Jag vill inte se smalhet som komplimang längre.

Ibland händer det att någon säger att jag ser smal ut. Att jag har gått ner några kilo. Det är bara något snällt en vän kan säga. En komplimang.

När någon säger det säger jag tack. För även jag tar det som komplimang. Jag översätter smal med snygg, lyckad, vacker. Så jag säger tack.

Men jag vill inte säga tack längre.

För det är mer än några oskyldiga snälla ord. Det är ett uttryck för en kultur där smalheten är det största målet, den största komplimangen, och där vi alla är med och upprätthåller det.

Jag förstår de som säger det. Det är inte deras fel och de menar väl. Vi lever alla i samma kultur där vi ständigt får lära oss att vårt värde sitter i storleken på våra kroppar.

Därför säger någon att jag har gått ner i vikt och därför säger jag tack.

Men jag vill inte vara med och bekräfta den kulturella norm som säger att några tappade kilon är den största komplimangen. Jag vill inte bidra till att vi fortsätter tänka smal/snygg och fet/ful

Jag vill inte heller bekräfta för mig själv att det som betyder mest för mig är att någon ser några kilon färre på min kropp. Jag vill inte ge en sådan komplimang en mening i mitt liv.

Jag vill fortsätta lära mig att se andra värden än antal kilon.

Så nästa gång någon säger att jag ser ut att ha gått ner i vikt kommer jag inte att säga tack. Jag kommer att fråga dem varför de säger så. Ifrågasätta i stället för att tacka.

Det är enda vägen framåt för mig.

31 responses to “Jag vill inte se smalhet som komplimang längre.

  1. Pingback: Heja Linus! | Thefatandfurious's Blog

  2. Jag säger bara okej… Med ett frågetecken efter Okej?????

    Typ denna ”Men oj, har du gått ner i vikt, va fräsch du ser ut”.

    Såg jag ofräsch ut innan menar denna person då eller? Och vad händer om man går upp i vikt igen.

    Sen att det är det första som kommenteras.. Även om de vet att man fått nytt jobb, gift sig, flyttat eller dylikt. Vikten kommer först.

    Efter mitt okej frågar jag givetvis om jag såg ofräsch ut innan. Hela strukturen bryts och de blir såklart jätteställda. De ville ju vara snälla.
    Men det är lika mycket bullshit som ”Du är inte tjock, du är vacker”.

    Tack, men jag är faktiskt båda.

    • Jag HATAR det där ”du är inte alls tjock, du är jättevacker!”. Men åh. Om jag är tjock och säger det, är det inte nödvändigtvis detsamma som att jag tycker att jag är ful. Tjock och ful behöver verkligen inte vara synonymer till varandra. Jag vet förvisso att många tänker så, men det betyder ju inte att jag gör detsamma. Det kan därför irritera mig väldigt mycket när någon säger så där till mig, att jag inte är tjock utan vacker. Även om de menar väl (tror dock att de i 9/10 fall faktiskt tycker att tjock = ful). Nu har jag å andra sidan aldrig varit direkt tjock, utan bara mullig (däremot KÄNDE jag mig tjock då), men både som mullig och smal har jag kunnat känna mig skitsnygg. Att folk fortsätter gnälla om att man inte alls är tjock eller mullig utan sååå fin upprätthåller ju bara idén om att smal = fin alla gånger, tjock = ful alla gånger.

      Och när folk säger att man blivit smal i samband med ”vad fräsch du ser ut”, är det lite som när man visar en bild för dem och de säger: ”Oj vad fin du är, du är inte alls lik dig!” Nähä, så jag var ful innan? Måhända att de inte menar så, men det är väldigt klumpigt uttryckt och jag önskar att de kunde se det. Ord kan väga väldigt tungt, speciellt om de kommer från ens nära.

      • linus fremin

        candy, ja det är det där att, var jag ful innan, var jag fel innan? den som frågar tänker nog inte så, men då måste det ifrågasättas varför den säger som den gör.

    • ann-charlotte, bra agerat! ska ta efter.

  3. Pingback: Det där svåra « It's all gonna be fine

  4. Jag har ganska nyligen gått ner i vikt jag också. Plus jag har en hudsjukdom som kommer och går och nu syns den väldigt lite för tillfälligt. Jag får ganska mycket såna kommentarer. ”åh vad smal du har blivit, vad fin du är!” och ”Din hud är ju jättefin nu!”

    Jag blir så himla less på det där. Jag kan inte riktigt bemöta såna kommentarer trevligt längre. Ger mest svarslösa svar som ”mmm”.

    För även om min kropp inte var perfekt och speciellt inte min hud så var/är jag nöjd med mig själv. När jag då får ”komplimanger” speciellt av nära vänner så känns det som att jag hade fel. att jag skulle inte riktigt vara nöjd med mig själv. Som en indirekt hint att jag inte var ”fin” tidigare. Jag vet att det de vill välmenande, men känslan finns där ändå.

    Kommer köra på din grej nu, fråga varför de sa så. För det är ju det som är problemet. De tänkte inte sig för.

    • tovelull, jag tror de allra flesta menar väl, att de vill göra en glad med det de säger, men de har bara inte förstått hur vi tolkar det. om de vet det lär de inte fortsätta helt enkelt.

  5. Du skriver det jag tänker. Oförmögen att få till det i text.

  6. Galet svårt det här…om det är någon man vet kämpat för att gå ner i vikt känns det nära till hands att ge en komplimang…och de flesta menar nog väl men ändå blir det så fel i slutändan. För det är ju som flera ovan skrivit: är man ful om man är tjock??

    Och apropå helt ingenting. Satt just och kollade på den här gamla videon: http://www.youtube.com/watch?v=eAfyFTzZDMM&feature=relmfu som direkt fick mig att tänka på din blogg!❤

    • maria stenlund, absolut kan man kredda nån för själva prestationen om du vet att den har kämpat hårt. det är ju annan sak än att kredda utseendet.

      nå, den enda bra låt christina har gjort!

  7. åh ja! Det tummar vi på : D

  8. Ja, urs. Du har rätt. Varje gång jag går upp några kilon så rasar självkänslan en aning. Jag är inte en lika cool och vacker människa. Fyfan vad det suger!

    • jennifer, liten tröst, men det går att ändra på de tankarna. det är svårt, men en ,medvetenhet om det är första steget!

  9. Otroligt bra skrivet. En sådan fin tanke.

  10. Pingback: Dagens boktips « HatchetFace

  11. Pingback: Klantiga smalhetskomplimanger och idealens sjuka fäste | Under ytan med en robust dam

  12. åhhh! nu blev jag lite lycklig

  13. Jag förstår din poäng. Jag tror mig också förstå samhället idag med skeva ideal och dylikt. Jag tror också att anledningen att jag reagerar som jag gör på din text är för jag är slav under de idealen.
    Jag blir förbannad när jag läser. Sedan jag var 11 år har jag kämpat med dåligsjälvkänsla, ätstörningar och depressioner. Alla mina vänner vet att jag är obekväm med hur jag ser ut och de senaste tolv åren har bestått av att förändra det. Fysiskt som psykiskt.
    Om jag skulle få kommentaren ”vad fräsch du ser ut, har du gått ner i vikt?” skulle jag bli uppriktigt glad och suga åt mig av komplimangen till tusen.
    Om någon gått ner i vikt pga stress, sjukdom eller problem etc. så syns det.
    Om någon gått ner för att den börjat motionera, äta bättre, sova bättre eller liknande, så syns det också.
    Och jag hoppas att det är under det senaste alternativet ni fått kommentaren ”vad fräsch du ser ut”. Annars kanske man ska ifrågasätta vad man har för vänner?

    • anna, vi tar emot saker olika på grund av vad vi har haft för tidigare erfarenheter. det jag vänder mig mot är just det att smalhet ständigt används som komplimang då jag snarare ser det som uttryck för en norm.

  14. Tack Linus! Så mitt i prick, och så angeläget. Finns bekanta/vänner i min omgivning drar sig inte för att strö ”komplimanger”, ibland i all välmening men ibland väl fördolda nålstick genom att uttrycka hur smal jag ser ut i det ena eller andra plagget, eller har jag inte gått ner ngr kilon, oh vad bra du passar i längre hår… för det får ju ditt ansikte att se smalt ut. Ibland har jag bara lust att skrika rakt ut ”f*ck off, I’m fabulous as I am! och sluta ge mig tomma kommentarer när du inte reflekterat över vad du egentligen säger”, Men eftersom jag är en dam med stil😉 höjer jag ironiskt på ögonbrynet och tittar tyst på personen och budskapet inklusive svordomen brukar uppfattas ändå :-D/Soulsister

  15. Håller med till fullo! Just det här har jag också tänkt på en del på sista tiden då jag själv gått ner en del i vikt och fått några kommentarer om det. Jag har faktiskt inte sagt tack, men det har kännts lite jobbigt, som att den som säger det förväntar sig just ett tack och tycker att man är oartig. Men jag tycker att det är jätteviktigt att inte ge efter för det och bekräfta de där ständigt närvarande idealen bara för att vara artig. Har också tänkt på hur skönt det är att de flesta inte kommenterat alls, då känns det som att folk runt mig faktiskt inte bedömer mig utifrån tjocklek ändå. Eftersom jag haft väldigt mycket issues kring det här med kropp fram tills för några år sedan är det väldigt skönt!

  16. Jag har alltid fått höra ”gud vad smal du är”, ”har du gått ner i vikt?” men med en dålig ton. Alltså aldrig nånsin som en komplimang, för jag har varit smal som en pinne även fast jag velat bli tjockare och folk har sagt att jag ser sjuk ut ibland. ”Äter du ordentligt?”. Jag tror jag aldrig nånsin faktiskt tagit det som en komplimang, men nu när jag tänker efter vet jag inte om det någon gång var menat som det. Kanske är det att det färgas lite av hur man själv känner inombords. När någon frågar dig ”har du gått ner i vikt?” och du säger ”varför frågar du det?” kanske någon svarar att de är oroliga eller är rädda att du inte äter ordentligt.

  17. oh va bra du skriver! Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s