Det är inte bara skelett som har ätstörningar.

Jag blev aldrig smal. Benen, de syntes inte genom huden. Revbenen fortfarande bakom fettlagren jag aldrig kunde spy upp. Jag blev aldrig smal.

År efter år stoppade jag fingrarna i halsen. Grävde efter den minsta spillra av lycka. Upp kom bara ångest, skam och sorg. Men det höll mitt hjärta slående, dag efter dag. Dessa små pauser från smärtan.

År efter år gjorde jag det. Jag gick ner över 40 kilo. Ändå, jag blev aldrig smal. Benen, de syntes inte genom huden. Alla dessa år och jag hade bara blivit normalviktig.

Vilket misslyckande.

Men det var också det som gjorde att jag kunde hålla bulimin hemlig. För ingen kunde ju se på mig och se en typisk person med ätstörning. För vi har lärt oss att den som har en ätstörning ser ut som ett skelett.

Så är dock ofta inte fallet. Speciellt inte om man har bulimi. Man går inte ner lika kraftigt lika snabbt. Just därför kan man ljuga och säga att det är en ”normal” viktnedgång för att man äter nyttigare och rör på sig mer.

Och det uppmuntras ju bara.

Det är läskigt det där. Att människors genuina välvilja egentligen fungerar som anledning till att fortsätta spy upp. För de ser ju att man blir smalare, hejar på det för att de tror att det ger en bättre hälsa, och det tar man som ätstörd som bevis på att det man gör fungerar.

Vi måste inse att det inte bara finns en viss kroppstyp som visar att någon har en ätstörning. Det är inte bara skelett. Det är viktigt att inse det för att kunna se och förstå de med ätstörningar.

Det är direkt farligt att inte ha insikterna som hjälper en att se de som är i behov av hjälp. För tyvärr är det väldigt få personer med ätstörningar som själva ber om hjälp.

För det krävs så mycket av en människa att erkänna att den är sjuk, att den inte klarar det på egen hand och att den behöver en hand som leder den rätt.

Vi måste se igenom de stereotypa föreställningar som finns om hur en ätstörd person ser ut för att kunna se de som verkligen behöver hjälp. Det är inte bara skelett som har anorexi eller bulimi.

Men problemet är att vi alla med ätstörningar vill åt det hållet.

Jag försökte, åh vad jag försökte. Men jag blev aldrig smal. Och det är jag så glad för i dag. För jag vet vad som hade krävts av mig och min kropp för att nå dit. Sår som skulle ha varit betydligt svårare att läka.

Men det gjorde också att jag kunde gömma min ätstörning längre.

Att ha en ätstörning är att ha en sjukdom, och som med de flesta sjukdomar behöver man oftast hjälp för att sig ur den. För att det ska ske måste en själv eller någon annan först se symptomen.  Om vi gör oss av med våra stereotypa föreställningar om ätstörda kroppar blir det möjligt.

För även om många med ätstörningar är väldigt smala så är det många som är väldigt smala som inte har en ätstörning och det många som inte alls är så smala som verkligen har en ätstörning.

Det är en större mångfald än vad man tror.

Om du vill veta mer om hur man kan upptäcka en ätstörning och hur man kan hantera det kan jag rekommendera Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt och deras råd.

10 responses to “Det är inte bara skelett som har ätstörningar.

  1. Det finns ju även de som har ätstörningar (alltså psykisk åkomma) som hetsäter och överäter. Dessa ses inte heller på som om de har ätstörningar utan dom är gärna ”feta och lata”. Övervikt leder ju som kännt till många följdsjukdomar och är därför lika farligt. Jag tror att måna som har ätstörningar som gör att de går ner i vikt kan ha haft ätstörningar redan när dom varit ”stora” och som sedan kanaliserats på ett nytt sätt.

    • linus fremin

      bianca, absolut, jag har varit en av dem som hetsåt innan det gick över till bulimi i mitt fall.

  2. Jag känner verkligen igen mej i det du skriver……

  3. Jag håller verkligen med om att man behöver se bortom de stereotypa föreställningarna. Jag har alltid varit ganska smal och jag kommer ihåg alla sårande kommentarer när jag var yngre och ännu smalare, hur jag nästan var tvungen att bevisa att jag inte bantade. Trots att jag aldrig haft någon ätstörning eller bantat.
    Många personer var så otroligt klantiga och insåg inte att när man anmärker på att någon är smal i negativ ton blir som att säga att ”du duger inte som du är”.
    Nej så som sagt, det är betydligt bättre att försöka ha ett större perspektiv och inse att man inte vet vad som händer inuti en människa. Ätstörningar handlar ju om hur man tänker/känner, inte vilken sorts kropp man har.

  4. Jag känner igen mig väldigt mycket, jag var väldigt sjuk i många år men aldrig underviktig. När jag väl hade sökt vårt och bestämt mig för att kämpa för att bli frisk hade jag inte bara sjukdomen att kämpa mot, utan människors märkliga föreställningar. Jag fick många kommentarer som yttrades av välvilja men tyvärr bara blev ytterligare en börda i min kamp mot sjukdomen.

    • linus fremin

      postdbt, ja, det är så dumt att det läggs en extra börda. vi måste sluta kommentera varandras kroppar. punkt.

  5. Så vad hände med dig? Vad var det som gjorde att du kom till rätta med din ätstörning (vilket jag tokar det som att du gjort i detta inlägg, jag har ju inte hunnit läsa hela din blogg än.)?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s