Därför bär jag inte örhängen längre.

Jag har ett hål i mitt öra. Det har växt igen. Men innan det gjorde det hade jag en papegoja, orange pärlor och glittrande stenar i det. Jag kände mig vacker.

Sedan lät jag det växa igen.

Det är mycket som tyvärr utmanar och provocerar med min klädsel. Alla kvinnliga attribut jag finner snygga och klär på mig. Jag har länge skitit i att begränsa mina kläder efter könsnormer.

Jag har handväska, blusar, smycken och skor med hög klack. Jag har det för att jag känner mig snygg och stark i dem. Jag har dem för att jag inte låter mig begränsas av könskonstruktioner.

Men jag har dragit en gräns vid örhängen.

Det är för mycket smärta som hänger kvar i det.

Jag bar örhängen när jag bodde i Göteborg som 18-åring. Varje dag blev jag utpekad för mitt örhänge på ett sätt som fick mig att känna mig väldigt otrygg.

Jag kände mig mer utpekad än vad jag någonsin har känt i mitt liv. Blickarna jag fick var inte bara av nyfikenhet utan snarare hotfulla. Det satte sig under huden.

Och sitter kvar där än.

Det finns ingen idé med att bära på onödig smärta. Även om jag kanske borde ta tillbaka meningen, byta ut orden och smärtan, så låter jag det vara.

Jag orkar inte ta varenda kamp med mig själv, och resten av världen.

Så jag låter det vara igenväxt.

Annonser

11 thoughts on “Därför bär jag inte örhängen längre.”

    1. fröken öquist, nä absolut inte. om det kändes viktigare för mig att bära örhängen skulle jag ta striden.

  1. Det är jättetråkigt att det ska vara så men jag förstår vad du menar helt och hållet. Jag klipper t.ex inte av mig allt hår igen trots att jag ibland vill för att jag ”såg för gay ut” enligt kvinnliga familjemedlemmar och bekanta. Hur man nu än gör det.

    Förövrigt vill jag ge dig en eloge för din klädstil, du är lätt på topp tre av bäst klädda män jag har träffat.

  2. ”Du ville ändra på dig själv och på din värld men fick då ofrivilligt se att den var seg, livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg.”

  3. Vad roligt det skulle vara att göra ett litet experiment. Om vi gick ut på stan tillsammans och jag hade på mig mina kängor, jeans och nån av mina skjortor och du hade något av dina favoritplagg och skor med klack och örhängen (jag har aldrig örhängen eller skor med klack). Vad kul det skulle vara att se folks blickar, kanske smygfilma dom, hehe!

  4. Åh, jag har lite samma sak, fast tvärtom. Jag är 18 och har inga hål i öronen, fast jag är tjej. Och så fort jag drar tillbaka håret eller någon är extra uppmärksam får jag en kommentar om det. Som om det vore något självklart att flickor har det, som om de växer dit naturligt vid sju års ålder.
    Det är nog inte är lika upprörande som örhängen på en pojke var för typ tio år sedan, men folk kan bli ganska störda på det också. Min syster köpte när jag var 16 presentkort för piercing åt mig och mina vänner örhängen för att jag ”äntligen skulle få” ta hål, som om någon förbjudit mig.

    Du har en himla fin blogg förresten!

    1. lovisa, tack! allt det som går emot vad våra könsroller föreskriver, som nåt så simpelt som örhängen, blir något folk anmärker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s