Att resa till en plats man vill lämna.

Jag har varit så många människor i mitt liv, men alltid mig själv.

Som för några år sedan då jag satte mig i en taxi med en stulen vodkaflaska i handen och bad om att åka från en fest till en annan.

Jag kom aldrig fram.

På något sätt brast det i den där taxijäveln. Jag var det grinande fyllot med ett brustet hjärta och en halvt tömd vodkaflaska.

Jag vet inte hur jag kom hem, jag minns bara alla tårar. För det finns ingen ensammare än den som sitter själv i en taxi mitt i natten med en vodkaflaska i handen.

Jag visste att jag var tvungen att gå vidare. Gå vidare från killen jag hade förälskat mig i. Jag hade honom på alla sätt jag behöver någon. Så det var en lång sträcka att färdas från honom.

Ända ner i flaskbottnen.

Men jag gick vidare. Blev en annan av den erfarenheten. Gick vidare som en annan, men ändå mig själv. The story of my life.

Jag byter skinn som en orm. Till slut minns jag inte vilka mönster och färger de gamla skinnen hade. För de känns främmande. Som om de tillhörde någon annan, och inte föll från mig, från min kropp.

Det är därför jag kan se tillbaka på allt det sorgliga, allt det vackra, och känna att det hände något annat jag. Att den jag är nu är jag för att allt det sorgliga, allt det vackra, gjorde mig sådan.

Jag släpper taget om mina gamla jag för att kunna fungera i det jag som är nu.

Något Josephine Forsman i Sahara Hotnights sa i en intervju nyligen slog an något hos mig. Hon sa att hon åker upp till sin hemstad Robertsfors:

”För att försätta mig i en stämning av att vilja åka därifrån.”

Jag tycker det beskriver hur man ibland omedvetet trampar i samma spår, gör om samma misstag, bara för att få känslan av lämna det bakom sig. Att det ibland tar några turer innan man hittar rätt.

Utan resan kommer man ingenstans.

Det är denna resa som är ens jag. Att man alltid är i konstant förändring. Ens kärna förblir densamma, men resten utvecklas, utmanas, bryts sönder, läker, om och om igen.

Det är om man stannar i sin rörelse framåt som livet också stannar.

Då är att resa till en plats man vill lämna att föredra.

Annonser

1 thought on “Att resa till en plats man vill lämna.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s