Mitt böghjärta sörjer varje bögkaraktärs olycka.

Som många av er vet är jag nördigt intresserad av att följa bögkaraktär i såpor från världens alla hörn. Som jag ser det är det en fantastisk revolution för hbt-representation som gjorts tillgänglig tack vare YouTube.

Men det ä oerhört känslosamt att följa dessa bögkaraktärer. För jag blir lätt så emotionellt investerad. Jag blir liksom stereotypen av den där amerikanska hemmafrun som lever sitt liv genom såporna.

I nästan två år följde jag till exempel karaktärerna John Paul och Craig i den brittiska såpan Hollyoaks (se bilden). De är fortfarande mitt favoritpar. Jag minns så väl hur jag grät när de fick sitt olyckliga slut.

Och jag minns så väl hur jag grät när Craig kom tillbaka några år senare och de fick ett av ytterst få lyckliga slut två bögkaraktärer har fått med varandra i en såpa.

Vi är alla i behov av att se lyckliga slut. Men jag har insett att det blir än mer påtagligt med hbt-karaktärer. Helt enkelt för att ett utmärkande drag i skildringen av dem är att de utsätts för så mycket olycka.

Speciellt bögar dör som flugor inom populärkulturen.

Jag kan bara ta några aktuella exempel. Mitt nuvarande favoritpar bland bögarna i såpornas värld är Edwin och Lucas i nederländska såpan Goede Tijden Slechte Tijden. De har precis fått varandra efter mycket bekymmer.

Men nu ligger Lucas i koma och Edwin sörjer. Och jag sörjer med honom.

Eller som Aaron i brittiska Emmerdale som hjälpte sin, från nacken ner paralyserade, pojkvän Jackson att ta livet av sig. Och nu sörjer Aaron honom och sitt beslut genom att börja skada sig själv tills han blöder.

Eller ta Roman i tyska såpan Alles Was Zählt som i veckan dog av en hjärntumör efter sitt livs bästa konståkningsuppvisning. Han tog sitt sista andetag i armarna på sin älskade Deniz.

Bögarna dör inte bara i såporna. När jag ser på min lista på världens bästa bögfilmer så har en huvudkaraktär dött i hälften av dem. Eller ser på redovisningen av bögkaraktärer på tv. Alla dör eller skadas.

Vad sänder det för signaler?

Visst kan man säga att det enbart är en representation av den på många sätt homofoba värld vi lever i där hbt-personer faktiskt dör av olika anledningar. Men det här är ändå fiktion.

Och fiktionen befäster verkligheten.

Det finns alternativa berättelser att berätta. Och som tur är berättas de i allt större utsträckning med varje år. Men problemet för mig är att jag på något sätt är fast i föreställningen om det olyckliga bögslutet.

För sanningen är att för varje bögkaraktär som dör blir jag påmind om hur jävla illa det fortfarande kan vara för hbt-personer runt om i världen. Både i verkligheten, och i fiktionen. Olyckan är ständigt så nära.

Det känns alltid i mitt böghjärta.

(Nedan är ett klipp från där Edwin sörjer att Lucas ligger i koma. Gråter varje gång jag ser det.)

4 responses to “Mitt böghjärta sörjer varje bögkaraktärs olycka.

  1. I ”I love you Phillip Morris” har de ju drivit med det olyckliga bögslutet. Inte en så värst bra film i och för sig, men med en lite oväntad twist.

    Men jo, du har rätt när jag tänker efter. Det är nog därför jag gillar fan fiction så mycket! Man vet att de får varann i slutändan, efter alla intriger och problem,

  2. Kanske samma mekanism som gör att det alltid är de ”dåliga” flickorna som går åt först i skräckfilmer, medan oskulderna överlever? Något som ju för övrigt också drivits med i den där teen movie-hopplocks-genren, vad den nu kallas.

    • peaches, heteromannen måste ju få vara hjälten, hur ska det annars gå! och slamporna är ju bara dumma och förtjänar ju att dö. typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s