Att gå vidare utan den sista triumferande scenen.

I går skrev jag om hur jag fick säga mina sista ord till den före detta pojkvän som våldtog mig. Ni läsare skrev då så otroligt snälla och fina saker. Kallade mig modig och stark, vilket bara stärkte mig ännu mer.

Jag tackar er alla för det. Det värmde så.

Men jag känner att jag måste diskutera något. För det var någon som skrev att det som hände mig var som en scen man drömmer om att få vara med i. Att möta den som gjort en fel och då kunna säga de rätta orden.

Det är så vi gärna vill se offer. Att de reser sig upp mot personerna som har behandlat dem fel. Vi har alla sett filmerna där offer för mobbning, våld eller sexuella övergrepp reser sig upp i en triumfartad sista scen.

Det är så vi förstår att personen har gått vidare, bearbetat smärtan och omvandlat den till styrka och mod. Det är så vi förstår att personen inte längre är ett offer längre.

Att den har tagit tillbaka sig själv.

Jag fick min sista scen i mitt livs film där jag visade mitt övertag över personen som hade våldtagit mig. Jag är glad över det, men det är ju faktiskt så att de allra flesta inte får sin slutscen.

Sitt avslut, sin upprättelse, sin triumf.

De måste istället lära sig att leva livet utan det.

Men vi behöver inte den där slutscenen.

Förstå mig rätt. Det var en fantastisk känsla att säga mina sista ord. Det var mycket ångest, smärta och svärta som släppte i och med det. Men allt det kan släppa ändå.

Vi måste tro det, annars missar vi möjligheterna att gå vidare.

Annars står vi och stampar på samma plats, samma smärta, och bara gräver oss djupare och djupare ner. Jag vet att det är svårt. Jag vet verkligen att det är en lång jävla väg att vandra. För jag har vandrat den många gånger.

Men sanningen är att jag inte behövde min sista scen. Jag hade gått vidare så pass långt ändå, och all den smärta som fortfarande fanns kvar, den skulle ha släppt inom sinom tid ändå.

Vi gör oss själva inga tjänster om vi tror att endast en sista scen, en sista triumferande scen, är det som kan läka oss. Vi kan inte haka upp vår lycka och utveckling på det. För det tar oss ingenstans.

Så släpp filmscenen i huvudet. Den är inte nödvändig för att gå vidare. För hur mycket man än vill säga till personen att den gjorde en jävligt illa och att den bör ta ansvar för det, så är den viktigare konversationen den med en själv.

För att på så sätt kunna släppa smärtan på egen hand.

Det är den bästa slutscen jag kan tänka mig.

4 responses to “Att gå vidare utan den sista triumferande scenen.

  1. Jag håller fullständigt med dig om att man kan gå vidare utan slutscenen och hur ofta får man det perfekta tillfället egentligen.
    Jag stod också öga mot öga med en person som gjort mig väldigt illa. Jag låtsades som om ingenting någonsin hänt. Något jag genast ångrade och länge var det det ögonblicket jag hängde upp mig på. Jag kände mig svag och fantiserade kring vad jag skulle ha sagt. Jag har senare kommit på att jag egentligen inte alls är intresserad av att säga något. Det skulle bara ge honom känslan av makt över mig igen. Men att fantisera om ögonblicket fungerade väldigt bra för mig eftersom det jag mig chansen att aktivt formulera en massa saker jag kände.

    Att han gjorde mig illa veta han om och det är det som är det viktiga för mig. Tyvärr verkar det inte bry honom ett dugg men det är verkligen inte mitt problem.

    • linus fremin

      lisa, ja, tror att det kan vara fruktbart att fantisera om den där scenen enbart för att det får en formulera saker för en själv som man tidigare inte kunde formulera. det är just denna inre konversation som är viktigare än den med den som gjort en illa.

  2. Det är faktiskt något som jag också ”predikar”, att man inte behöver den där upprättelsen eller ”closure” för att gå vidare. Även i andra jobbiga situationer som t.ex. ifall man blivit lämnad av sin partner utan förklaring. Man har ändå all info man behöver för att gå vidare om man bara väljer att se det.
    Men sen att det såklart är skönt ifall man får det där tillfället att sätta ner foten, det är ju bara grädde på moset ifall man redan gått vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s