Oprahs sista kärleksbrev till mig, och världen.

”This last show is about me saying thank you. It is my love letter to you.”

Med de orden sammanfattade Oprah Winfrey hela det sista fina och värdiga avsnittet av The Oprah Winfrey Show. Och vilket kärleksbrev det var. Ett helt livs lärdomar, 4561 avsnitt senare.

Oprahs farväl var ett avsnitt för alla oss som har haft en personlig relation till henne genom våra tv-rutor i alla dessa år. Vi som har nåtts av hennes budskap och som har förändrats av dem.

Det var inte ett sista avsnitt för de som inte har någon relation till henne. För de som inte bryr sig om annat än underhållningen.  För dem framstod säkert avsnittet som mässande, predikande och fullständigt oglamoröst.

Men för mig, åh för mig, var det perfekt.

Det var en stilla timme som samlade alla Oprahs lärdomar under 25 år. Ögonblicken som förändrade hennes sätt att tänka, och vara. Allt hon har velat lära oss tittare genom sig själv och sina gäster.

”Sometimes I was a teacher and more often, you taught me. It is no coincidence that I always wanted to be a teacher and I ended up in the world’s biggest classroom. And this, my friends, will be our last class from this stage.”

Avsnittet var en sista uppmaning om att leva våra bästa liv. Att hitta det som ger oss själva, och världen, något. Om att försöka nå platsen i oss själva där vi slutligen vet att vi är värdiga kärlek och lycka.

”There is a difference between thinking you deserve to be happy and knowing that you are worthy of happiness.”

Hon pratade om att bara vi själva har ansvar för våra liv. Oavsett vad som händer oss i livet ligger ansvaret för att skapa lycka bara hos oss själva. Det är en svår insikt, men det är en som kan frigöra oss.

Hela avsnittet, denna timmeslånga predikan, var för mig som att se någon jag älskar säga hejdå och lämna efter sig ett brev med alla sina lärdomar från livet. Det man skulle vilja ha från varenda människa man har älskat som har gått bort.

Vad ska jag lära mig förutom hur ont det gjorde att du försvann?

Det var fruktansvärt känslosamt för mig att se det sista avsnittet. Oprah själv blev tårögd när hon pratade om hur hon som liten flicka inte kände att hon fick särskilt mycket kärlek, men att hon har fått så mycket av publiken.

”From you whose names I will never know, I learned what love is. You and this show have been the great love of my life.”

Åh.

Så det allra sista farvälet:

”I thank you for being as much of a sweet inspiration for me as I’ve tried to be for you. I won’t say goodbye. I’ll just say, until we meet again.”

Sedan gick hon långsamt ut ur studion, kramade, pussade och hejade på publiken en sista gång. När eftertexterna sätter igång ser man hur hon går genom korridorerna där hela hennes personal står vid sidorna och gratulerar henne.

I det allra sista klippet av tv-showen någonsin lyfter hon upp sin hund Sadie och går ensam bort i den folktomma korridoren, ut ur bild. Det sista farvälet.

Kvar är jag, gråtandes på min soffa, så tacksam för alla dessa år. Jag skrev henne ett kärleksbrev och här fick jag mitt.

Åh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s