Läs den jobbigaste intervju jag någonsin gjort.

Trots att jag har slutat mitt sommarjobb på Aftonbladet Söndag så kommer en hel del texter jag har skrivit publiceras i kommande nummer under hösten.

I numret som kommer imorgon har jag flera artiklar med. Nämligen fyra av puffarna på omslaget. Men artiklarna om sponsrade kändisbröllop och falska nyheter i all ära, det är de två andra jag har skrivit som är mer intressanta.

I den första har jag försökt ta reda på hur det påverkar oss att ständigt mötas av positiva och lyckade människor i vår nyhetsfeed på Facebook.

För hur ofta läser vi inte om hur ofta alla andra tränar, vilken snofsig middag de har gjort eller hur utvecklande deras arbeten är? Själv sitter man där i mjukisbyxor mitt i vardagstristessen.

Hur påverkar det vår självkänsla att ständigt möta en vägg av lyckade människor? Den frågan har jag försökt svara på genom att intervjua en forskare som försöker synliggöra ett samband mellan användande av Facebook och välmående.

Den andra intressanta artikeln är en lång intervju jag har gjort med Jan Guilllou. Ni kan säkert gissa hur den var att göra. För inte är vi särskilt lika jag och Jan Guillou. Varken åsiktsmässigt eller som människor.

Och inte är vi särskilt förtjusta i varandra heller.

Det var utan tvekan en av de mest obekväma och krävande intervjuer jag har gjort i mitt liv. En där Jan Guillou gjorde det väldigt tydligt vad han tyckte både om mig och mina frågor.

Jag hade nämligen som enda mål med intervjun att försöka få honom att öppna upp sig kring sitt privatliv. Jag ville inte höra om vad han tycker om kriget i Afghanistan eller om hur Håkan Juholt är som partiledare.

Jag ville höra hur han han känner inför relationen till sina barn, om sitt äktenskap och hur det känns att bli äldre. Jag ville komma lite närmare, försöka förstå personen Jan Guillou, och inte bara åsiktsmaskinen.

Om jag säger så här: jag lyckades inte särskilt väl. Och det är just det jag beskriver i artikeln.

Så köp gärna bilagan imorgon eller på måndag!

4 responses to “Läs den jobbigaste intervju jag någonsin gjort.

  1. Ugh, det finns få människor jag tycker sämre om.

  2. Jag tror det är en väldigt bra intervju – måste fixa lösnr från utlandet – tycker just sådana situationer bäddar för mer insikter i personens (‘objektets’) förutsättningar, så att säga.. JG slår mig som en väldigt känslig person som har blivit emotionellt kvaddad av sin tids normer och psykologiska våld. Orsaken till att jag brytt mig är att han påminner enormt mycket om en släkting som har en liknande bakgrund. Ironiskt nog tror jag att de gör så gott de kan med de förutsättningar de har fått, ständigt i försvarsställning mot omvärldens angrepp.

    • katarina, grejen är att jag vet saker om honom som jag inte skrev i artikeln och som jag aldrig kommer skriva ut som befäster din tes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s