Att se den man älskar vara lyckligare utan en.

Åh, att se den man älskar vara lyckligare någon annanstans. Lyckligare för sig själv, utan en. Kanske ännu värre, att se den man älskar vara lyckligare med någon annan. Det smärtar så.

Som rivmärken över, och genom hjärtat.

För ibland är det så svårt att älska någon så oändligt att dens lycka uppväger ens egen smärta. Även om man skulle vilja. Att le genom tårarna och låta hjärtslagen slå vartannat av glädje och vartannat av sorg.

Att andas ändå.

Det är så svårt att vara lycklig för någon annans skull om dens lycka betyder ens egen olycka, ens egen ensamhet. Som att le medan blodet rinner ut ur ens kropp. Le tills ingenting annat finns kvar.

Att helt enkelt älska utan att kräva något tillbaka.

Jag har någon som gör det.

För jag fick ett mejl. Orden i mejlet beskrev en lycka. Orden beskrev en person som har gått vidare. Vars hand nu har hittat ett nytt sällskap. Vars ögon ser en hel människa varje gång den ser sig själv i spegeln.

Mejlet handlade om mig.

Det var min kärlek på andra sidan jordklotet som skrev om allt han önskade skulle hända mig. All lycka han tyckte att jag förtjänade. Vartenda skratt han skulle vilja höra komma från min hals.

Han skrev mejlet för att han hade läst min diktsamling. I den skrev jag i den allra sista dikten om honom:

”Jag hade en hel värld att säga dig innan du lämnade den.”

Dikterna om honom var och är allt jag vill säga honom. Om hjärtat han lämnade kvar i mig. Om hur jag blev en annan med honom i mitt liv. Någon bättre.

Dikterna var mitt största och sista kärleksbrev.

I dem yttrade jag saker som i en dålig romantisk komedi hade sagts på en flygplats precis innan han skulle flyga iväg. Det som skulle ha fått honom att stanna. Men jag lät min flyga iväg. Över haven, bortom mig.

Jag lät min flyga iväg.

Jag sa mina ord efteråt, när allt var över. När ruinerna över vår kärlek redan hade fått fäste. Det var då jag samlade alla ord över mitt livs alla älskare och insåg att han verkligen var den enda.

Den enda jag vill minnas.

Och jag ville att han skulle veta det.

Nu vet han. Och han skriver de ord jag aldrig trodde att någon skulle använda om mig. Jag må vara stark och tåla alla de blåmärken och sår livet har gett mig, men det jag aldrig riktigt har klarat av är kärlek.

Riktig kärlek.

För den har bara hänt mig en enda gång. Min familj och mina vänner ger mig kärlek för en livstid. Men en man. Någon jag själv har åtrått och älskat livet ur. Aldrig, förutom med honom.

Jag har svårare att ta emot och känna snälla ord än elaka. Det är inget att gråta över. Det är något att komma över. Och jag har försökt, och jag försöker. Han gör det så mycket lättare.

”Du är vacker. Tänk aldrig något annat om dig själv. Jag minns varje gång jag vaknade innan dig och såg dig sova. Du snarkade alltid jävligt högt, men det gjorde ingenting. För varje gång jag såg dig kände jag mig så glad över att du var min. Jag har aldrig och kommer kanske aldrig känna så om någon igen. Jag vill bara att du ska veta om att du gav mig den känslan. Just därför är du vacker som fan för mig.”

Åh, det är inte konstigt att han är den enda av mitt livs kärlekar som faktiskt har gjort mig till en bättre människa. För han har alltid sett mer i mig än vad jag själv har kunnat. För det har han min kärlek i evigheters evigheter.

Det finns inga ord för det, förutom:

”Jag hade en hel värld att säga dig innan du lämnade den.”

Jag har sagt den nu.

15 responses to “Att se den man älskar vara lyckligare utan en.

  1. Joachim Nilsson

    Oj vad vackert, tack för att jag fick dela den känslan!

  2. Linus, många gånger blir jag tårögd av dina inlägg. Idag fick jag lämna datorn för att torka tårarna. Att se den man älskar vara lyckligare med någon annan. Jag har varit med om det en gång och hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen. Som rivmärken över, och genom hjärtat.

    Det var en blixtförälskelse och jag kan än idag inte förstå varför jag bet mig fast så hårt och det lämnade så djupa spår. På bara drygt en månad hann vi börja prata på qx, träffas, bli tillsammans, gråta mot varandras axlar av rädsla för att bli lämnade och göra slut. Han gjorde slut. En vecka senare var han tillsammans med en annan.
    När jag skriver det här slår det mig att jag minns varje datum, trots att det gått fem år.

    • xmumiin, nå tack! ja vissa kärlekar sätter såna spår. och det är de som man minns varje steg av efter att de har tagit slut.

  3. Tack Linus!

    Tack för att du skriver om det som är verkligt, om ditt liv, om det som känns och det som är viktigt. Du skriver så naket och utlämnande och det tycker jag är oerhört modigt och starkt gjort av dig. Många många gånger sätter du ord på det jag själv känner eller har känt, och jag gråter många gånger när jag läser din blogg. Det du skrev här skulle kunnat vara hämtat från någon utav alla de tårdränkta dagböcker jag själv skrev när den enda man jag någonsin verkligen har älskat lämnade mig för tre år sedan, efter ett fyra år långt förhållande. Det känns så skönt att veta att mina tankar och känslor inte är konstiga, när jag läser att du tänker och känner precis likadant, om ett förhållande som är över sedan länge men som fortfarande känns så oerhört starkt och levande varje gång man påminns om det.

    Varje gång jag ser mannen jag älskade tillsammans med sin nya kärlek, så gör det lika ont. Inte för att jag är svartsjuk eller vill ha honom tillbaka, utan för att det bara påminner mig om att han lämnade mig. Påminner mig om den oerhörda smärtan och förlusten. Påminner om sorgen och allt han tog med sig av mitt liv, mina drömmar, min självkänsla och min värdighet. Jag vill kunna känna mig glad åt att han är lycklig med någon annan, jag ler till och med och säger att jag är glad, jag fejkar så otroligt bra att jag nästan övertygar mig själv, men jag är inte glad. Jag har bara ont.

    För han var mitt livs stora kärlek, och ingen annan man, vare sig före eller efter honom, har kunnat uppbåda så starka känslor i mig som jag kände när jag var med honom. Kan man uppleva så starka känslor, sådan fullständigt uppslukande och passionerad kärlek, mer än en gång i sitt liv? Jag önskar verkligen det, men jag tror det inte. Inte egentligen, för sådan är kärleken. Den känns aldrig likadan från gång till gång, och i mitt fall har jag insett att jag aldrig kommer att kunna känna så igen för en annan man. Jag tror att du förstår hur jag tänker. Jag menar inte att jag aldrig kommer att kunna känna kärlek igen, eller att jag är dömd att leva ett liv i ensamhet. Men just den där sortens kärlek, den livs stora kärleken, den är man otroligt lyckligt lottad om man får uppleva mer än en gång i sitt liv. Det har jag insett nu.

    Tack så jättemycket än en gång Linus, för att du skriver så verkligt och sant att det går rakt in i hjärtat. Jag älskar verkligen att läsa din blogg, och jag gör det varje dag. Och jag hoppas innerligt att du aldrig vill sluta med den. Varifrån skulle jag annars hitta orden som får mig att känna tröst i att jag inte är ensam om alla de tankar och känslor jag bär på?

    • Joachim Nilsson

      Oj Matilda, oj! Kan bara instämma, mitt äktenskap sedan 10 år tillbaka (vi har känt varandra i 15) kommer ta slut i år. Hon har träffat en annan man i USA och har nu bestämt sig för skilsmässa. Vi älskar fortfarande varandra, men hon vill hellre satsa på sitt nya förhållande. Jag kommer aldrig älska någon så innerligt som jag älskar henne.

    • matilda, åh tack, blir så rörd! det är ju förhoppning att folk kanske ska få lite tröst och känna sig lite mindre ensamma genom att läsa mina texter. att få en bekräftelse på det känns fantastiskt, så tack!

      och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. vet inte jag heller om jag tror på att man får flera såna kärlekar i livet. men jag försöker bara vara glad för att jag åtminstone fick en, det är det långt från alla som får… och precis som du skriver tar kärleken ny form med varje ny person. jag tror att att nyckeln här är att ta det för vad det är, man kan bli överraskad över hur mkt man kan känna. så jag säger aldrig aldrig.

  4. Kan bara medhålla tidigare kommentatorer… Otroligt vackert, och verkligt.

  5. Pingback: Inlägg som berör – långfredagen 2011 « Nattens bibliotek

  6. Pingback: 5: En låt som påminner mig om någon. «

  7. Pingback: Tre kärlekar, två händer och en biosalong. «

  8. Pingback: Jag har älskat honom så länge. «

  9. Hur kommer man över den kärleken då???
    Flyttade just hem från usa och var meningen att min sambo sen 5 år tillbaka skulle flytta med mig, vi skulle gifta oss men istället fick han panik och gjorde slut.
    har aldrig älskar ngn så som jag älskade han och har jätte svårt att komma över honom nu. När vi träffades så ville jag inte ha ett förhållande först men så lärde jag känna honom och föll pladask…….vi har båda gjort våra misstag och haft det tufft i bland men han har gjort sånt intryck på mig, kan inte sluta tänka på honom å gråter jämt. Vet att han saknar mig men han är så inställd på att han behöver tid för att mogna o reda ut sitt liv???
    Är så förvirrad och mår så dåligt, trodde verkligen han var den rätta! Vet inte hur jag ska komma vidare, önskar egentligen bara att han ska lämna allt o komma efter mig. Har aldrig någonsin haft så svårt att glömma ngn innan……..vad ska jag göra?? driver mig sj till vansinne=(

    • emelie, usch vad jobbigt. finns nog inte quick fixes när det gäller heartache. det enda är att fokusera på allt annat bra du har i ditt liv och tro att kärleken kommer när du minst anar det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s