Jag måste lära mig att handla mat igen.

Jag gick igenom mitt skafferi här om dagen. Jag kastade säkert över tio varor vars bäst före datum hade gått ut. Inte för att jag inte åt av det, utan för att jag hade så många exemplar av samma livsmedel att det blev för mycket över.

Det låter märkligt och slösaktigt. Och det är just det. Anledningen till att det blir så här gång på gång är för att jag sedan tidiga tonåren har haft väldigt annorlunda vanor när jag handlar i mataffären.

Vanor som uppstod under min tid som bulimiker. För det är så att bli helt fri från sin ätstörning, vilket är fullt möjligt, så är det inte bara ett beteende som måste ändras, utan flera.

Vissa mer skadliga än andra.

Sedan jag spydde upp för sista gången och blev av med mitt bulimiska beteende har en viktig del i min process varit att försöka identifiera alla de beteenden jag utvecklade under min tid som bulimiker.

Det behöver nödvändigtvis inte vara dåliga eller ohälsosamma beteenden, men för att veta det måste jag identifiera dem först. För att kunna bearbeta dem, och släppa taget om dem.

Jag utvecklade många (o)vanor som bulimiker. (O)vanor som utvecklades som sätt att handskas med min kropp och med mitt jag. Det var de som sedan utgjorde den besatta tillvaro som bulimin innebar för mig.

För bulimi var för mig att ständigt vara besatt vid att kontrollera min kropp och i förlängningen även mitt hjärta, mitt jag. Hela min tillvaro gick ut på göra allt jag kunde för att minska ångesten och skammen.

Att gå från den tillvaron till en utan dessa (o)vanor händer inte över en natt, utan är en lång process. För även om det var flera år sedan som jag senast hetsåt och spydde upp så har mycket annat levt kvar som påverkar mitt vardagliga liv.

Som hur jag gör när jag handlar i mataffären. Under min tid som bulimiker skämdes jag över att ständigt gå till mataffären för att inhandla allt det jag skulle hetsäta för att sedan spy upp den dagen.

Jag gick till olika mataffärer och använde olika kassörskor bara för att jag annars trodde att de skulle se hur mycket onyttigt jag köpte. Att de skulle se rakt igenom mig.

Men det räckte inte med att jag bytte affär och kassörska, jag kände även ett oerhört starkt behov av att kompensera min hetsätarmat med nyttigare mat. Fylla ut matkorgen så att min hetsätarmat inte skulle synas lika mycket.

Så jag plockade på mig en massa med varor varje gång som jag inte behövde eller ens åt i vanliga fall. Nyttiga vanliga varor som skulle dölja skammen jag annars bara såg när jag tittade ner i matkorgen.

Det här gjorde jag varje gång. Och det har jag gjort sedan dess. Trots att jag numera inte har någon hetsätarmat att dölja köper jag ändå varor som jag inte behöver. Varor som jag anser gör att min matkorg ser ok ut.

Det har gjort att jag kan ha sex paket linser, fyra paket rött ris, tio burkar krossade tomater i skafferiet som jag aldrig kommer att använda. Det bara fylls på.

Kanske låter allt det här knäppt och kanske är det knäppt, men det är en ovana jag har haft i så många år att den sitter i ryggraden. En ovana som kanske inte skadar mig psykiskt, men som skadar min ekonomi och miljön.

Det är sådana här vanor, rester från min tid som bulimiker, som jag hela tiden måste identifiera för att sedan försöka förändra dem. Det går steg för steg och för varje ovana jag blir av med ju friare kan jag känna mig.

Att bli av med anorexi eller bulimi handlar om mer än bara börja äta igen eller bara sluta att spy upp. Det är en process där även de vardagligaste av vanor ibland måste brytas för att man ska kunna må bättre.

Där de enklaste av saker måste läras om.

För mig handlar det för tillfället om att lära mig att handla mat igen. Det är så det är. Och jag känner ingenting över det annat än hopp om att det kommer att ta mig framåt.

3 responses to “Jag måste lära mig att handla mat igen.

  1. Jag köper inte extra grejer som du gör, men jag känner igen den där känslan av att folk ska döma en av vad man har i matkorgen.

    Sedan jag blev sjuk för några år sedan har jag gått upp en hel del i vikt, och varje gång jag handlar och det är något onyttigt i korgen känns det som att folk tittar på mig och tänker att ”vad ska hon köpa sådant till.. hon borde köpa mer frukt/grönsaker istället”.

    Det är svårt att komma ifrån den känslan, även om man logiskt vet att det nog inte är så. Jag brukar ju inte själv stå och titta på vad folk köper och döma dem utefter det.

    Jag hoppas du kan göra dig av med din (o)vana. Jag tror man måste försöka påminna sig på något sätt att folk är egentligen jäkligt ointresserade av vad andra köper.

    • linus fremin

      emelie, nä den logiska tanken är ju att folk skiter i vad man handlar. men när jag var bulimiker trodde jag att alla såg igenom mig och tyckte jag var fet och ful och hej och hå. jag tänkte inte logiskt då, men försöker göra det bättre numera.

  2. Pingback: Drive-by blogging « Hälsa är mer än en siffra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s