Det är så här alla mina kärlekshistorier börjar.

Jag är dålig på att minnas hur det kändes i början. Vilka ögonblick som fick mig att ramla rakt in i kärleken. Ögonblicken som gjorde knäna så svaga att jag visste att det här är en att behålla.

Jag är dålig på att leva bara nu. Att uppskatta glädjen i att någon tar på mig nu och inte bara tänka på att han kanske inte kommer att göra det nästa vecka. Jag måste börja samla på ögonblicken redan nu.

Så jag gör det. Som den där gången i början.

Vi hade druckit sju öl var. Jag vet för jag räknade dem under hela kvällen. Jag tänkte att det skulle hindra mig från att bli för full. Men att bara räkna utan att ha en gräns är bara att räkna ner en fylla.

Så vi beställde in en åttonde. Lokalen var knökfull, temperaturen steg för varje person som tryckte sig in. Utanför var det försommar, men vid vårt bord längst in i lokalen var ljusen tända på borden.

Jag ville aldrig att tiden skulle gå ur kvällen.

Han strök bort håret från mitt ansikte, och lite av svetten som hade samlats på min panna. Jag ville bara kyssa honom. Men jag gjorde det inte. För allt inom sinom tid.

Tålamod, måste lära mig tålamod.

Är det inte lustigt att jag som bög föreställer mig hur mina framtida barn ska se ut så fort jag får känslor för en kille? För det var vad jag föreställde mig där vid bordet när jag såg hans leende i ljuset.

Jag log så där fånigt hela kvällen, så pass att han påpekade det. Jag skrattade bort det, men jag visste. Jag ler inte fånigt för vem som helst. Bara för den som får mig.

Efter den nionde ölen gick vi ut i natten. Han tog mig under armen. Jag tände ciggen mot hans. Tänkte att det var så löjligt. För jag kunde inte släppa blicken från honom länge nog för att koncentrera mig på att tända ciggen.

Men till slut, röken ut i natten.

En försommarnatt och vindarna längs Odengatan fick mig att rysa till. Men hans arm under min värmde mig. Höll vädret utanför min kropp. Höll värmen kvar i mitt hjärta.

Framme vid tunnelbanan frågade han om han fick sova hos mig. Jag ville inte skrika ut ja så jag sa att det fick han, men på sin sida sängen. Han sa: ”Har jag redan en egen sida?”

Jag rodnade i mörkret.

På tåget hem lutade jag mitt huvud mot hans axel och tänkte att det är så här alla mina kärlekshistorier börjar. Med axeln mot.

Det är så här alla mina kärlekshistorier börjar.

Ett ögonblick att spara.

4 responses to “Det är så här alla mina kärlekshistorier börjar.

  1. Fröken Frodig

    Ah, du skriver så fint Linus!

  2. Åh, precis. Vad fint. Nu känner jag mig förälskad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s