När en försvarsminister har ett ”ljuvt leende”.

Jag undrar en sak. När var det senast ni hörde eller läste någon beskriva en man som ljuv? Att han till exempel hade ett ljuvt leende? Hur ofta beskrivs en mans leende så?

Jag har aldrig stött på det i mitt liv. Snarare är det ett uttryck som när det används används om kvinnor då dess betydelse är så tätt sammankopplat med en normativ bild av kvinnlighet.

Synonymer till ljuv är behaglig, härlig, skön, angenäm, mild, förtjusande, älsklig, intagande, paradisisk, himmelsk. Hur ofta beskrivs en karl med de orden och hur ofta en kvinna?

Ja, just det.

Ok, men varför yrar jag om det här? Jo, jag läste en artikel i kvällspressen. Den handlade om ett möte med USA:s vice försvarsminister Michèle Flournoy som var på besök i Stockholm.

I intervjun pratar Michèle Flournoy med reportern om aktuella försvarspolitiska frågor som kriget i Afghanistan, revolterna i Nordafrika och om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.

Men mitt i allt detta seriösa och allvarliga, vilket försvarspolitik, om något, borde vara, så dyker något annat upp. Nämligen Michèle Flournoys ”ljuva leende”.

Och jag frågar mig vad fan det har där att göra.

För reportern skriver så här:

”På Aftonbladets fråga om försvarsministerposten är ett jobb hon gärna tar ler Flournoy sitt mest ljuva leende innan hon svarar.

– Jag känner mig mycket hedrad över att få jobba för Robert Gates, som är den bäste försvarsminister USA haft. Jag hoppas att han stannar så länge som möjligt.

Ännu ett ljuvt leende.”

Frågan jag ställer mig är om reportern hade beskrivit leendet som ljuvt om det hade tillhört en manlig vice försvarsminister? Hade reportern beskrivit en så mäktig manlig person med ett sådant uttryck?

Hade han ens tänkt tanken? Ens sett på personen på det sättet?

Svaret är självklart nej. För det ligger något riktigt unket begravt här. Om vi gräver lite ser vi gamla patriarkala maktstrukturer visa sitt fula tryne.

För valet av ord här är inget annat än en maktutövning, oavsett om den är medveten eller inte. Det är just ofta omedvetet som strukturer som dessa reproduceras.

Det här handlar om att feminisera och förkroppsliggöra en makthavare, vilket är en regelbunden medial praktik när det gäller kvinnliga makthavare. De görs till sina kön, de görs till sina kroppar, de görs till sina utseenden.

De blir allt annat än sin kompetens, sin status och sin profession.

Vissa må tycka att jag läser in för mycket, men jag skulle påstå att sådant här går oss okommenterat förbi varenda dag. För dessa föreställningar om kvinnor och makt reproduceras i de mediala skildringarna om och om igen.

Det här är bara ett exempel.

Det är unkna patriarkala uttryck som måste utmanas.

5 responses to “När en försvarsminister har ett ”ljuvt leende”.

  1. Håller verkligen med

  2. Det här är något som har stört mig i åratal. Det verkar inte spela någon roll vilket sammanhanget är, kvinnor beskrivs just som ljuva, vackra, älskvärda och så vidare.

    Jag reagerade på det första gången för många år sedan då jag lyssnade på radio och programledaren påannonserade en låt genom att prata om ”den ljuva sångfågeln” som sjöng den (det var Tarja Turunen i Nightwish). Hade han månntro uttryckt sig på samma sätt om typ Bruce Dickinson i Iron Maiden eller Pete Steele i Type O Negative? Knappast. Men det verkar liksom inte räcka med att Tarja Turunen är en fantastisk sångerska, hon måste vara ljuv också. ”Ljuv sångfågel” tycker jag att förminskar henne något otroligt, hon är faktiskt utbildad och välrenommerad operasångerska.

    • peaches, bra exempel. och nightwish är ju knappast ljuv musik vad jag vet heller. trist att det blir så.

  3. Håller verkligen med! I princip alla kända skådespelerskor framstår som kända för sitt utseende, istället för sina prestationer. Om man kollar på ett youtube-klipp, t.ex. på Kate Hudson i någon filmscen, så är alla kommentarer lika hjärndöda. ”Damn, she’s hot” ”I’d tap that” ”Nice legs”… blablablabla. Även fast själva scenen kanske hade jättebra budskap eller skådespeleri.

    Det sjuka är att många kvinnor inte ens verkar uppfatta det hela, utan bara blir glada för komplimangerna de får till ”dom”. Skulle snarare säga till deras kroppar. De blir nästan behandlade som sminkade köttstycken. Makes me sick!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s