lära sig att se lycka i stället för att känna ätstörningen äta upp den.

Jag är så glad att han får en chans.

Innan de onda tankarna hinner bli en större del av honom. Innan demonerna hinner bygga bon under hans hud. Innan han hinner äcklas av sin älskades händer på hans kropp.

Innan varje relation han har påverkas av ensamheten han bär på i sin bröstkorg.

Jag hoppas att han ska slippa ärren.

Jag önskar att han och alla andra unga killar och tjejer aldrig ska behöva gå igenom det jag och så många med mig gjorde. Jag önskar att de får växa upp i fred med sig själva.

Jag önskar honom all lycka i världen.

9 responses to “Sorgen i att träffa en 13-årig ätstörd kille.

  1. Du har en familj som stöttar dig,men vi fick ingenting veta.

  2. Har du läst hockeyspelaren Jonathan Hedströms berättelse om sin ätstörning i DN Sport?!?
    http://www.dn.se/sport/ishockey/jonte-hedstroms-resa-mot-ett-sundare-liv

    Jag började gråta när jag läste den. Kan bero på att jag varit tillsammans med en hockeyspelare och hört hur komplicerad relation hockeyspelare har med mat. Ofta går det bra ändå, men jag tror att det finns många som Jonte där ute… Tyvärr. Därför är det så himla bra att han går ut och berättar sin historia!

  3. Fint skrivet Linus och jag hoppas verkligen du har rätt, att lilla C kommer att få den uppväxt som borde vara alla barns rättighet och slippa den här sjuka sjukdomen!

    • mamma k, tack! han kommer att bli frisk! med sådant stöd från familjen och professionell hjälp har han de bästa förutsättningarna.

  4. Pingback: 13-årige Felix berättar om sina ätstörningar. «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s