Jag har bevis på att smalhet inte ger lycka.

Att ha bulimi, jag beskrev det en gång som att alla ens tankar är inlåsta på Alcatraz. För att ha bulimi är som att ständigt ha fängslade tankar. För tankarna är fastkedjade kring kroppen, utseendet, vikten.

Fettet.

Jag har många gånger beskrivit hur bulimin gav mig allt det som jag var desperat efter att få. Att den fungerade som en flykt från mig själv, en oas från all smärta och en känsla av kontroll i allt kaos.

Allt i ett.

Men fixeringen vid min kropp, mitt utseende och att uppnå smalheten handlade också om att jag trodde att just smalheten skulle göra mig lyckligare. Om jag bara blev tillräckligt smal så skulle allt ordna sig.

Jag skulle bli lycklig.

Om jag blev smal skulle jag få all framgång, lycka och kärlek jag ville ha. För jag kunde inte se hur jag som fet kunde få en karriär, få någon att tycka att jag var attraktiv och bli kär i mig eller hur jag skulle kunna må bra i mig själv.

Allt, hela meningen med mitt liv, hängde på att jag skulle bli smal.

Det är denna omöjlighet som är en ätstörning. För hur många kilo jag än tappade, över 40 kilo under flera år, så såg jag mig aldrig som smal nog. Smal nog för att lyckan skulle kunna komma.

För om man har en ätstörning ser man inte sig själv. Man är blind inför sin egen kropp, sin egen spegelbild. Man ser bara fettet, det som hindrar en från att bli lycklig.

Man ser inte sig själv.

Nu har jag varit utan mitt bulimiska beteende i flera år och jag har gått upp många av de kilon jag då tappade. Men trots det har jag fått ett sundare förhållande till min kropp och mina tankar om den.

Men jag är fortfarande a work in progress.

För det var först i veckan som det verkligen gick upp för mig. Att allt det som jag trodde på som bulimiker, att bara smalhet kunde ge framgång, lycka och kärlek, så klart är helt fel.

För jag har ju bevisen.

Trots att jag inte är smal har jag lyckats etablera mig och försörja mig som journalist och skribent. Trots att jag inte är smal har jag förälskat mig i och älskat män som har känt precis samma sak för mig.

Trots att jag inte är smal känner jag mig ofta riktigt lycklig.

Även om jag fortfarande kan ha dåliga tankar om mig själv och min kropp. Även om jag inte alltid är lycklig. Även om jag är a work in progress så vet jag en sak med bestämdhet: inget av det avgörs eller förändras med smalheten.

Min lycka i livet är inte beroende av hur många kilon jag väger. Jag har bevisen för att mitt liv är fyllt av framgång, lycka och kärlek oavsett hur jag ser ut. Min lycka sitter inte i min kropp eller hur den ser ut.

Min lycka sitter i mitt huvud, och hjärta.

2 responses to “Jag har bevis på att smalhet inte ger lycka.

  1. anoreximonstret

    Tack för dina kloka ord. För en annan, som är mitt uppi en process fylld av kamp från ätstörningar, betyder dina insikter så mycket. Det är ju sant, vart enda ord du säger. Allt gott till dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s