Att skada sig själv så att det inte gör ont längre.

Att skada sig själv. Skära tills det kommer blod. Låta en smärta dölja en annan. Jag vet hur det känns. Jag skrev en dikt om det när jag var tonåring:

”håll mig
håll mig
håll mig

borta från mig själv
och den där kniven som alltid är till hands

sår som inte är öppna än
öppna dem

ut ur huden
ut ur huden

ska lättnaden komma”

Men jag skar aldrig mig själv, på riktigt. Jag bara fantiserade om det. Men det är lätt att tro att jag har försökt. För tvärs över min ena handled har jag ett avlångt tunnt ärr. Som från ett rakblad över blodådrorna.

Men det kommer från min perserkatt. Som klöste mig den där gången när min dåvarande pojkvän tyckte det var en bra idé att torka henne med en hårtork efter att hon hade badat.

Hon blev livrädd, så klart, och rev mig rakt över handleden. Allt blod över henne, och mig. Kvar har jag mitt ärr. Varje gång jag ser på det tänker jag på henne. Det är ändå något fint över det.

Ett minne på min kropp från henne.

Så jag tänker på alla de som skär sig själva. Som skär in minnen från sina mörka dagar. En livslång påminnelse om smärtan de en gång kände.

De är har blivit allt fler de senaste åren. De som bär på så mycket smärta i hjärtat att de tror att kroppslig smärta gör det lättare. Det är fruktansvärt med självskadebeteende. Hur utbrett det är, och hur många som mår så dåligt.

Det finns många anledningar till att skada sig själv. Jag vet bara mina egna.

De syntes inte som ärr på huden. De syntes som spyor i en toalettstol. De syntes som min besatthet vid att svälta mig själv, vid att beröva min kropp från all mat. Det var så jag skadade mig själv.

Så tänker jag på alla de minnen vi alla bär av våra mörka dagar. De må inte synas som faktiska ärr på våra kroppar, utan snarare på våra hjärtan. De sitter där, och ibland känns de mer än annars.

Men de är för alltid där, någonstans därinne. Ärr behöver inte sitta på huden för att ses och kännas. Och de behöver egentligen inte kännas alls om man inte låter dem. Utan istället låter dem vara som en del av sig själv. Men det tar tid.

Men en dag är de vackra minnena fler.

Annonser

2 thoughts on “Att skada sig själv så att det inte gör ont längre.”

  1. genom dina texter känns det nästan som vi pratar med varandra utan att prata. i hjärtat och tanken liksom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s