Mitt kärleksbrev till Oprah Winfrey.

Jag har varit med om många sorger i mitt liv. Alldeles för många. Mitt hjärta har åldrats som fan. Och jag har delat med mig av det med alla er som läser mina texter.

Att skriva har under alla år fungerat som självterapi. För allt detta jävla mörker, jag har hanterat det själv. Jag har aldrig gått i vanlig terapi. Det har aldrig varit för mig. Istället skrivandet.

Sätta ord för ord för tanke för tanke.

Men jag har förutom skrivandet fått en annan sorts terapi flera gånger i veckan i nästan 15 års tid. Som har gjort alla dessa sträckor jag färdas betydligt lättare. Som har gjort att jag överhuvudtaget färdas.

En sorts terapi som har låtit mig få vila från vad dessa ögon har sett, vad denna bröstkorg har hållit, vad dessa revben ännu håller.

Jag har funnit allt det hos Oprah Winfrey.

Jag har genom åren skojat med mina vänner att jag gråter till varenda avsnitt jag ser av The Oprah Winfrey Show, oavsett vad det handlar om. Det är faktiskt helt sant. För hon har den effekten på mig, Oprah.

Att jag blir helt sårbar, men även mottaglig, för allt hon säger.

Ord kan därför inte beskriva vad hon har betytt för mig i mina mörkaste stunder. Den tröst, den klokhet, de insikter jag har fått från att nästan varje dag i 15 års tid ha sett The Oprah Winfrey Show.

Hon har genom sig själv och sina gäster lärt mig mer om livet än få andra. För jag har känt varenda ord hon har sagt. Vartenda aha-moment hon har fått har jag fått med henne.

För jag minns än i dag program från för tolv år sedan, från åtta år sedan, från tre år sedan, som har fått mig att se på saker och ting på nya sätt. Som har fått mig att ta stegen vidare.

Det som har påverkat mig mest är Oprahs outtröttliga vilja att ständigt utvecklas, att ständigt få nya insikter om sig själv och världen och hennes ständiga vilja att bli och må bättre.

För jag försöker att ha samma inställning i livet. Det syns i mina texter. Hur jag ständigt försöker att utveckla mina tankar och komma till nya insikter om att gå vidare från ätstörningar, från min mammas död, från våldet jag har utsatts för.

Oprah har lärt mig att göra allt i livet med ett syfte. Att det är så man lever ett medvetet liv. Det är därför varenda text jag skriver måste ha ett syfte för att den ska skrivas. Den måste tillföra något, om så bara ett skratt.

Men hennes viktigaste lärdom till mig är: ”If you know better, you do better”. Det betyder att om man ständigt söker efter ny kunskap och nya insikter om sig själv kan man också förändras, utvecklas.

Som hon sa bara här om dagen i ett avsnitt:

”All pain is the same. Everybody is just acting at the level they know and when you know better, you do better.”

Oprah är just ett levande bevis på att man kan resa sig från allt. Det må gå långsamt och göra ont medan benen rätar ut sig i kroppen. Men till slut så står man där med ryggraden på plats och blicken mot himlen.

För Oprah har visat att det går. I mitt livs allra mörkaste stunder, och de har varit många, så har hon lärt mig något som har gjort att jag har sett något sorts ljus. Genom mina tonår, genom mina vuxenår.

Det är det jag tänker på när det allra sista avsnittet någonsin av The Oprah Winfrey Show sänds i dag efter 25 år i rutan. Jag kan inte beskriva hur känslosam det gör mig.

För det är som att jag förlorar en 15 år lång vänskap.

Jag förstår att många av er som läser det här inte fattar Oprahs storhet. Kanske för att hon aldrig har betytt något särskilt för er personligen. Det kan jag förstå.

Men det går inte att komma i från att hon har förändrat miljontals liv genom åren, direkt och indirekt. Det går inte heller att komma i från att hon är en av världens mäktigaste trots, ja trots, att hon är en svart kvinna.

Det finns mycket gott att säga om Oprah, även om man inte gillar henne personligen. Det finns säkert de som har mycket ont att säga också.

Men allt det spelar ingen roll för mig. För även om hon har påverkat miljontals människors liv så älskar jag henne för vad hon har gjort med mitt.

Utan henne skulle jag inte vara den jag är i dag.

6 responses to “Mitt kärleksbrev till Oprah Winfrey.

  1. Pingback: Oprahs sista kärleksbrev till mig, och världen. «

  2. Åh, jag förstår dig. Jag förstår Oprah med. Jag älskar henne också! Hennes show är det bästa som någonsin visats. Vår egen malou, som ska vara någon form av Oprah, är en skymf. Det är sorgligt att the Oprah show är slut ( iden här formen) nu. Hon hade aldrig behövt sluta. Hennes show blir aldrig omodern eller färdig!

  3. Ryser. Jag ÄLSKAR Oprah.

  4. Pingback: Vad jag har lärt mig av Days of our lives. |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s