Att en mobbad slår tillbaka ger ingen rättvisa.

I en video som har setts av miljontals tittare på YouTube kan man se hur 15-årige Casey från Sydney, Australien, blir slagen och häcklad av 12-årige Richard.

Tydligen är detta ett återkommande scenario. Casey har i intervjuer sagt att han har blivit mobbad och utfryst sedan första klass. Men denna gång blev utfallet annorlunda.

Efter att Richard har slagit Casey i ansiktet och riktat flera slag mot hans kropp får Casey nog. Casey tar den betydligt mindre grabben, svingar honom och slänger honom rätt mot marken.

Man ser hur Richard haltande tar sig upp medan Casey långsamt går därifrån. Den mobbades hämnd. Det är så Casey hyllas nu. På Facebook läggs foton upp med dekaler som säger:

”Han knäckte min självkänsla men jag knäckte hans ben.”

Det är så lätt att här heja på Casey som till slut gav igen med samma mynt, med samma slag, med samma våld. Vi tänker att det är rättvisa. Men det finns ingen som helst rättvisa här.

För alla inblandade är förlorare.

Det är viktigt att komma ihåg att bli mobbad i de allra flesta fall inte är något riktat mot en personligen. Men det är självklart svårt att uppfatta och känna det som annat än just personligt.

Men mobbning handlar sällan om den mobbade och dennes ”fel” och ”brister” utan oftast om att en mobbare känner att den måste skrika och slå ut sina egna rädslor, osäkerheter och smärtor.

Vem som får motta allt det är oftast sekundärt, det är själva handlingen som är huvudsaken.

Mobbarens såriga och sårande beteende är det som måste behandlas, och det i tid. För det handlar om en liten person vars hjärta kommer att växa sig allt mindre och ilskan och smärtan sig allt större om den inte får hjälp.

Och det ansvaret ligger på de vuxna, i hemmet och i skolan. Det var deras ansvar att se till att Richard fick rätt hjälp och att Casey fick rätt skydd. Istället fick Richard fortsätta mobba tills Casey en dag inte orkade mer.

Detta såriga och sårande beteende som tar sig våldsamma uttryck både hos mobbare och den mobbade är det som förstör människors förutsättningar i livet.

Den allra främsta uppgiften för föräldrar och skolpersonal är ju att ge barnen just de bästa förutsättningarna i livet. Att då låta barnen kasta och slå varandra i flera år är inte bara oansvarigt och ovärdigt, det är omänskligt.

Precis som Cecilia Nauclér, presschef på Bris, uttrycker det: ”Inga vuxna skulle acceptera den här formen av dagliga verbala eller fysiska påhopp.” Nä, men vi låter våra barn göra det.

Varför?

Så. När jag ser videon nedan, hur Casey blir slagen i ansiktet och sedan hur han kastar Richard rakt ner i marken, så blir jag bara ledsen. Att det fick gå så långt. Att ingen stoppade det.

Det finns inget att heja på här.

För alla är förlorare.

30 responses to “Att en mobbad slår tillbaka ger ingen rättvisa.

  1. Jag måste ändå säga att jag tycker det är rätt att slå tillbaka. Däremot så ska man inte se hämnd som en lösning på problemet.

    • linus fremin

      fanny, jag tycker inte, men det viktigaste just som du skriver, att man är medveten om att det inte löser problemet.

  2. Fast detta var ju självförsvar även om det var att ta i lite väl mycket. Övergreppet var ju pågående. Jag blir förbannad på rektorn som avstängde båda killarna för att de slagits, för vad menar denne? Att den mobbade bara skulle stå där och ta stryken? Det är ju tydligt att vuxenvärlden där inte brydde sig om att den större killen hade problem i skolan, för det där var inget bråk!

    • linus fremin

      tildaf, självförsvar jovisst, men övervåld. och grejen är ju att han aldrig borde ha satts i en situation där det hände, om de vuxna tog sitt ansvar.

  3. Att skasta en annan människa till marken är fel och det är övervåld. Samtidigt är det inte så förvånande att sådant kan hända till slut eftersom skolan inte velat lösa problemen.

  4. Var får du belägg för att mobbare slår för att de själva mår dåligt? För det är en myt som många forskare nu hävdar inte stämmer. Tvärtom finns det många, tex Gunnar Höistad som har funnit att mobbare ofta har normalt eller högt självförtroende.

    • linus fremin

      åsa, självklart finns det olika sorters mobbare och just därför skriver jag att det ”oftast” handlar om mobbarens osäkerheter, rädslor eller smärtor. för det är vad jag tror och många forskare med mig. men det är intressant med den nya forskningen med en annan tolkning. utan att ha tagit del av den kan jag dock spontant känna att ha högt självförtroende innebär ju inte att man inte kan ta ut rädslor eller frustrationer över andra.

      av den forskning du har tagit del av, hur förklarar de mobbares handlingar?

      • Nu har jag plockat fram min gamla litteratur. Jag skrev en c-uppsatts om mobbning för länge sedan. Ursäkta att det här är så långt…

        Enligt Olweus karaktäriseras mobbare av positiv syn på våld, brist på medkänsla, fysisk styrka, allmänt antisocialt beteende såsom kriminalitet och alkoholmissbruk, en hög självkänsla och mindre ångest än normen. Den orsaken han ger är mest gruppmekanismer där trakasserier ger högre social status och gruppens godkännande leder till att mobbningen ökar.

        Heinemann hävdar också konformatism där avvikelser mot gruppens normer ses som en provokation och unga människor som söker en identitet som utför halvt omedvetna handlingar utan någon större aggresiviet eller förståelse för den skada de orsakar. Mobbaren är enligt honom en ledarfigur med lust att ‘göra bus’ och bryta mot regler.

        Pikas säger att elever vill testa varandra och se vad de går för för att kunna rangordna varandra i statushierakin.

        Gunilla Björk säger att mobbarna vill ha makt.

        Jag vill inte låta otrevlig, men jag undrar om du skulle säga samma sak om andra former av våld, tex att det inte är okej för våldtagna eller rånoffer att slå tillbaka och att gärningsmän bara anfaller för att de själva mår dåligt och har blivit dåligt behandlade av samhället? Visst, det är ett specialläge eftersom det rör barn eller ungdomar som inte helt ut har ansvar över sina egna liv, men jag är lite känslig för det eftersom jag hade ett helvete i skolan. Och jag tycker faktiskt att det var mig det var synd om. Inte de grymma jävla ungarna som tyckte att det var roligt att ge sig på mig.

      • linus fremin

        åsa, tack för att du delade med dig av vad dessa forskare anser. tycker de har intressanta teorier som säkerligen stämmer in på vissa fall.

        för det första ursäktar inte jag mobbaren, jag försöker bara visa på att dennes beteende kunde ha förhindrats om någon vuxen hade tagit till åtgärder. för det andra tycker jag det blir fel att jämföra med våldtagna och rånoffer, det är helt andra sorters våld i andra sorters situationer.

        jag menar i mobbningsfallet att mobbningsoffrets våld inte löser något problem, och att det blir fel om man tror det. att försvara sig om man blir attackerad ska man självklart få göra om det krävs, men mer våld ger inte färre mobbare.

        sedan ttror jag att i vissa fall med våldtäktsmän eller rånare, att deras handlingar kanske skulle ha kunnat förhindrats om samhället hade tagit sitt ansvar och gett dem den hjälp de behövde tidigare i livet. jag tror inte att människor föds till våldtäktsmän eller rånare, de blir det. och just därför borde det gå att förhindra.

        med det menar jag verkligen inte att ursäkta dessa beteenden, utan försöka hitta förklaringar som gör att vi blir bättre på att förhindra att sådana beteenden utvecklas hos människor. för jag tror att det går.

        till sist, jag förstår din känslighet om du har varit med om mobbning. min mening är som sagt inte att ursäkta mobbare, utan snarare att hitta förklaringar som hjälper oss att hindra att barn blir mobbare och hur viktigt vuxnas ansvar är i det.

  5. Övervåld, jovisst. Men inte mer än rätt. Att ha mobbats i flera år och sedan slå tillbaka – hur hårt det än är, det tycker jag att mobbarna får ta. Vill de inte bli slagna ska de aldrig slå.

    • linus fremin

      leo, jag fattar ju varför han slog tillbaka, och det var ju självförsvar, men det läser absolut ingenting och han borde aldrig ha hamnat i den situationen om de vuxna tagit sitt ansvar.

  6. Jag blev rädd första gången jag såg den här filmen. Dels för att det ser ut som ena killen kommer bryta nacken när han slängs i backen, dels för att det är det första Casey gör (som om det var planerat). Dessutom blev det filmat.
    Det jag ser som sorgligt här är hur lite vetskap, framför allt barn, har om våld. Hur lätt det egentligen är att skada någon riktigt ordentligt. Det är detsamma för vuxna. Men vad barn påverkas mer av är filmer och serier på TV, där det ser ut som att man kan slå och sparka någon hur många gånger som helst utan att de skadas det minsta.

    Som sagt, jag blir rädd.

  7. Har själv varit i situationer där det till slut kokar över, så jag förstår verkligen känslan. Men det här är ju förskräckligt; kastet ser väldigt våldsamt ut – tänk om mobbaren hade blivit skadad permanent!! Då hade skammen bara blivit än värre för offret.
    Det är så många vuxna som inte är ett dugg bättre än de tolvåringar som stod runtomkring och filmade. Rädda krakar som inte vågar göra bort sig själva ens inför barn – hur kan man leva så? Kan stolt säga att jag aldrig gått ifrån en liknande situation när jag har varit i närheten, och det började med att jag sa upp vänskapen med en psykmobbare när hon behandlade vår klasskamrat illa när vi var 9. Om man bryr sig om andra människor glömmer man sig själv i såna situationer -det har ingenting med fysisk styrka eller mod att göra.

    • linus fremin

      katarina, ja hela grejen med alla som står runt omkring och bara låter det hända. jag gick emellan en gång när jag var liten när en kille blev slagen, då blev jag slagen istället. så det är inte lätt heller.

  8. Detta ryms ju tvivelsutan inom ramen för vad som är tillåtet nödvärn i Sverige, utan att behöva tillgripa ventilen för nödvärnsexcess.

    Att slå någon i ansiktet med knuten näve brukar typiskt sett medföra risk för allvarligare skador än att bli kastad i marken från cirka en meters höjd i horisontalläge. Att slagserien inte upphör vid ett passivt försvar är uppenbart från videosekvensen.

    Resonemang om i linje med ”vad som kunde hänt om han fallit si eller så / vuxenvärlden ingripit innan” och liknande verkar vara en slags blandning av (i) beröringsskräck kring att nödvärn i form av våld ibland är nödvändigt och medför risker för såväl förövare som den som åberopar nödvärnet (ii) en missriktad sympati mot en förövare som kom undan med ett uppskrapat knä.

    • linus fremin

      johan, det handlar om att visa på vems ansvaret var för att förhindra att situationen ens uppkom, att den kunde ha förhindrats och ingen skulle ha tagit till våld och blivit skadad.

    • Förvirra inte juridik och kamsportstermer med etik, tack! Juridik bygger på normativt konsensus, inte på vad som är ”rätt” eller ”fel”, ok.

  9. Det finns en klassisk tolkning kring våld där kompromisslös avhållsamhet ses som det enda rigtiga alternativet.

    Kuvade staters Revolutioner däremot hyllas som den desperates enda utväg och understödjs (även om man naturligtvis tillägger hur trist det är med att våld skall behövas)

    En personlig vendetta däremot ses som något man uppenbarligen kan förringa med fickpsykologiskt dravel om att våld inte löser något.

    Den uppmärksammade videon är ett typexempel på incidenter som får moralister att endast fokusera kring parametern ”våld”

    Jag kan lova att i det perspektiv, i den fas och i den livsituation en mobbad befinner sig i är reaktionen att slå tillbaka, det enda adekvata och fungerande handlingssätt.

    Det är fullständigt irrelevant och ointressant att diskutera vems ansvar att detta ens uppkommer är. Speciellt när det otvivelagtigt sker.
    Sett ur verklighetens perspektiv är detta det enda rigtiga och fungerande alternativ.

    • danne, jag påpekar just att det inte är konstigt att den mobbade slår tillbaka, men jag tycker det är viktigt att även påpeka att våldet i sig inte löser det stora problemet. och att dessa situationer går att förhindra om vuxna tar sitt ansvar. i vissa situationer må självförsvar kännas som det enda alternativet, men det går att förhindra att dessa situationer ens uppstår.

  10. men vad fasiken händer? shit vilken hemsk film! du har rätt, alla är förlorare.

    • john, ja de är förlorare i denna situation, men hoppas att all uppmärksamhet leder till att alla inblandade mår bättre.

  11. jag kan ändå känna sympati med mobbaren, nu har han hela världen emot sig, det finns ju folk på nätet som vill sprätta upp honom… han är fortfarande ett barn och barn gör fel. jävligt att inte vuxna stoppade honom.

  12. Pingback: Konsten att #varablatte « antropomorf

  13. Hoho, vet inte hur jag kom in på detta men måste säga. Det kändes så skönt att se Casey slå tillbaka. Han har all rätt att göra det. Mobbaren i klippet förtjänar allt han fått och mycket mer. Det han gjort är oförlåtligt. Och han är inget barn. Han är ett monster.

    • linus fremin

      elin, håller inte med. barn föds inte till mobbare. även om han gör fel så behöver han hjälp.

  14. Linus, du förstår uppenbarligen inte mycket om mobbning, när du kallar ett mobboffer som fick mobbningen att upphöra genom att äntligen stå upp för sig själv och ge igen på sin plågoande (och dessutom bli hyllad för detta av omvärlden), för förlorare. Du verkar lida av ett förvridet verklighetsfrånvänt pacifistideal och sakna inlevelseförmåga i brottsoffers behov av upprättelse och att slippa sin roll som dörrmatta. Har du själv blivit mobbad? Det verkar inte så, för då borde du ha haft större insikt än så här.

    Naturligtvis borde de vuxna ha stoppat mobbningen ifrån börjag. Men nu gjorde de ju inte det. Därför var det som inträffade positivt ur offrets synvinkel. Att händelsen sedan var negativt för mobbarens del är ju inte offrets problem.

    • hanna, jag förstår lika mycket som du mobbningens mekanismer och förstår mobbningsoffrets känsla av att vilja få upprättelse. jag har blivit mobbad själv och känt den känslan själv.

      min poäng var att det blir en ond spiral av våld. även om en kan sympatisera med mobbningsoffret, och det gör jag verkligen, så är våld aldrig lösningen. det är inget att hurra. det är för fan barn det handlar om här, både offret och förövaren.

      det jag menar med att alla är förlorare är just det att när mobbning får fortgå, utan att vuxna stoppar det, så förlorar både förövare och offer på det, fast på olika sätt. trasiga barn tar ut sina smärtor på andra. ingen vinner på det. även den som mobbar mår dåligt och behöver stöd och hjälp så att den inte går ännu mer fel i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s