Vart har den feministiska debatten tagit vägen?

För några år sedan frågade tidskriften Arena 22 välkända feminister om vart den feminisitiska debatten har tagit vägen i det offentliga samtalet.

Det är tyvärr relevant läsning, även några år senare.

Alla från Karin Eder-Ekman, Nina Björk och Ulrika Lorentzi till Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg och Dilsa Demirbag-Sten svarade.

Trots att dessa kända och ökända feminister kom från många olika håll, både politiskt, akademiskt och erfarenhetsmässigt, så gick det att skönja ett mönster utifrån deras svar.

Flera trodde att feminismen hade försvunnit från mediers agenda på grund av högerregeringens ointresse för feministiska frågor och hur det påverkar medieintresset av dem. Men framför allt lyfte flera fram själva medielogiken.

Författaren Maria Sveland sa så här:

”Därför att medierna är ett patriarkalt nattsvart rövhål vars favoritsysselsättning just nu är att låta kvinnor ge sig på andra kvinnor (läs feminister) offentligt.”

Journalisten Maria-Pia Boëthius var inne på samma spår:

”Hoppa-på-varann-feminism är ganska ointressant, men den är vad medierna vill ha. Har man en underbar ny idé gäller det att hålla den borta från medierna tills den är genomförd.”

Men det var Nina Björk som satte huvudet på spiken när hon sa att problemet är att de feministiska frågorna inte är en integrerad del av samhällsdebatten:

”Det offentliga samtalet tenderar tyvärr att följa nyhetslogiken. Eftersom feministiska frågor har varit ”inne” blir de då snart ”ute”. Men om det uppstår några mediemässigt häftiga bråk mellan olika personer beredes den förmodligen snabbt plats.”

Men inte är den feministiska debatten helt död bara för att medierna inte bryr sig? Nej, så klart inte. Många i Arenas enkät framhävde också att den feministiska debatten fortfarande är levande i allra högsta grad.

Fast på universiteten, i föreningarna och vid köksborden.

Men det är där jag ser ett problem, då precis som nu. Den inomfeministiska debatten har alltid hållits levande, men då det feministiska projektet har samhällsförändrande mål räcker det inte med de arenorna.

De feministiska frågorna, och då menar jag inte bara konsensusfrågor som även icke-feminister håller med om, måste ta tillbaka utrymme i det offentliga samtalet.

Med en regering med provocerande ointresse för frågorna (se bara hur de nu vill utreda jämställdheten tills efter nästa val…) och en försvagad vänsteropposition, så är det vi feminister som måste försöka sätta agendan, ta initiativ och faktiskt agera för förändring.

Jag vet många som redan gör sitt yttersta.

Vi måste skapa nya vägar. Många har redan skapats. Även om de feminisistiska plattformarna lyser med sin frånvaro i de traditionella medierna har det uppstått en mängd sådana på bloggar och nätforum.

Tack vare nätet och alla dess möjligheter har den feministiska gräsrotsrörelsen blivit både mer synlig och mer nyskapande. Precis som Arenas enkät slog fast för några år sedan lever feminismen.

Men den lever inte på nyhets- eller debattsidorna i tidningarna.

De feministiska samtalen förs på andra plattformar nu än tidigare, men för att feminismen verkligen ska integreras i samhällsdebatten krävs det att samtalen förs på så många plattformar som möjligt.

Även på de mer traditionella.

10 responses to “Vart har den feministiska debatten tagit vägen?

  1. Det sorgligaste när jag läser detta är insikten att feminism och jämställdhet betraktas som ett särintresse – något man kan täcka in med en enda utredning – snarare än något som måste genomsyra hela politiken.

    • marius, tyvärr är det ofta så feminism behandlas istället för ett heltäckande perspektiv på politiken.

  2. Samtidigt argumenterar antifeministerna intressant nog mer och mer för att feminismen bereds för stor plats, att allt handlar om feminism nu för tiden, att män inte får vara i fred från feminismen någonstans överhuvudtaget, att allting sker utifrån ett feministiskt perspektiv, tidningarna är feministiska, nyhetsrapporteringen i etermedia är feministisk, ja det är faktiskt feminister precis överallt! Men det går enkelt att förklara med att antifeministerna sätter likhetstecken mellan kvinnor och feminister och antagligen tror/tycker att eftersom kvinnor nu för tiden syns mer i media än tidigare så innebär det att allt har ett feministiskt perspektiv. Och detta trots att det fortfarande är till största delen män som uttalar sig i media och som styr nyhetsrapporteringen.

    • peaches, ja det är lustigt det där. tror du har rätt i att de sätter likhetstecken mellan kvinnor och feminister. tror också att de tar åt sig så mkt varje gång nån nämner genus i medierna att de tycker att det sker hela tiden.

  3. jag tror mycket handlar om medialogik precis om Nina Björk var inne på. ena dagen är en viss fråga inne, ibland är den ute.
    Vare sig högern eller vänstern är speciellt bra på feminism. Högerns feminism är för snäv då den bara fokuserar på redan privilegierade kvinnor som har råd och anser sig ha rätten att köpa RUT. annars riktar den in sig på att välutbildade kvinnor med stort ekonomiskt symboliskt och socialt kapital ska ha rätt att sitta i börsnoterade företag. visserligen ska kvinnor ha samma chanser som män, men feminismen slår fel om den bara ska hjälpa redan relativt privilegierade kvinnor och inte de kvinnor som har det allra sämst.
    Inom vänstern är det viktigare att hålla ihop och inte splittra vänstern, ett budskap som jag tycker att en hel del vänsterfeminister har anpassat sig till.

    • svalin, högern har aldrig varit intresserad av feminism och de som är det tycker inte att politik ska användas för att förändra orättvisorna. vänstern har tappat feminismen på senare är av feghet för att alienera väljare.

  4. True dat, men hur ska en vettig debatt kunna föras i ”stormedierna” när de inte ens klarar av att rapportera om aktuella event som Wall Street-demonstrationerna på ett vettigt sätt? Allt som inte är binärt (rätt/fel, bra/dåligt, svart/vitt) och har ett t-y-d-l-i-g-t (läs enkelspårigt) budskap betraktas och kommenteras på ett skeptiskt och distansierat (läs partiskt) sätt. Det får mig att tvivla på intelligensen hos de som kontrollerar dessa kanaler.
    Imorse kläckte ankaret på CNN ur sig att (ung.) ”först så klagar demonstranterna på att media inte rapporterar om deras aktioner, men sen dränker de Fox-newsreporterns mikrofon i protestramsor. Hur vill de ha det egentligen?”
    Duh!

  5. Den här videon påminde mig om dig och din blogg, tänkte att jag lika gärna kunde tipsa dig om den i en kommentar (även om du kanske sett den redan)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s